Bygg fler, bättre och mindre gruppbostäder

Till min glädje har Riks-FUB gett sig in i debatten om tillgång och kvalité i de övriga insatserna i LSS. De vågar säga att personer i personkrets 1 väljer eller ombeds välja personlig assistans i stället för Gruppbostad och Daglig verksamhet.

Att många i personkrets 3 har personlig assistans är naturligt, av 20 tusen utgör de 55 procent. Men att nära 8 tusen dvs. 40 procent är personer från personkrets 1 är en indikation på kvalitén i gruppbostad är tveksam och att tillgången hålls nere av kommunen.

Artikeln i ETC och i FUBs egna tidning Unik pekar på orsaker som:

  • Det är en brist på gruppbostäder i nästan alla kommuner, trots att planeringen egentligen är enkel
  • Många ombeds söka personlig assistans
  • De som inte får personlig assistans bor kvar hemma hos föräldrar alltför länge
  • Kvalitén brister i många gruppbostäder
  • Personalkompetensen är låg
  • Personaltätheten är för låg för tillexempel egna aktiviteter för de boende
  • Valmöjligheter av gruppbostad saknas, var jag vill bo och ihop med vilka

Jag vill till denna lista bara tillföra, att de gruppbostäder som byggs idag är för stora och anpassas inte till de som skall bo i dem.

Idag hamnar därför många med de största och allvarligaste funktionshindren i boende utanför kommunen. Det kan handla om boende för människor med sällsynta diagnoser samt boende för personer med autism och utvecklingsstörning med utåtagerande beteenden samt personer med andra svåra fysiska handikapp.  Boende som då ofta får köpas i annan kommun till en kostnad som överstiger de kostnader som kommunen har för egna gruppbostadsplatser. Men då räknar kommunen en schablonkostnad för ett boende i egen regi när de jämför. Personerna ovan har större personalbehov. Kanske inte kan bo med så många andra samt behöver närvarande arbetsledning och mer utbildad personal. Att köpta platser ”är dyra”, är kanske också ”alternativ fakta”.

Nackdelen för sen enskilde är mer problematiskt, att hen hamnar långt från släkt och familj vilket leder till stora besvär för att upprätthålla dessa kontakter. Hen drabbas oförskyllt av en ensamhet som hen inte mår bra av. När så hemkommunen hittar ett boende som kommunen anser skulle passa individen har det gått så lång tid att hen har rotat sig i sitt ”externa” boende och vill stanna kvar. Att då ”ta hem ” hen från ett väl fungerande boende är både omänskligt och orimligt, även om en oförstående Högsta Förvaltnings Domstol har godkänt detta.

Det fria valet är satt ur spel. Att några vill välja ett boende på en viss plats, ihop med sina kända kamrater, eller i en gruppbostad med en särskild inriktning. Det kan handla om ett boende med en religiös eller en antroposofisk inriktning.  Idag saknar de flesta kommuner sådana boende vilket gör att man måste söka sig utanför kommunen.  I allmänhet avslås en sådan begäran, då man anser att man kan tillgodose individens behov i ett befintligt kommunalt boende. På så sätt begränsas självbestämmandet och rätten att välja.

Låt mig påminna om vad som stod i LSS-propositionen och dess förarbeten för drygt 20 år sedan:

Socialstyrelsen anser att riktmärket för antalet boende i en gruppbostad hellre bör vara 3-4 än 4-6, som utredningen föreslagit. HCK och FUB anser att antalet boende i sådan bostad inte bör överstiga fyra och att gruppen ibland bör vara ännu mindre för utvecklingsstörda.

Kriterierna för bedömningen av en bostad bör därför avgöras med hänsyn till t.ex. hur graden av självständighet i bostaden kan upprätthållas. Kraven på självständighet förutsätter att ett litet antal personer bor tillsammans. I samtliga former förutsätts att bostaden är personligt anpassad och att det i anslutning till boendet ordnas erforderligt personellt stöd och service.

Och i Handikapputredningen som var underlag för propositionen står:

Gruppens sammansättning har stor betydelse för möjligheten att ge innehåll och förutsättningar till en gemenskap som är av betydelsefull för de boende

Antalet boende i gruppbostad bör vara litet. För vissa svårt funktionshindrade är det särskilt viktigt att antalet kontakter i den närmaste miljön är begränsade.

För utvecklingsstörda och personer med autism (autismliknande tillstånd) är det särskilt viktigt med få personer i samma gruppbostad med hänsyn till deras utvecklingsbehov.

I Socialstyrelsens uttolkning av LSS ”Bostad med särskild service – stöd för rättstillämpning och handläggning” står om gruppbostad:

Ett positivt socialt samspel med andra är nödvändigt för ett gott liv i en gruppbostad. För att stärka och utveckla samspelet i gruppbostaden krävs att gruppen inte är för stor. Den bör inte vara större än att den enskilde kan få en tillhörighet och en social roll i gruppen, knyta vänskapsband och kunna förstå och förutsäga de andras reaktioner.

I en liten grupp blir individen igenkänd som en person med egen vilja, egna känslor och egna behov. De individuella behoven blir mer synliga och kan tillfredsställas på ett personligare plan, och han eller hon har större möjligheter att påverka och ha inflytande över sin livsmiljö. För den som har svårt att kommunicera kan den lilla gruppen underlätta för honom eller henne att göra sig förstådd och också att förstå och tolka andra.

Ytterligare en anledning till att antalet boende i en gruppbostad inte bör vara för stort, är att den personal som svarar för stöd, service och omvårdnad inte skall vara för många, eftersom även personalen räknas in i antalet sociala kontakter för den enskilde. Det kan antas att den enskilde önskar få sitt behov av stöd tillgodosett av så få personer som möjligt – personer som känner den enskilde väl och som han eller hon har haft möjlighet att själv välja.

Utan att gå in för detaljerat på hur kommunerna valt att tolka en dom i Regeringsrätten (RÅ 2000 ref.42)som tillät 6 boende, vill jag poängtera ett stycke i domen:

Mot nu angiven bakgrund får konstateras att något avsteg från intentionerna bakom LSS inte kan sägas ske, om sex boende skulle accepteras i vissa fall i gruppboende för vuxna utvecklingsstörda. Utslagsgivande i det enskilda fallet bör främst bli vilken samlad bild som utredningen ger av förutsättningarna för att goda levnadsvillkor i den mening LSS åsyftar tillförsäkras sådana funktionshindrade som skall bo i den aktuella gruppbostaden.

Det har medfört ett slentrianmässigt byggande där alla gruppbostäder är med 6 lägenheter utan hänsyn till vilka som skall bo där och vad de har för speciella behov.

Kommunerna har således förutsatt att de uppfyllt förskrifter och tolkningar av som vi relaterat ovan bestämt och förutbestämt att alla 6 boende tillförsäkras goda levnadsvillkor och att övriga kvalitetskriterier som domen RÅ 2000 ref.42 beskriver har uppfyllts!

För att förstå varför alla dessa instanser vi relaterat till ovan vill individuellt reglera antalet boende i gruppbostäder och att vissa måste vara mindre än det antal kommunen nu bygger, så måste man förstå de problem som vissa funktionshinder orsakar. Den insikten verkar saknas hos ansvariga?

 

Mitt enkla förslag till ansvariga myndigheter är:

  • Att kommun bygger gruppbostäder efter de verkliga behoven, dvs. tar hänsyn till den enskildes behov vad gäller storlek, antal boende och inredning. Gruppbostäder som kan omfatta 1- 6 boende. Bostäder som har en mer ostörd omgivning eller bostäder mitt i bostadsområden. Bostäder som gör att individen slipper att placeras ut i annan kommun om denne inte så önskar.
  • Att kommunen på ett bättre sätt tar reda på de verkliga behoven och att man på ett tidigt stadium involverar den enskilde, gode män och föräldrar i planeringen av boendet.
  • Att kommunen också undersöker behoven av boende med särskild inriktning.
  • Att kommunen tillser att detta i lagen följs ”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges”. Dvs. med rätt utbildning och till rätt antal.
  • Att hyran inte blir så hög att de boende måste söka försörjningsstöd

 

Social tagging: >

2 Responses to Bygg fler, bättre och mindre gruppbostäder

  1. Christer Pettersson skriver:

    Det är så sant, beteendet känns igen, och dina enkla förslag ska vi saluföra till berörda.
    Det känns också bra att Riksförbundet börjar agerar lite tuffare, vi får hoppas att konferenserna ger lite extra bränsle runt hela LSS och i synnerhet det enkla förslagen. Det har blivit bortglömda och dessutom har bostäderna blivit så dyra att det inte liknar något annat.
    Kämpa på Harald// Christer

  2. Anna skriver:

    I vår kommun hänvisas det inte ens till assistans – bostadskön och boendestöd SoL är det man vill att personerna söker. Många bor istället hemma, länge. Tragiskt.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: