Fel personer får fel ersättning!

Det var en aning pressad Åsa Regnér som uppträdde i Agenda i söndags kväll (6/11) i Svt när hon försökte försvara det omdiskuterade regleringsbrevet till Försäkringskassan, som ska ”…bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Tittarna fick aldrig något svar på varför man ska skära ned på antalet timmar hos assistansanvändarna om det används för mycket pengar till t.ex. marknadsföring och förekommer fusk. Då borde man ju istället kunna sänka själva ersättningen föreslog den reflekterande reportern Camilla Kvartoft. Man hade också kunnat tänka sig att man på allvar går till botten med hur det ser ut i verkligheten vad gäller fusk tänker jag.

Ministern nämnde under inslaget att det även står i regleringsbrevet att det är viktigt ”att rätt person får rätt ersättning”. Detta är ju fullkomligt självklart. Det är klart att det ska vara så. Men eftersom timmarna ska minskas ligger i denna skrivning att man tror att en del personer får för mycket assistansersättning. Drivkraften i direktiven ligger i tron att det betalas ut för mycket till många personer. Magdalenas Anderssons uttalande förra hösten om skenande assistanskostnader ringer fortfarande i mina öron. Hela upplägget låter därför som ett beställningsuppdrag från finansdepartementet i mina öron. Kanske är det därför som Åsa Regnér bara upprepar sig och inte vill bemöta oron och kritiken? Även om regeringen inte hade belägg för att för många personer får för många timmar kände sig regeringen tvungen att agera. Hur befogad denna oro är kommer att visa sig framöver när LSS-utredningen blir klar, men den hann regeringen inte vänta på. Det behövdes snabba åtgärder.

En närmare titt på verkligheten ger vid handen att det är många som får för lite timmar just nu – inte för mycket timmar. Det är bara att öppna en tidning och läsa om de olika människor, vars liv bokstavligt raseras på grund av att assistanstimmar dras in. Medan Försäkringskassan driver ned antalet assistanstimmar och ministern är upptagen med att försvara sig råkar enskilda människor illa ut. Staten ser inte den enskilda medborgarens utsatthet. Nu, om inte tidigare, är behovet av rättshjälp för personer inom LSS ett konstaterat faktum. Men istället är det den juridiska hjälpen från assistansanordnarna som ministern är kritisk till. De driver upp antalet timmar menar hon. Hur skulle det se ut för enskilda om denna hjälp inte fanns att få någonstans undrar jag i mitt stilla sinne. Oavsett vad man kan ha för åsikter om hur denna juridiska hjälp ska ges och av vem så är det ett faktum att hjälpen faktiskt behövs.

Oviljan hos regeringen att agera gör skada. Det är nödvändigt att stoppa indragningarna. Om regeringen på allvar menade att man ville säkerställa att ”rätt person får rätt ersättning” hade man inte gett uppdraget att minska antalet timmar till Försäkringskassan. Då hade man istället låtit LSS-utredningen få ha sin gång och låtit beslut grundas på fakta och analys istället för på spekulationer.

Det är sorgligt att se att regeringen mitt framför våra ögon monterar ned den personliga assistansen utan att blinka och med detta hotas LSS som lag. Det är dags att byta fokus. Säkerställ att rätt personer får det antal timmar de har rätt till istället för att säkerställa att fel personer inte får de timmar de inte har rätt till.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: