LOV – fungerar det i LSS?

Tanken med valfrihet är bra! Och dessutom låter det bra, LOV! Vem kan vara emot detta, annat än en antidemokrat?

Det är just det som är så förrädiskt. Det blir svårt att argumentera emot. Dock måste vi våga se effekten av LOV. Blir det bra – eller blir vi bara lurade?

Hur fungerar det:

Lagen om valfrihetssystem, LOV, reglerar vad som skall gälla när myndigheter låter enskilda själva välja leverantör bland godkända i ett valfrihetssystem, där priset är fastställt på förhand och leverantörer bara konkurrerar med kvalitét.

LOV använd alltmer flitigt inom vård och omsorg LSS för t.ex. Daglig verksamhet och Särskilda boenden.

Oavsett om en upphandlande myndighet gör en upphandling enligt LOU eller enligt LOV måste de krav och villkor som ska gälla fastställas i ett förfrågningsunderlag.

I ett valfrihetssystem enligt LOV ska förfrågningsunderlaget löpande annonseras på Valfrihetswebben. Kontrakt sluts således kontinuerligt med leverantörerna. Alla leverantörer som lämnar in en ansökan som uppfyller de krav och villkor som framgår av förfrågningsunderlaget ska godkännas, skriva kontrakt och bli leverantör i valfrihetssystemet.

Det ideologiska målet är att konkurrensutsätta den kommunala driften med en mångfald av privata aktörer. Genom detta skall marknadskrafterna gälla, i teorin.

Men skälet till upphandling för ökad mångfald och valfrihet är ibland ett sätt att spara pengar. Det sker då på bekostnad för de personer som har insatsen. Bra gamla erfarna leverantörer som inte ställer upp på nya sämre villkor väljer att stå över eller utesluts. Det innebär i extremfall att brukare tvångsförflyttas från dessa leverantörer.

Konkurrens som drivkraft att utveckla verksamheten och höja kvalitén leder därför alltför ofta tvärtom. Konkurrens fungerar inte eftersom vi sällan har möjlighet att välja bort ett dåligt alternativ! Medan kanske de bästa inte finns valbara.

Ser vi det strikt med ett markandsperspektiv så krävs överkapacitet av en produkt för att äkta valfrihet skall finnas. Marknadskrafterna skall då driva utvecklingen av produkten till bättre kvalité för en billigare peng. Det passar sällan för LSS insatser.

LOV är lovvärt men behöver mer analys än att bara avfärda kritiker som bakåtsträvare. Att t.ex. påstå sig ha valfrihet i särskilt boende för funktionshindrade när man samtidigt måste utredas av kommunens bedömmarenhet om man har rätt till denna typ av bostad?  När man äntligen får ett positivt beslut det är det akut samt brist på bostäder. Så det blir istället ”första bästa lediga”. Då känns det extra utmanande att säga att man har LOV!

Andra problem är kvalitéten både på upphandlingsunderlaget och på informationen till de som skall välja. Det funkade ganska bra med friskolor som var först ut. Beroende på att de som skall välja är medelålders föräldrar med god kunskap och ett aktivt nätverk. Det funkade sämre med val av husläkare. Dels beroende på brist och dels att de med mest behov var äldre som hade svårt att välja och svårt att resa. Sedan blev resultatet många husläkare i vissa stadsdelar men jättebrist i andra länsdelar. Och det följde knappast behoven.

När det gäller vård och omsorg av funktionshindrade gäller ju att de med mest behov också är de med mest svårigheter att välja. Och att de i praktiken skall ha något att välja på. Vissa tjänster fungerar bra då de är enkla och de som skall välja har fortfarande den kunskapen eller får hjälp av anhöriga. Men i de mer komplexa insatserna där dessutom brist råder blir det ingen verklig valfrihet.

Politiker menar att konkurrens leder till ökad kvalitet utan ha något som helst stöd av utvärdering och forskning för detta. Tvärtom har de utvärderingar som gjorts av oberoende visat på motsatsen. Kvalitét i LSS är att de som omfattas av lagen skall ha goda levnadsvillkor och kunna leva som alla andra. Förutsättningen för ett äkta val är att du som skall välja har just berättelser från andra individer i samma grupp avseende de alternativ som finns.

Det är ett problem att ordet valfrihet används utan att det tydligt framgår vems valfrihet det är fråga om, den enskilde brukarens eller kommunens. Kommunens val av utförare innebär ingen valfrihet för den enskilde.

Verklig valfrihet skall också innebära att brukaren har möjlighet att välja mer en gång, att prova på, speciellt om du har svårt att tänka i abstrakta termer. Och om hen inte är nöjd skall omval erbjudas. Men den möjligheten erbjuds inte av kommunen. Och om ärendet går vidare till förvaltningsrätten blir det även avslag där. Hen har fått sin insats och skall vara nöjd.

Att valfrihet genom LOV inte fungerar innebär absolut inte att LSS personkrets inte vill välja var de skall bo, var de skall arbeta, vart de skall tillbringa sin fritid, vem som ger dem stöd etc. Att erbjuda denna äkta valfrihet är en större utmaning för ansvariga i kommunen! Ett ansvar de har enligt lagen och som de inte får sälja ut!

Tar LOV i sin nuvarande utformning fullt ut hänsyn till LSS karaktär av rättighetslag, vars mål och allmänna inriktning är tydligt formulerade i LSS:

Den enskilde ska ges största möjliga inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Insatserna ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad ska kunna ges. Individen ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

 Det finns direkt en lista på frågetecken:

  • På vilket sätt uppnås de mångfald och konkurrens med kvalitetshöjning som mål i en ”marknad” där brist redan råder och där ”fritt val” är att vänta på sin tur i en kö där möjligheten att tacka nej till första lediga plats i princip inte finns?
  • Hur säkerställer kommunen som myndighetsansvarig att ”ickevalsalternativet” blir rätt för en person inom LSS med varierande och specifika behov, som ej förmår göra ett val?
  • Det är oroande att kommunen inte har skyldighet att tillhandahålla en egenregiverksamhet. Vad innebär detta för en person med stora och individuelle behov som inte kan tillfredställas med lösningar som erbjuds av avtalsleverantörerna?
  • Vilken beredskap måste finnas för att kommunen snabbt skall kunna ta hand om en privat verksamhet som av olika skäl inte kan drivas vidare?
  • Jag hoppas att kommunen tar fasta på den ”brasklapp” som LOV beskriver: ”Total konkurrensneutralitet mellan externa leverantörer och egenregiverksamheten kan dock vara svår att uppnå eftersom den upphandlande myndigheten alltid måste ta det yttersta ansvaret för att biståndsbehövande får den hjälp de har rätt till”? Detta kan ju i högsta grad bli aktuellt för personer med svåra funktionshinder, där erfarenheter visar att de inte är attraktiva för privata aktörer. Vad gör kommunen då?
  • ”Omval” låter bra, men hur kan detta i praktiken ske för en person inom LSS med specifika individuella behov?
  • Hur skapas den trygghet och långsiktighet som LSS skall ge de personer som omfattas av lagen?
  • Hur tillförsäkras den personliga utvecklingen som LSS föreskriver skall gälla även personer med svåra funktionshinder?
  • Det känns som ansvaret läggs över på brukaren, vilket är lovvärt för en fullt frisk person – men för de personer som omfattas av LSS har ju ansvaret just genom denna rättighetslag överförts mer till myndigheterna då denna grupp behöver mer stöd för att uppnå samma livsvillkor som vi ”normala”. Hur säkerställs detta med LOV?
  • Hur säkerställs den insyn och inflytande som LSS föreskriver för personen och hans företrädare/gode man i en icke kommunal organisation?
  • Hur följs Individuell Plan inklusive genomförandeplaner upp av myndighetsansvarig hos kommunen?
  • Hur skall upphandlaren kunna sätta en riktig individuell ”peng” på en person med svåra funktionshinder?
  • Pengen får inte vara lägre än att den garanterar att de som har en LSS insats får rätt till goda levnadsvillkor och full delaktighet i samhället som lagen föreskriver. Hur skall detta följas upp kontinuerligt?
  • LSS-pengen som innebär myndighetsutövning mot enskild måste kunna överklagas av den enskilde. Hur säkerställs detta?
  • Erfarenheter av pengsystem inom andra områden är att de redan starka vinner medan de svaga är förlorarna. LSS är en lag som tillkom, för att de personer som omfattas av den genom extra insatser från myndigheterna skulle kunna få lika goda levnadsvillkor som vi ”normala”. Hur stödjer LOV detta i praktiken?

När man i LOV upphandlingar i LSS genom centrala behovsbedömningar ska skatta den enskildes insatsbehov i pengar, finns många motbjudande inslag. Bland annat förvandlingen av funktionshindrades bostäder till rena handelsvaror vilket strider mot lagens krav på varaktighet och goda levnadsvillkor. Den avgörande kvaliteten i det stöd och den omvårdnad som ges i boende för svårt funktionshindrade kan inte mätas. Den handlar om social kompetens, enskilda medarbetares förmåga och vilja att använda sin fantasi samt inlevelseförmåga till den enskildes bästa. Det handlar kort sagt om människosyn och samarbetsförmåga.

 

Social tagging: >

En kommentar till LOV – fungerar det i LSS?

  1. Christer Pettersson skriver:

    Harald sista stycket i den förnämliga skrivning om LOV -är den bistra verkligheten vi lever i.
    Bra och hoppas på rejäl spridning av din skrivning.
    Christer

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: