Ett liv som andra!

Ett liv som andra är målet med LSS! Det kan om man har fel hatt på sig uppfattas som luddigt. En hatt som är svart, negativ, och där bäraren har en restriktiv inställning till LSS. Men lägger vi till ”som andra utan funktionshinder” så blir för de flesta väldigt tydligt vad som avses.

Det innebär till exempel att du skall kunna ha egna aktiviteter som simning, dans, sång, teater, politik etc. Sådant som kräver mer än 1 aktivitet per vecka, som någon utan kunskap om LSS mål (eller snarare av snålhet) bestämt är vad du kan få om du bor på gruppbostad!

Med den inställningen från kommunansvariga för LSS, så ökar naturligtvis intresset för personlig assistans, även för personer som i teorin kanske skulle få ett bättre liv i gemenskap med andra på en gruppbostad!
Men med den restriktiva inställning till LSS som nu råder ute i kommunerna (med några få undantag) med ständiga neddragningar av insatser och personal utan tanke på vad den enskilde brukaren egentligen behöver, så funkar inte LSS som det var tänkt. En inställning som innebär ”kommunarrest” och ”boendearrest” för de som valt gruppbostad.

Detta tillsammans med och det ökade antalet boende per gruppbostad har förstört en bra insats ” bostad med särskild service för vuxna”. Kommunerna bygger numera utan tanke på vilka som ska bo där nästan alltid för 6 boende bara för att de kan. De stödjer detta på en dom i HFD som tillät 6 boende i en gruppbostad, men kommenterade samtidigt om man orkar läsa domen till slut:

Mot nu angiven bakgrund får konstateras att något avsteg från intentionerna bakom LSS inte kan sägas ske, om sex boende skulle accepteras i vissa fall i gruppboende för vuxna utvecklingsstörda. Utslagsgivande i det enskilda fallet bör främst bli vilken samlad bild som utredningen ger av förutsättningarna för att goda levnadsvillkor i den mening LSS åsyftar tillförsäkras sådana funktionshindrade som skall bo i den aktuella gruppbostaden (RÅ 2000 ref.42).

Naturligtvis kan man inte veta detta i förväg! Man ska fortfarande som huvudregel bygga för 3-5 boende anpassat efter de som ska bo på gruppbostaden! Att man inte gör det visar på brist på respekt för både LSS som lag och för de individer som omfattas, vilka ska ses som individer med olika individuella behov och inte som ett kollektiv!

Denna försämring av attityden till LSS och de personer som omfattas har skett stegvis de senaste 10 åren. Från att ha varit en ”frihetsreform” har de ansvariga backat åtskilliga år och gjort LSS till någon typ av gammaldags allmosa som de drabbade ska vara ”tacksamma” att ”få”. Inte en insats som lagen faktiskt föreskriver till de som ”behöver mer för att få lika”.

Jag rekommenderar eller snarare kräver som i de flesta andra yrken, att alla som någonstans ansvarar för LSS i kommuner eller hos Försäkringskassan läser LSS-propositionen 1992/93:159. Det måste bli ett slut på tävlingen ”spara mest är bäst” och istället fokus på den kvalité på LSS-insatserna som lagen föreskriver. Resursbrist är fortfarande inget skäl till avslag av LSS-insatser inte heller att hänvisa till kommunens ekonomi! LSS är en rättighetslag! En lag där endast individuella behov ska vara styrande!

Social tagging: >

6 Responses to Ett liv som andra!

  1. Karl-Olov Nordin skriver:

    Ja jag Håller med dig nu då

  2. Thomas Juneborg skriver:

    Givetvis sparas det och gnetas något förtfärligt i samtliga LSS insatser. Två stora problem för att komma tillrätta med problemen vi ser idag tror jag är:

    1) Förvaltningen på både statlig och kommunal nivå är organiserad enligt principen ”ingen har det yttersta ansvaret”. Dv s det är väldigt svårt att ställa makthavare till svars för missförhållanden.

    2) Avsaknaden av en författningsdomstol villket hänger ihop med punkt 1. Om ”staten och kommunerna alltid är goda – varför behövs det en författningsdomstol? I verkligheten är staten inte alltid god.

    3)Obefintliga sanktioner mot kommuner som obekymrat kan ignorera för dem negativa domslut i förvaltningsdomstolarna Hade de riskerat mycket höga böter vid så arrogant beteende hade det blivit ändring till det bättre. ”Money talks” även här.

    LSS § 5-7 om att leva som andra, självbestämmande och godla levnadsvillkor ihop med ett antal paragrafer till måste formuleras om. Exakt hur överlåter jag till kunniga jurister. Ambitionen måste vara att så långt som det bara är möjligt skapa lagtexter som omöjliggör horribla tolkningar i domstolarna, kommunerna och FK, skapa rättssäkerhet helt enkelt. För dagens system är allt annat än rättssäkert oavsett om vi som jag är beviljad personlig assistans eller annan LSS insats

  3. Anne Lönnermark skriver:

    Ja, för att det ska bli valfrihet på riktigt måste alla insatser hålla god kvalitet.

  4. Christer Pettersson skriver:

    Tycker att det går tungt att få ledsagningen att fungera integrerat i gruppbostaden, det finns vissa som har kvar sina gamla kontaktpersoner sedan barndomen och det skaparen en o balans mellan de som har och de som ska skötas av personalen på boendet.
    Vid kontinuerliga påtryckningar börjar det ljusna något.
    När min dotter flyttade in i sin gruppbostad var den kommunalt driven ,mycket personal som hade kunskap och erfarenhet av hur behoven bäst tillgodoses.
    Nya privata företag tar över har de sin filosofi sin o vision hur det ska göra tillvaron till en dröm för målgruppen. Det blir mest drömmar man byter chefer som de boende byter trosor.
    Det blir hela tiden en period av fostran och när det börjar flyta byter man leverantör.
    Ett liv som andra är en underbar vision, men som jag skriver krackelerar gång på gång.
    En tålig målgrupp som slits mellan hopp och förtvivlan och en kamp om personalens gunst.
    Hedervärt, nej det är inget att lyfta på hatten för.
    Vi föräldrar blir äldre och det skulle vara fint om varje kommun kunde bli Sveriges bästa LSS kommun i en smäll. Att känna att ansvaret är taget och livet rullar på är en god dröm som håller oss på benen

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: