Olycklig låsning till en av tio insatser i LSS

Ursprungliga direktiven till LSS-utredningen handlar nästan enbart om assistansersättningen och hur den ska kunna begränsas. Ministern skrev till och med att ett stopp i ökningen av assistansersättningen var en förutsättning för utvecklingen av de övriga LSS-insatserna. Att ministern bara är intresserad av kostnader som staten står för är naturligtvis irriterande, men att hon dessutom påstår att minskning i statens utgifter för assistans är en förutsättning för övriga insatser i LSS som betalas gemensamt av kommunerna är fräckt!

Tyvärr har ministern fått med sig media och intresseorganisationerna i sin olyckliga låsning till en av tio insatser i LSS. Allt har senaste året handlat om personlig assistans och assistansersättning, nu senast även i ministerns tilläggsdirektiv.

RBU och FUB har helt underkänt statsrådet nya uppdrag till Försäkringskassan och kommunerna.
”Vi tvingas konstatera att barn och vuxna kommer att fortsätta falla mellan stolarna och bli helt utan stöd”, säger förbundsordförande i RBU.

Enligt RBU förlorar barn och vuxna sin assistansersättning ”i en rasande fart. Sedan hösten 2015 har ungefär 1 000 personer fallit ur assistansen. Drygt en av tio som ansöker om assistans för första gången får den beviljad, alla andra får avslag.”

I ett annat uttalande säger FUB:s ordförande att regeringens tilläggsdirektiv försvårar för LSS-utredningen: ”Återigen har regeringen missat ett tillfälle att ge utredningen realistiska möjligheter att uppnå ett resultat som kan återställa LSS till det som var syftet med lagen från början – ett liv som andra”, säger FUB:s förbundsordförande,

Det är inget fel på det de säger, men det handlar bara om personlig assistans när de två uttalar sig. LSS är 9 insatser till, vilket de inte strider för? Alla varken kan få eller ska ha personlig assistans enligt LSS. Vi får aldrig glömma att det är individuella behov som skall styra alla insatser i LSS!

RBU är just nu ensidigt med skygglappar fokuserade på personlig assistans, vilket möjligtvis är förståeligt om de nu bara representerar barn och unga. Men siffrorna de använder gäller ju alla funktionshindrade?

För FUB är det garanterat fel då de flesta i personkrets 1 inte skall ha personlig assistans, när de är vuxna.

75 procent av alla med LSS har inte personlig assistans och vem slåss för dem!

Kanske dags att igen påminna alla som diskuterar ”LSS” hur insatserna är fördelade.

Antalet personer med assistansersättning via Försäkringskassan var i december 2016, 15 691. Om vi inkluderar de som får personlig assistans från kommunen, så är antalet med personlig assistans totalt drygt 20 tusen personer. Det gör personlig assistans till den 3:e största insatsen i LSS. DV (Daglig verksamhet) är störst med drygt 37 tusen personer. Därefter kommer särskilt boende med drygt 27 tusen personer. 4:e största insatsen med drygt 19 tusen användare är Kontaktperson. Trenden är att DV ökar liksom boende, men att personlig assistans minskar i antal personer (ökar dock i antalet timmar per person). Antalet personer med LSS var i oktober 2016 drygt 87 tusen.

Att då allt fokus läggs på de 18 procent som har assistansersättning är mer än olyckligt! Och att kalla den pågående utredningen för ”LSS-utredningen” är ”fake news”.

Om vi kan vara överens om vad som står i LSS-propositionen, så är det individuella behov som ska vara styrande för de insatser som samhället ska ge till de som omfattas av lagen.

Det totala antalet personer som uppskattades i propositionen var 7 tusen för personlig assistans och 100 tusen för övriga insatser. Vi kan konstatera att antalet personer totalt inte nått upp till prognosen, men att personlig assistans kraftigt avviker. Orsaken är kanske att personkrets 3 tillkom samtidigt 1994, jämfört med de andra personkretsarna som kvarstod från gamla Omsorgslagen, dvs. kunskapen om 3:e gruppen var inte komplett.

Statistiken om personlig assistans är dock krånglig att analysera. Drygt 10 tusen vilket är hälften av antalet personer med denna insats är från personkrets 3. Men knappt 9 tusen personer är från personkrets 1?

Som jag skriver i LSS-skolan så är stödet för familjer med barn som tillhör LSS inte bra. Det har aldrig varit riktigt bra sedan kommunaliseringen (jag vet av egen erfarenhet), men familjer i dagens komplicerade samhälle kräver med rätta mer insatser och efter behov! En hypotes (och förhoppning) jag har, är att personlig assistans (PA) ges, istället för de ”avlastningsinsatser” som inte fungerar, till små barn och så länge de bor hemma.

Mitt grävande bland diverse statistik ger mig delvis rätt:
• I åldern 0-29 år tillhör 76 procent av alla med PA personkrets 1, för att i åldern över 40 år bara utgöra runt 20 procent. I ålder över 50 år så utgöt personkrets 3 ca 80 procent.

Dock ovanligt många i personkrets 1 har PA även i vuxen ålder. Min hypotes om detta är:
• Har du väl fått insatsen PA vill du inte mista den bara för att du flyttar hemifrån
• Det byggs för få och för dåliga gruppbostäder

Den hypotesen återstår att bevisa! Och drivkraften för detta kanske inte år så stor?

Om fokus inte ändras till att vi alla debattörer diskuterar alla insatserna i LSS, då ser även jag att LSS-utredningen redan nu kan läggas i ”frysen” på ministeriet som den tidigare från år 2008.

Varför låstas och fortsätta sprida felaktiga siffror, fru minister? Var istället tydlig och ärlig med att du inte vill följa den utmärkta LSS-lagen från 1993 och varför. Då blir debatten på riktigt!

Social tagging: > >

6 Responses to Olycklig låsning till en av tio insatser i LSS

  1. Helena skriver:

    Jag tycker att det är relevant att funkisorganisationerna, även FUB, tar tydlig strid för personlig assistans. Just nu är det i första hand den insatsen som regeringen attackerar. De som drabbas hårdast av nedskärningar inom PA är personkrets 1.

    Håller dock med om att alla insatser behöver lyftas och att kvaliteten på gruppbostäder ofta är katastrofalt dålig. Självklart vill fler ha PA för sina anhöriga när det ser ut på det viset. Själv har jag i mitt yrkesliv varit i kontakt med ett stort antal gruppbostäder och också under en period arbetat i sådan verksamhet. Inblicken det här gett har fått mig att bygga min sons liv med stöd av PA. Hans (och vårt) liv är nu på god väg att rasa samman eftersom han är en av de som förlorat sin PA från Försäkringskassan. Det är inte värdigt ett land som Sverige att behandla människor på det viset.

  2. Thomas Juneborg skriver:

    Jag håller med Harald om att det är olyckligt att ca 75 % av alla som är beviljade någon LSS insats är i stort sett bortglömda i debatten om LSS framtid. De 75 % måste också få utrymme. Att det bliviit så menar jag emellertid inte behövs ”någon raketforskning” för att för att förstå åtminstone grundorsakerna.

    1) Personlig assistans är regeringens främsta måltavla helt enkelt p g a att det är DEN ENDA LSS insatsen som Magdalena Anderssons finansdepartement i huvudsak betalar för. Övriga finansierar ju kommunerna eller (Råd och stöd) Landstingen.

    2) Därför blir 9 av 10 LSS insatser ointressanta för finansdepartementet eftersom andra står för notan. Vilket i sin tur leder till ett totalt fokus på påstått ”den höga kostnaden” för assistansen i utredningsdirektiven.

    3) Summan av detta blir att assistansen hamnar ännu mer i fokus därför att det är just den som attackeras i direktiven. Vad gäller just RBU vet jag inte men en iinte särskild vild gissning är att många har assistans och berörs inte alls i samma utsträckning av de andra LSS insatserna. Överlag är det ett problem för funktionsrättsrörelsen att de flesta aktörerna bara ser till den ”tårtbit” som berör dem utan någon större intresse för annat.

    Vilka ska ha assistans eller annan LSS insats som gruppboende.? Det måste vara de individuella behoven och önskemålen hos berörda personer med om det behövs ställföreträdare som väger tyngst. Alltså vill någon ha assistans är det PA som gäller för andra är det gruppboende som passar bättre. Ingen myndighetsperson ska ha tolkningsföreträde och vi med PA ska inte se ner på de som tycker att gruppboende är en bättre lösning för att hen ska uppnå goda levnadsvillkor.

    Däremot viker jag inte en centimeter från den självklara rätten att kunna bli beviljad personlig assistans om hjälpbehovet är stort.

  3. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag instämmer fullt med Harald. Men det har blivit en dominoeffekt. När staten stramar åt hänger kommunerna på. Handläggarna i kommunerna har blivit mer ifrågasättande än stödjande och hjälpande. Mycket bekymmersamt. Ändock är LSS en rättighetslag som inte har någon prislapp. Finns det en prislapp så finns det inga rättigheter om pengarna ta slut.

    År 2013 avslöjade Kalla Fakta, hur jurister utbildade LSS-handläggare i kommunerna för att motivera avslag till de olika insatserna i lagen och som fick slogan ”nej till varje pris”. Av programmet framgick också att kommunerna blivit tuffare i bedömningar när det gäller stöd till personer med funktionsnedsättningar. När jag såg programmet satte jag kaffet i ”vrångstrupen” och tänkte detta är inte sant.

    Lagens intentioner var aldrig att se hur långt man kunde gå i att avslå ansökningar om stöd, utan att direkt bryta mot lagen. Lagen skulle tillförsäkra goda levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar. Vidare att vår finansminister uttalade sig förra hösten att det går att spara på assistansersättningen för att finansiera en humanare flyktingpolitik, så sorgligt uttalande spela ut svaga grupper mot varandra och minister Åsa Regnér som gav direktiv till Försäkringskassorna att bryta kostnadsutvecklingen inom assistans.
    Hela lagens intentioner är på väg att raseras. Det politikerna har anammat är överutnyttjande och fusk inom assistans som jag tror färgar av sig inom kommunens handläggning av personlig assistans och andra insatser inom LSS med mycket tuffare bedömningar och sämre kvalitet. Det goda levnadsvillkoren har börjat tolkas som skäliga.

    Yvonne Malmgren / före detta handläggare för handikappfrågor och LSS

  4. Thomas Juneborg skriver:

    Yvonne – det är klart att kommunerna ”hakar på Försäkringskassan” och Förvaltningsdomstolarna. Det har ju också kommit ett antal domar från HFD som urholkar andra LSS insatser än personlig assistans.

    Kommunerna har ju f.ö. aldrig varit några starka supporter av LSS så deras beteende – självfallet motbjudande är inte oväntat.

  5. Yvonne Malmgren skriver:

    Jag instämmer; Thomas. Men till kommunernas försvar så fanns det en ödmjukhet när lagen kom 1994. Förarbetena till lagen blev rättesnöre. Där var lagstiftaren mycket tydlig. För varje insats i lagen fanns en brödtext hur man skulle tolka de de olika insatserna för att försäkra sig om goda levnadsvillkor och få leva som andra samhällsmedborgare i stort.
    När det gäller kommunaliseringen av omsorgerna jan-96. Blev det en helt ny verksamhet för kommunerna. Jag arbetade i en landsbygdskommunen i Kronobergs län. Handläggare ifrån landstingets omsorgsverksamhet blev rekryterade som socialkonsulenter till länsstyrelsen. Där kunde vi som kommunala handläggare hämta mycket råd och stöd ifrån de som hade lång erfarenhet av omsorgerna, för att så långt som möjligt komma rätt i våra beslut och tillförsäkra goda levnadsvillkor.
    Ett år innan lagen sjösattes påbörjade jag en handikappvetenskap utbildning vid högskolan i Jönköping. Allt för att få en bredare kompetens ur ett samhälles och historiskt perspektiv samt bättre kunskap kring personer med olika funktionsnedsättningar.
    Utifrån min erfarenhet följer jag samhällsutvecklingen kring LSS och kan se att lagens intentioner är på väg att urholkas.

  6. Ulrika Lindgren skriver:

    Ja detta blir, som Du skriver, bara en ”spara-pengar-utredning”, som alla ska få oja sig kring. Och sen händer ingenting. Usch vad trött man blir!!

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: