Ansvarstagande myndigheter efterfrågas!

Efter att ha tagit mig en funderare kring assistansdebatten i media är det någonting som slår mig och det är avsaknaden av att vilja ta ansvar. Häromveckan påstods i en artikel i Dagens Samhälle att Försäkringskassan är drivande i att begränsa rätten till och omfattningen av personlig assistans. Att så är fallet är nog tyvärr ingen nyhet om man har följt utvecklingen på lite närmare håll. ”Försäkringskassan knuffar domstolarna framför sig” konstaterade skribenten, men jag undrar om det bara är domstolarna som knuffas. Och jag undrar om det bara är Försäkringskassan som knuffar domstolarna. Tror dessvärre även att det är något som kommunerna ägnar sig åt. 
 
Sommaren 2015 föll en dom i Högsta förvaltningsdomstolen, som har kommit att få stor negativ inverkan på enskildas liv. Försäkringskassans tillämpning av domen började märkas av under sommaren/hösten 2016, när vi började skörda frukterna av domens konsekvenser. Till en början trodde jag att de förfärliga indragningarna av assistansersättning, som vi har kunnat läsa om i media under hösten, hade sitt ursprung i regleringsbrevet som blivit så omtalat. Men så enkel tror jag inte att frågan är. 
 
Bl.a. andningshjälp och sondmatning hade fram till domen föll 2015 kunnat bedömas som ett s k grundläggande behov av Försäkringskassan. Men numera betraktas dessa behov inte längre som grundläggande behov, vilket har drabbat (och fortfarande drabbar) enskilda hårt. Istället för att ligga inom socialförsäkringsområdet kan dessa behov nu hamna inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Då blir det landstinget som ska stå för pengarna, och inte Försäkringskassan. För de enskilda som drabbats är detta helt ointressant. Behov är behov. Strunt samma vem som betalar ersättningen till de assistenter som ska se till att man kan få hjälp att äta och att andas, bara man får hjälp.

På detta vis blev det som egentligen endast borde ha handlat om en överflyttning av en kostnad en fråga om människors liv. Hur kunde det bli så här?  
 
När en chef ska ta ett beslut, ett stort beslut som kan komma att påverka anställda, kunder och andra, funderar denne rimligtvis på vilka konsekvenser ett sådant beslut kan komma att få. Både negativa och positiva tänkbara konsekvenser vägs in. För att en stor förändring ska gå så smidigt till för alla kommer chefen att planera allt noga. Detsamma gäller om jag som enskild individ ska ta ett beslut som kommer att påverka många i min omgivning. Detsamma ska vi kunna förvänta av oss av myndigheter. 
 
När Försäkringskassan bestämde sig för att börja tillämpa domen från 2015 menar jag att de på ett allvarligt sätt brast i sitt ansvarstagande. Folk i allmänhet och Försäkringskassan i synnerhet, förväntas ta ansvar för sina beslut, som kan få ödesdigra konsekvenser för enskildas liv. 
 
Alldeles oavsett vilken åsikt man kan ha vad gäller domen som sådan, menar jag att det är anmärkningsvärt att den statliga myndighet som förvaltar så mycket skattemedel och besitter en sådan stor makt att neka eller bevilja en livsavgörande ersättning kan agera på det sätt som den faktiskt har gjort. Om man på Försäkringskassan hade skött hela situationen på ett annat sätt; d v s förberett för en ny tolkning, tror jag faktiskt inte att enskilda hade behövt märka av någonting. Deras behov hade fortfarande tillgodosetts och livet hade kunnat fortsätta som vanligt.  
 
Hur tänkte Försäkringskassan? Informerade man landsting och kommun om sin nya tillämpning för att enskilda inte skulle råka illa ut? Hann kommuner och landsting förbereda sig? Jag tror inte det. Då hade situationen inte blivit så akut som den har blivit. Nej, Försäkringskassan ”knuffar” sitt ansvar på andra.
 
Vem är det som ytterst måste bära ansvaret när myndigheter ”knuffar” ifrån sig? Ja det blir den enskilde. I det här fallet de kanske allra mest utsatta och deras anhöriga.

Social tagging: > >

5 Responses to Ansvarstagande myndigheter efterfrågas!

  1. Ulrika Lindgren skriver:

    Med tårar i ögonen denna fina Luciamorgon läser jag Ditt inlägg. Det är elegant formulerat hur man totalt struntar i någon konsekvensanalys av sitt nya handlingssätt och bedömning utifrån ett domslut. ” Inte vårt bord, någon annan får ta ansvaret”!! Det är en skrämmande
    människosyn. Vi har verkligen blivit motiverade att agera inom FUB!! Tack för att DU finns och gör ett så bra jobb.

  2. Sven Aivert skriver:

    Kommunerna är mycket mera pådrivande när det gäller vår rätt till ettt fungerande liv och det är ingen som reagerar på detta vilket är mycket märkligt och kommunerna bryr sig inte alls omhur enskilda kommuninvånare drabbas av deras beslut
    Se barapå hur vi som inte ser blir behandlade av kommunerna inom ramen för LSS insatser

  3. Katarina Svanberg skriver:

    Fantastiskt bra skrivet! Tack för att du gör ett så bra jobb!!!

  4. Anna skriver:

    I slutändan handlar det enbart om ekonomi och hur Sverige ska klara av vissa utökade budgetposter. Vad eller vilka kan man då plocka ifrån?
    Jo, de som minst orkar eller kan säga ifrån. Sedan stänger man dörren. Om nu någon orkar eller kan göra något.
    Gör som Åsa Regnér och vägrar träffa berörda parter. Vidmakthåller man bara följer ny praxis och nya regler. Medan det enbart handlar om hur man enklast kan omfördela resurser. Regeringen har varit märkbart tam i att reagera på Lssmanifestationerna som just skett. Jg har inte hört statsministern ens reagera. Så var står vi nu, undrar jag???

  5. Birgitta Anér skriver:

    Tack Elisabet. Mycket klargörande för precis så är det. Det handlar om att skyffla över kostnaderna på någon annan. Den enskilde medborgaren struntar fullkomligt i om det är stat, kommun eller landsting som betalar bara de vet att de som behöver får det stöd som krävs.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: