LSS en rättighetslag utan rättssäkerhet

LSS blev en rättighetslag för att den enskilde skulle kunna överklaga kommunens beslut om insatser i domstol. På pappret väldigt bra. Men om verkligheten blir att den enskilde nästan alltid förlorar i domstolen, vad är då rättigheten värd?

Vi, FUB Stockholms län, har tagit fram en ny rapport om LSS domar i Förvaltningsrätten. Det är den 5:e i ordningen sedan år 2011. Denna gång har vi granskat LSS domar i Förvaltningsrätten I Stockholm under kvartal 1 år 2016. En intressant läsning med mycket fakta och statistik. Liksom föregångarna är det en kritisk studio av rättssäkerheten för personer med LSS-insatser.

Det som fick oss att bestämma att det var dags för en ny rapport, var att vi fick oroande information från våra medlemmar i några kommuner att LSS insatserna begränsas. Tidigare positiva beslut ersattes av avslag eller kraftig nedskärning. Vi ville se om det rörde sig om någon speciell insats och någon speciell kommun.

Resultatet är att det var de vanliga insatserna kontaktperson och ledsagare, men att i en kommun ifrågasattes nästan alla LSS insatser. Plötsligt sa man nej till det mesta, även till insatser som individer tidigare haft. Man hänvisade till att överklaga till Förvaltningsrätten, för ”att pröva beslutet i domstol”. Rimmar dock dåligt med att när kommunen i de få domar de förlorat i förvaltningsrätten, har gått vidare till kammarrätten. De borde väl ha acceptera första domstolens beslut? Det var väl det de menade med att pröva, eller…?

Vi ville analysera domstolens bedömning i mål där den enskilde fått avslag. I 5 § LSS står det, att den enskilde har rätt att få möjlighet att leva som andra. Det är det som är målet med insatserna som erbjuds i LSS. Det är möjligen lite oklart hur begreppet ”att leva som andra” ska tolkas vid en prövning. Du får dock mycket bra vägledning genom att läsa LSS-propositionen. Enligt den och vår mening bör den som prövar en ansökan om en LSS-insats ställa den enskildes behov mot detta mål – att leva som andra; d v s: Behöver sökande insatsen för att få möjlighet att leva som andra?

I våra tidigare undersökningar har vi konstaterat att den enskilde sällan får rätt i domstol. Resultatet i denna nya studie är som i tidigare rapporter. För insatsen personlig assistans, som var ny i denna studie och som oftast får hjälp av juridiskt ombud, blev utfallet något mer positivt för den enskilde, en vinst i vara 3:e mål. För övriga insatser är utfallet lika eller sämre än i våra tidigare undersökningar. Den enskilde vinner 1 av 10 mål.

Chansen att vinna bifall i förvaltningsrätten är betydligt större med ett ombud; 22 av samtliga 36 ärenden som bifölls hade ett juridiskt ombud. Vi kan konstatera att när domstolarna brister i sitt ansvar enligt officialprincipen leder detta till att den enskilde behöver rättshjälp. Utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är det tydligt att få möjligheten att tillvarata sin rätt­skapacitet är stark och är en mänsklig rättighet.

Vi ser tyvärr att domares egna attityder och värderingar ibland ger avtryck i domskäl. Vi ser även att tolkningar utifrån LSS mer liknar tolkningar enligt socialtjänstlagen.

Chansen att kommunerna ska lyckas vinna bifall i både förvaltningsrätt och kammarrätt är stor och deras resurser att driva en process mot en enskild är även den stor. Med hänsyn till att avslagsfrekvensen är väl­digt hög avseende t.ex. insatsen bostad med särskild service i vår nya studie är det anmärkningsvärt att kommunerna ändå väljer att även överklaga de få fall som har lett till ett bifall för den enskilde. Skälet att driva det vidare till nästa rättinstans kan inte rimligen vara att kommunerna vill få ärendet rättsligt prövat? Med hänsyn till att det är just insatserna personlig assistans och bostad med sär­skild service som har drivits vidare, de två mest kostsamma för kommunen, kan man med nog undra om det inte är ekonomiska skäl som ligger bakom viljan att processa?

Vår slutsats är att rättshjälp är ett nödvändigt tillägg i LSS när den enskilde ska pröva sin rätt i domstol – och att kompetensen om LSS måste öka både i kommunerna och hos juristerna i Förvaltningsrätten.

Det är ett nederlag för vårt rättsväsende att den enskilde förlorar sina rättigheter i så många fall som våra undersökningar visar på. Dessutom är sidoeffekten att många enskilda numera inte ens orkar driva sin rätt i domstol, ”då det är meningslöst”!  Då är LSS ingen rättsäkerhetslag längre. Det är ofattbart att ansvariga i justitiedepartementet låter det pågå år efter år och istället lägger kraft på att begränsa assistansersättningen.

Hämta rapporten på http://fubstockholmslan.se/rapporter