LSS – laglöst land

Jag lyssnar med intresse på juristen och forskaren Anderas Petterson i en intervju av Bengt Elmén (se) Inom funktionshindersverige så vet vi att LSS tolkas allt striktare av kommuner, Försäkringskassa och domstolar. Detta stämmer i så måtto att kontrollen av personer med LSS-insatser har ökat markant de senaste åren, inte minst inom personlig assistans. Men å andra sidan kan man enligt Andreas Pettersson se det som att rättstillämpningen inom LSS har blivit slappare. Argumentationen är följande:

I svensk rättstillämpning är vi mycket trogna förarbeten när en lag ska tolkas. Detta verkar gälla alla lagar utom LSS där det pågår en allvarlig glidning från förarbetena. Andreas Pettersson menar att juridiken inom området blir allt sämre och att förvaltningsdomstolarna gör ett riktigt dåligt jobb. Förvaltningsdomstolarnas jobb är att värna de juridiska spelreglerna och individens rättigheter. Vårt demokratiska system bygger på att rättstillämpningen sker lagenligt och förvaltningsdomstolarna ska vara garanter för detta. När dessa spelregler inte följs så får vi ett stort demokratiskt problem som berör alla medborgare, inte bara medborgare med LSS-insatser.

I Sverige har vi en ordning som bygger på att medborgare väljer politiker var fjärde år. Politikerna lagstiftar i en viss ordning och vi har kommit överens om att propositioner ska ha stor tyngd i rättstillämpningen. När domstolen tolkar lagen ska de titta på propositionen så att myndigheterna följer lagen i enlighet med denna. Andreas Pettersson tar Försäkringskassan som exempel eftersom det är den myndighet som i stor utsträckning driver rättsutvecklingen på LSS-området. Han menar att Försäkringskassan fjärmar sig allt mer från lagens förarbeten i tillämpningen av lagen. Ett exempel är bedömningsinstrumentet som Försäkringskassan tagit fram i bedömningen av personlig assistans. Instrumentet innebär att man bryter ner en människas liv i minuter och sekunder för att bedöma tidsåtgång för exempelvis toalettbesök. I förarbetena till lagen eller i förordningar som hör till lagen, står inte ett ord om att detta ska göras utan det är Försäkringskassan som på egen hand uppfunnit sekundbedömningarna. Efter att Försäkringskassan tillämpat det här tillräckligt många gånger så har Högsta Förvaltningsdomstolen följt efter och tolkat att detta är praxis. Politikerna tvår sina händer och hävdar att de inte kan styra varken myndigheter eller domstolar. De tillsätter utredning efter utredning men gör inga förtydliganden av lagstiftningen så att förarbetena följs. Detta är slapp juridik, slappa politiker och ett rättssystem som inte fungerar. Alltså ett sorts laglöst land.

Följden av ovanstående blir att det är Försäkringskassan som i någon mån lagstiftar på egen hand. Riksdagen är inte alls inblandad i den här processen och när domstolen inte tar sitt ansvar blir det till ett stort demokratiskt problem. Som bekant så kan vi medborgare inte utkräva ansvar genom att välja generaldirektör till Försäkringskassan. Vi är beroende av att det parlamentariska, representativa systemet respekterar spelreglerna. Vad gäller LSS har spelreglerna satts ur spel.

Inte undra på att det känns som om vi hamnat i ett sorts obegripligt, rättslöst Kafka-land när det gäller LSS.

Helena Molker-Lovén

Social tagging: > >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: