Rätt att slippa leva i fattigdom

År 2005 dömde Regeringsrätten, i domen RÅ 2005 ref. 28, klart i strid med LSS och dess förarbeten. Konsekvensen av den domen har blivit att personer som tillhör LSS ofta lever ett liv i fattigdom. Den ekonomiska situationen har varit känd under många år. Riksförbundet FUB lyfte den ekonomiska utsattheten i rapporten ”Fångad i fattigdom?” 2014 och Länsförbundet FUB i Stockholms län tog nyligen upp detta i rapporten ”Får jag möjlighet att leva som andra?”. Domen från 2005 är inte bara märklig, den är felaktig och borde aldrig ha sett dagens ljus. Den strider mot LSS på flera sätt och borde därför inte ha tillämpats av myndigheter och politiker. Istället gav den legitimitet åt ett lagstridigt sätt att tolka LSS.

I och med domen blev det tillåtet att ta ut hyra för de gemensamma utrymmena i gruppbostäder och en hyra enligt bruksvärdesprincipen. Den reglering i 19§ LSS som skulle garantera att den enskilde fick tillräckliga medel över för sina personliga behov sattes därmed helt ur spel. Det som återstår att göra för enskilda är att söka bostadstillägg och klaga hos Hyresnämnden samt söka ekonomiskt försörjningsstöd. Maxtaket (4 750 kr/mån) för bostadstillägget från Försäkringskassan ligger nämligen många gånger långt under den faktiska hyran, vilket gör att många lider ekonomisk brist.

”Den som spar han har” brukar man säga, men det gäller inte för personer som tillhör LSS. Det man eventuellt har fått genom arv eller gåva måste gå till nödvändiga utgifter och kan inte fungera som en långsiktig buffert; en buffert som så väl skulle behövas eftersom inkomsten är så låg livet igenom. Om man har en förmögenhet på över 100 000 kronor så räknar nämligen Försäkringskassan med en fiktiv förmögenhet, vilket gör att det kapital man har sakta men säkert ”äts upp” av utgifter i vardagen för mat och kläder. Dessutom är skattesatsen högre än för löntagare. Skatteskillnaden jämfört med löntagare är 66% och 48% för ålderspensionärer. I inslaget i Plånboken i P1 från 2016 lät socialförsäkringsminister Annika Strandhäll meddela att den höga skattesatsen kommer sig av att man inte fått del av det s k jobbskatteavdraget. Det är ingen tröst för dem som drabbas och inte heller en rimlig förklaring till varför de med minst ekonomiska resurser får betala mest. Hitintills är tystnaden från alla ansvariga politiker öronbedövande.

För att hjälpa sina barn går många föräldrar in och stöttar upp ekonomiskt och det är många föräldrar som idag oroar sig för hur det ska gå för deras barn när de själva inte lever längre.

Ett ekonomiskt exempel hämtat från verkligheten ser ut enligt följande: Ulf Almgren är pappa till en son på 44 år och hans personliga ekonomi ser ut så här:

Sjukersättning: ca 7 000:-/månad efter skatt
Fiktiv förmögenhett beräknat på ett arv efter farfar: 60 000:- (15% av 400 000:- = 60 000:-) och viss kapitalinkomst p g a att pappa Ulf säljer av egna fonder för att sonen ska överleva.
Hyra: 7 300:-/månad

Ulfs son går därmed back med 300:-/månad. Enligt Socialtjänstlagen är förbehållsbeloppet vid beräkning av ekonomiskt försörjningsstöd; d v s det man som minst ska ha över när hyran är betald, 5 600:-/månad. I sonens fall saknas det alltså nästan 6 000:- varje månad. Om inte pappan skulle skjuta till pengar varje månad skulle sonen inte klara sig ekonomiskt. Att gå till socialkontoret varje månad för att livet ut täcka upp för en ekonomisk brist är inte värdigt eller rimligt. I vissa kommuner; bl.a. Stockholm och Göteborg finns ett sk KBH (kommunalt bostadstillägg) för att kompensera för den ekonomiska bristen hos enskilda LSS-individer.

Genom att se på olika index kan vi sätta LSS-individers ekonomiska situation i ett större sammanhang. Under 10 år har följande index utvecklats så här:

Konsumentprisindex +11,1%
Prisbasbeloppet +11,5%
Löneindex +32,7%
Boende (snitt på allt) +11,9%
Boende nya lgh Sthlm +82,9%
Byggkostn. Sthlm + ca 70%
Matpriser +24,1%

Man kan av dessa siffror enkelt konstatera att samtidigt som lönerna har stigit med ca 33% så har prisbasbeloppet som justerar aktivitets- och sjukersättning bara stigit med ca 11%. Inkomstökningen för de personer som tillhör LSS och har aktivitets- eller sjukersättning har alltså bara varit en tredjedel av ”alla andras” inkomstökning. Ett annat exempel på hur prisbasbeloppet inte fungerar som styrning är jämförelsen med matpriserna, som har stigit med 24%.

Att något måste göras är uppenbart och det är fullt möjligt att redan idag ändra på sakernas tillstånd genom att:

1. Följ lagen och sluta ta betalt för gemensamhetsutrymmen
a. Domen från högsta instans är inte formellt bindande och det finns därför möjlighet att inte följa den när står i strid med lag.
b. 19 § LSS står det tydligt att: ”Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov”.

2. Ändra regelverket avseende det statliga bostadstillägget
a. Höj det statliga bostadstillägget från Försäkringskassan så att dess tak anpassas till dagens verkliga hyror på olika orter i Sverige.
b. Likställ förmögenhetsbegreppet med det som står i den allmänna självdeklarationen.

3. Sänk skatten för våra LSS-förtidspensionärer
a. Våra LSS-förtidspensionärer ska betala samma skatt som ålderspensionärerna gör.

4. Justera inkomsten med ett annat index

5. Inför ett statligt ”KBH” så att det blir li.ka för alla i hela Sverige
a. Regelverket ser olika ut och det är få kommuner som har KBH idag, trots att behovet är stort.

4 Responses to Rätt att slippa leva i fattigdom

  1. anneli lindholm skriver:

    Jag har dragit detta vidare – med att gruppbostaden ses som värdehöjande nytta – och ärendet ligger hos kammarrätten…jag vill få den extra delen av hyran, som min huvudman inte kan välja bort som andra, att kunna räknas som en merkostnad inom handikappersättningen. För min huvudman handlar det om 6000 kr /år.

    Det som också är absurt i detta fall är att denna avgift beräknas efter bostadsytan. Ju fler kvadratmetrar desto högre avgift trots att alla har samma rätt att använda ytan.
    På min huvudmans boende finns även fyra servicelägenheter kopplade och även de har tillgång till gemensamhetsutrymmet ….men betalar inget….

  2. Elisabeth Langran skriver:

    Det knepiga med handikappersättning för endast merutgifter är att man måste komma upp i minst 28,5% (12 768:-/år) av gällande prisbasbelopp för att ens få handikappersättning. Bor man i gruppbostad så räknas inget vård- och tillsynsbehov in i handikappersättningen.

    Det du skriver om servicelägenheter och deras tillgång till gemensamhetsutrymmet är intressant. IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har uttalat sig angående detta. Det är inte ok att samlokalisera LSS-verksamheter och det är ju precis det man gör när man låter andra verksamheter använda utrymmen i gruppbostaden. De har inte heller rätt att vistas där. Ännu mindre rätt att vara där utan att betala hyra förstås.
    Läs gärna rapporten: Kan jag leva som andra?
    av IVO på:
    http://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter-2015/kan-jag-leva-som-andra-rapport.pdf

  3. Marianne Ahlinder skriver:

    KBH numera vad jag förstår KBF, har i Farsta stadsdel ändrat beräkningen år från år. I år 2017 blev det ingenting, eftersom man satt gränsen på hyran till 6200 ca, och man betalar inte ut summor under 100kr, så första året sedan min dotter flyttade hemifrån inget
    KBF (KBH). För 10 år sedan, ca, låg det på ca 500kr.
    Så min dotters årsinkomsts hat stadigt minskat de sista fem åren!

  4. Ulrika Lindgren skriver:

    Tack Elisabeth för ett mycket användbart dokument att sända politiker på flera nivåer!!

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: