Förnekelse

När vi i gemen pratar ”förnekelse” menar vi oftast Nazisternas koncentrationsläger på 1930 och 1940 talen. Vad vi också oftast avser är då förintelsen av judar. Vad vi då glömt bort att några av de första som deporterades var personer med funktionsnedsättning. Uppskattningsvis knappt 300 tusen av dessa mördades.

Men ”förnekelse” finns även i Sverige och då handlar det om hur vi behandlat våra utvecklingsstörda barn även efter kriget. De sinnesslöa och obildbara som sedan blev kallade psykiskt efterblivna, blev först 1967 benämnda utvecklingsstörda. De placerades på stora anstalter kallade vårdhem och specialsjukhus. De skulle inte beblandas med det vanliga samhället. Föräldrar skulle lämna bort och glömma sina dylika barn.

I samband med framtagandet av 1986 års omsorgslag, beslutades om att alla specialsjukhus och vårdhem skulle avvecklas. 1994 fanns dock cirka 100 vårdhem kvar. 1997 bodde ca 100 personer på 50 vårdhem, trots detta avvecklingsbeslut. Först runt år 2000 och en lag om nedläggning var alla borta.

För några dagar sedan publicerades i DN en artikel om Ingrid Hedströms nya roman ”Gick obemärkt förbi” om välfärdssamhällets glömda och gömda barn. Artikels hade den tydliga rubriken ”Så lät välfärdslandet Sverige sina svagaste barn dö i skymundan”!

Idag (27 april) intervjuades Majgull Axelsson om sin nya bok ”Ditt liv och mitt”, om de som inte fick vara med när svenska folket blev världsmästare i välfärd.

Jag välkomnar att några nu tar över berättelsen, när Karl Grunewald har tystnat. Men hans läsvärda böcker ”Från idiot till medborgare” och ”Omsorgsrevolutionen” lever kvar för oss att läsa.

För de som behöver förstå hur LSS tillkom och hur det var tänkt att den skulle fungera, så kan jag förorda läsning av 1989 års Handikapputredning som är 6 delrapporter och ett slutbetänkande ”Handikapp-Välfärd-Rättvisa” på sammanlagt drygt 2000 sidor. Det blev underlag till LSS-propositionen 1992/93:159 som är på drygt 300 ganska lättlästa sidor. Den senare anser jag vara ett måste för de som har något ansvar över LSS insatser! Med den som underlag blir LSS-lagen, som anses luddig, väldigt tydlig.

Samtidigt ser och hör jag hur LSS nedmonteras, med begrepp som att ”den är gammal”, ”den måste moderniseras”, ”den bör uppdateras till dagens samhälle”, etc. Jag ser och hör också hur dagens makthavare är historielösa. De har inte förstått varför LSS finns.  Själv blev jag benämnd ”bitter gammal gubbe” när jag ifrågasatte dagens tolkning av lagen, av några som arbetar just nu inom LSS-verksamheter.

Vi läser i dagarna om Aran, som jag påstår pga. lönsamhetsjakt har kastas ut från sitt boende när Nytida tog över! Man kan som vår förbundsordförande släta över och säga att det förekommer i alla typer av gruppbostäder även i de kommunala. Personligen anser jag att IVO skall dra in tillståndet för Nytida att driva gruppbostaden. Annars kan kostnadsjakten fortgå. Någon måste ”sätta ned foten”.

Jag vill förtydliga att det vår förbundsordförande i övrigt säger i sin kommentar på ETC är helt korrekt och bra! De som jobbar på gruppbostaden måste ha den utbildning som krävs, vilket också står i LSS 6 § ” För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ge ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.”

Eller som det ännu tydligar uttrycks i Socialstyrelsens handledning om bostad med särskild service:

De krav som kan ställas på de anställda är alltså att de skall ha sådan utbildning och erfarenhet att de kan ge de boende den omvårdnad de behöver, så att varje individ, vid varje tidpunkt, tillförsäkras goda levnadsvillkor och ges möjlighet att leva som andra – trots sina funktionshinder. För att uppfylla dessa kvalitetskrav krävs att personalen både har en generell kunskap som bas och dessutom specifika kunskaper för att bemöta varje person efter hans eller hennes behov. Det är bl.a. nödvändigt att personalen har kunskap om funktionshinder, förhållningssätt och bemötande, hjälpmedel, kommunikationssätt, kompletterande stödåtgärder och lagstiftning.

I Arans fal handlar det om god kunskap om autism, om tydliggörande pedagogik och om lågaffektivt bemötande. Till denna kravspecifikation vill jag tillägga att de personer som jobbar med Aron behöver vara trygga i sig själva, vad jag brukar säga vara ” lugn som en filbunke”.

Social tagging: >

2 Responses to Förnekelse

  1. anneli lindholm skriver:

    Ja, det är ruggigt att höra om brist på kompetens hos personalen…och jag undrar om min son kommer bli den som får sin plats på gruppbostad uppsagd om några år (vad hände med kontinuitetsprincipen?)….Assistansersättning beviljas ej vid senaste omprövning och den kompetens som behövs för att möta honom finns inte i verksamheterna ( skola, fritids, korttids) vilket vi i familjen kommer märka av framöver när insatsen upphör…vårt val för att överleva som familj är att sonen får flytta hemifrån tidigare än planerat…men till vad? och hur kommer han som har ett utmanande sätt att bli bemött? och hur ska man som förälder kunna agera?
    Här finns ett jättebra material om vad för kunskaper hos personal som ska finnas. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19398/2014-3-19.pdf Jag som är pedagog i botten och har jobbat utifrån skolans krav på kompetens upptäckte denna skrift i samband med studier. Den är från socialstyrelsen och jag tycker verkligen att man i kommunerna kunde ta till sig den..den borde kunna ligga som grund för ett gedigert kvalitetsarbete…jag har använt råden som grund för en forskningsstudier jag gjorde på elevassistenter i skolan så den är bred o allmängiltig. Man borde synliggöra arbetet/personalrollen och verkligen visa vad som krävs. På så sätt tror jag man både kan öka förståelsen och kunskapen hos personal och omgivning och visa att detta är viktigt…konsekvenserna blir annars förödande

  2. Ulla skriver:

    Brister i kompetens och samverkan, hög personalomsättning, hög arbetsbelastning för personal och en ledning som knappt är närvarande ser vi konsekvensen av just nu. Som föräldrar till en son som ber mamma ”slå näven i bordet” och som inte fått det stöd han behöver har vi tappat tilliten till samhället. Vi tror att det snart blir bättre men det kommer att dröja innan tilliten infinner sig igen.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: