Besvärande okunskap om LSS bland politiker

 

Liksom intresset för LSS-gruppens dåliga ekonomi verkar vara helt omöjligt att ”dunka in” i ansvariga politikers huvud, så är tjatet från dessa om arbete rent stötande. När ansvariga politiker kör ”arbetslinjen” oavsett vilken ”färg” de har, dvs. att LSS-gruppen skall skaffa sig ett arbete för att få bättre ekonomi och inte vara kvar i ”utanförskap” visar de sin okunskap om vilka som omfattas av LSS och hur deras vardag ser ut idag.

Vet de överhuvudtaget vilka som omfattas av LSS-insatser? Och hur många av dem som någonsin kan få eller ta ett jobb? Nej uppenbart inte!

Personer i personkrets 3 är personer med varaktiga fysiska och psykiska funktionshinder som ”inte beror på normalt åldrande” som ”förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsförenigen och därmed har ett omfattande behov av stöd och service”. Många i denna grupp kan med hjälp av t.ex. personlig assistans ta ett jobb om det erbjuds. Men personkrets 3 utgör som helhet ca 20 procent av alla med LSS-insatser.

Personkrets 2 i LSS är personer med erhållen hjärnskada i vuxen ålder som innebär begåvningsmässiga funktionshinder. Få av dessa kan få eller ta ett jobb. Gruppen är liten, utgör ca 4 procent av LSS-gruppen. Tyvärr finns inte mycket skrivet om dessa i LSS. För att vara en liten grupp har de har de en relativt stor del av personlig assistans, dvs. de vardagliga problemen är omfattande. Denna grupp har rätt till Daglig Verksamhet (DV).

Personkrets 1 i LSS är personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. I teorin är det en mycket stor grupp då personer med diagnosen Asperger syndrom ingår. Men då måste vi väga in paragraf 7 i LSS ”Rätten till insatser”, där det står ”Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt”. Det innebär att personkrets 1 som har LSS-insatser till största delen är personer med utvecklingsstörning med eller utan autism. De har rätt till DV.

När det gäller gruppen med utvecklingsstörning finns statistik från SCB och Arbetsförmedlingen som säger att 1,5 procent av männen och 1 procent av kvinnorna har arbete på den öppna arbetsmarknaden. Det finns också statistik från Socialstyrelsen som säger att övergången från DV till arbete är ovanligt. I 6 av 10 kommuner händer det inte! Ser man totalt över alla kommuner är det bara någon procent.

Jag är medveten om att det finns andra studier som har en mer positiv statistik om möjligheter att få jobb, men oftast utgår dessa från ett urval av personer med funktionshinder som är närmare arbetsmarknaden. Av det skälet väljer jag den officiella statistiken från SCB.

Att då ledande politiker till och med ministrar och LSS-utredaren upprepar, att ta ett arbete är lösningen på dålig ekonomi och utanförskap, är det för mig som har en vuxen son som aldrig har jobbat och aldrig kan jobba direkt stötande. Han är dessutom inte särskilt avvikande i detta från många av sina kamrater i personkretsen.

Jag läste i en rapport från Riksrevisionen, där det skrivs angående aktivitetersättningen, ”regeringen måste öka det ekonomiska incitamentet för unga att gå vidare till arbete”. Precis som problemet låg hos de enskilda – att de är arbetsskygga? Den inställningen har funnits länge både hos arbetsförmedlingen och hos A-kassan, vilket inneburit att piska funnits i dessas verktygsarsenal. Du skall med för lågt bidrag att leva på stimuleras/piskas att ta ett jobb. Under alliansens år vid makten har dessutom tillkommit moroten med jobbskatteavdrag bara du väljer att jobba.

Jag undrar om de som ansvarar för verktygen piska och morot inser vad det innebär för de funktionshindrade personer som aldrig kan få eller kan ta ett jobb? Kanske kan de dock med sitt sunda förnuft fundera på den dubbla eller kanske trippla utsattheten att ha ett funktionshinder, att inte ha ett jobb och via piskan i ersättningssystemet leva ett liv i fattigdom. Alla personer skall ha lika värde med eller utan arbete! Det är dags att ta bort piskan! Vi skall i Sverige inte använda det verktyget på redan utsatta! Och definitivt inte för LSS-gruppen som utlovas goda levnadsvillkor.

För mig är det uppenbart att ansvariga politiker inte tillfullo har förstått vilka personer som finns i LSS-gruppen. De personer de ser är de med lindrig utvecklingsstörning, asperger och rörelseproblem. Det är inte de med grav utvecklingsstörning och/eller svår autism, då de är gömda för allmänheten.

Skall man vara minister, LSS-utredare eller politiker i socialutskottet kräver jag mer! De skall veta hur hela LSS-gruppen ser ut. Vilka olika svårigheter som finns.

Lösningen är inte att låstas att arbete skall uppstå. Lösningen finns i LSS och lagens förarbeten. Det krävs insatser för bättre ekonomi. Det krävs att de individuella behoven styr vilka insatser som ges, inte efter vad kommunen tycker om kostnader samt inte heller begränsas av vad okunniga jurister i Förvaltningsrätten påstår. En meningsfull sysselsättning är vad LSS säger om DV, att det bör leda till arbete är en bisats. Det krävs för att uppfylla en hel del mer för att FN:s Funktionsrättskonvention föreskrifter om fult deltagande i samhällslivet, som kultur, politik, fritidsaktiviteter, etc.

”Politik är att vilja” skrev en av våra största politiker i ”modern tid”. Han var visserligen sosse, men devisen borde väl stämma in på alla politiker oavsett parti? Och LSS är inte (borde absolut inte vara) en fråga för politiskt käbbel mellan partier. Det är en människorättsfråga!

 

Social tagging: > >

5 Responses to Besvärande okunskap om LSS bland politiker

  1. Helena Molker-Lovén skriver:

    Ja visst misströstar man ibland vad gäller kunskapen om personkrets 1. Det som känns mest beklämmande är att styrande politiker inte verkar ha det mista intresse av att lära sig om livsvillkoren för dessa människor. Okunskap och fördomar får härja fritt.

  2. Christer Pettersson skriver:

    Vi har jurister på R-FUB ska inte dessa kunna dunka in fakta i knoppen ansvariga tjänstemän och politiker vid deras träffar, då vet inte jag. Träffas dom inte, då är det en annan skandal.
    Vi får plocka godbitar ur Haralds beskrivning av situationen och göra korta kryddade stötar. i våra lokala medier det är droppen som urholkar stenen sägs det, – eller hur?

  3. Lennart Lingvall FUB-Gotland skriver:

    Kromosomskatt
    (Uppdaterad 2017)

    Varför skall personer som fötts med en extra kromosom betala mer än
    10 000 kronor mera i skatt än de som fötts med 46 kromosomer?
    Har man Downs syndrom eller annan förändring i sina kromosomer som medför en intellektuell funktionsnedsättning får man inte ett jobb på den öppna arbetsmarknaden.
    Man får i stället jobba inom daglig verksamhet. I stället för lön får man sjuk/aktivitetsersättning på 9134 kr/mån.
    Från denna inkomst dras 2280 kr i skatt.

    En deltidsarbetare med 9134 i arbetsinkomst betalar 1388 i skatt.

    En ålderspensionär med 9134 i pension betalar 1327 i skatt.

    Det gör en skillnad på ett år på 10 704 kr alt. 11 436.

    Hur motiverar våra folkvalda politiker denna skillnad?

    (2017 skattetabell 35 boende i Visby)
    Har tänkt använda ovanstående under den kommande Almedalsveckan.

    • Irene Öhgren skriver:

      Det här var bland det bästa jag läst! Och skrämmande! Ska det verkligen vara så här i Sverige 2017!?
      Irene

  4. Ann skriver:

    Kan vi föra lite ”krigsföring” mot ansvariga politiker – typ många skickar e-post med länk till detta inlägg så att fler får chans att läsa och försöka att förstå.
    Här finns många namn att e-post-bomba till:
    http://riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/socialutskottet/.

    Även Åsa Rengér ska naturligtvis få ett e-brev.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: