Hur tänker politiker av i dag om LSS-gruppen?

Jag var igår och lyssnade på en journalist och syster som pratade om ”Funkofobi”. Hon hade presenterat sitt anförande som:

Personer med funktionsskillnader behandlas fortfarande som andra klassens medborgare. Funkisar isoleras, diskrimineras och kränks dagligen och utan att någon reagerar. När kommer funkofobi att tas på lika stort allvar som annan främlingsfientlighet?

Hon konstaterade utifrån ett annat perspektiv än jag att det finns stora problem med hur vi betraktar funkisar och deras plats i vårt samhälle.

Jag utgår i mina analyser oftast från hur LSS-lagen bör tolkas. Att LSS varken är en dyr lag eller att den är otydlig. LSS är en pluslag för ett fåtal funktionshindrade som ”behöver mer för att få lika”, som det sas i propositionen.

 Lagen är mycket individorienterad och innehåller specifika insatser för en utvald grupp. Målet är att kompensera för personkretsens funktionsnedsättningar så att de ska kunna leva ett liv så likt alla andras som är möjligt.

Kostnaden för LSS per invånare i varje kommun via utjämningssystemet är ca 11 kronor per dag, vilket knappast ger fog för medias påstående att ”LSS är för dyrt”!

Jag kan inte heller se vad som i lagen är otydligt, till exempel i 5 § text:

”Verksamheten enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som avses i 1§. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.”

Och i fortsättningen i andra delen av 7 § text:

”Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.”

Debatten i media och hos kommunernas ansvariga, att kommuner inte har tillräckliga resurser och att LSS skall övertas av staten eller skrivas om till en del av SoL– handlar mer om våra attityder i samhället som ändrats sedan slutet av 1980-talet när lagen formades.

Som en pappa skrev i en insändare i Dagens Nyheter:

”Vi behöver inte mer pengar i plånboken eller ROT-bidrag som ökar villans värde. Vi, liksom många familjer i vår situation, vill mycket hellre att våra barns lagstadgade behov blir tillgodosedda. Utan kamp.”

Jag tror att de flesta av oss inte ser detta samband, mellan skattelättnader och nedrustning av vår välfärd, som denna pappa. Men sambandet finns naturligtvis. Eftersom kostnaden för LSS egentligen inte är stor, jämfört med mycket annat i samhället, så vill jag påstå att problemet snarare är förändrade attityder till personer med funktionsnedsättningar.

Vad är orsaken till att detta är svårt att förstå? Att klyftorna har ökat mellan rika och fattiga vet vi. Har det också medfört att vi blivit mer missunnsamma? Konsekvenserna i kommunernas LSS-verksamheter är tyvärr lätt att se i ständiga besparingar, nya små institutioner, indragna kontaktpersoner, ”kommunarrest”, tvångsflyttningar, nya merkostnader, som är några exempel vi läser om. Men främst ser vi det i Förvaltningsrätten som verkar strunta i LSS intentioner och förarbeten. Samt i att ansvariga politiker blundar för misstolkningar av lagen.

En ansvarig minister sa i INTRA nr 2, 2015 att det ”inte är regeringens uppgift att tolka lagstiftningen”, men glömmer sedan att tala om att det är regeringens uppgift att se till att lagar fungerar som det var tänkt.

I de direktiv hon nu i maj 2016 lagt till den nya ”LSS-utredningen” skriver hon bland annat:

Syftet med uppdraget är att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen.

Om privata aktörer skriver hon bland annat:

 I detta sammanhang ska även utredaren undersöka vilka möjligheter det finns att juridiskt begränsa anordnares inflytande vid ansökningar om assistans.

Vad menar hon? Att den enskilde vinner för ofta med juridisk hjälp? Detta är oroande istället för att se att alla behöver juridisk hjälp för rättssäkerhet!

Hon vill tydligen inte göra något åt uppenbara misstolkningar av LSS intentioner hos domstolarna. Hon och hennes föregångare har haft många tillfällen att korrigera lagen, på samma sätt som regeringen gör till exempel när det gäller skattelagstiftningen, när dessa lagar inte fungerar som tänkt!

Likaså vill hon inte utreda de uppenbara problem med ekonomin som uppstått att skrivelsen i 19 § om att ”kommunen skall se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov”, det som kallas förbehållsbeloppet. Att detta inte funkar pga. krockar i juridiken vill hon också blunda för. Det är allvarligt då det leder till att många i LSS-gruppen lever i en livslång fattigdom och inte i de goda levnadsvillkor laget skall tillse!

Det gör mig fundersam hur samhällets värdegrund i funktionshinderpolitiken har utvecklats!

 

Social tagging: >

10 Responses to Hur tänker politiker av i dag om LSS-gruppen?

  1. anneli lindholm skriver:

    Varför används ordet ”funkis” som benämning på en person med funktionsnedsättning? Är man inte först och främst människa? Jag tycker det är hemskt att ge personer detta epitet och på så sätt kategorisera. Jag reagerar lika starkt (och illa) varje gång jag hör detta synsätt. En funktionsnedsättning/funktionsvariant finns hos en människa och i vissa miljöer blir detta ett funktionshinder. Genom att benämna människor som ”funkisar”går vi tillbaka till det synsätt som ”handikappad” stod för.

  2. Harald skriver:

    Funkofobi – nytt ord i akademiens ordlista. Det är unga rörelsehindrade som drivit detta. Det finns en parallell förening Riksförbundet unga funkisar. Dvs. det är ungdomar med egna funktionsnedsättningar som driver språkförändringen.

    Det finns fler ord på gång som vi äldre kommer att få acceptera som: funkisrörelsen, funktionsvariation, funktionsskillnad, funkismello m.fl.

  3. Stig Olsson skriver:

    Jag är själv invalid, handikappad funkis, funktionsnedsatt, funktionsvarierad och allt annat som tänkas kan.

    Ärligt förstår jag inte var problemet är?! För min egen 63-åriga personliga del känns det lättare att skriva funkis än funktionsverierad, ja ibland kallar jag mig själv för invalid i både tal och skrift. Det fungerar bra.

    Det viktiga för mig är att jag inte diskrimineras och förnedras av stat, kommuner, regering, rättssystem, vilket sker idag och DET gör mig förbannad!

    Vad dom kallar mig är helt ovidkommande, det är vad dom gör som stör!

  4. Marita skoglund skriver:

    När jag idag läste om att man även sänker budgeten för bilstöd , vilken definitivt inte är en samhällsbesparning, då det vältrar över kostnaderna på kommunerna genom ökad anlitande av färdtjänsten vilket förmodligen blir en högre totalkostnad än för de minskade kostnaderna för bilstöd.
    När det gäller personlig assistans Samhällskostnaderna netto är inte heller så stora när man räknar totalt för assistansen.. En stor de av pengarna går tillbaka i form av skatteintäkter, moms, arbetsgivaravgifter. minskade kostnader i kommuner och landsting , minskad arbetslöshet. Det kanske tom är så att satsa på assistansen är lönande eftersom det har så stor positiv effekt på andra samhällskostnader och intäkter .
    Minskad personliga assistansen däremot innebär stora ökade kostnader inom många offentliga områden.
    innebär ökde kostnader i kommunerna i form av hemtjänst, boenden också kommunens del av LSS.
    Ökade kostnader i landstingen eftersom den assistentberättigsde mår sämre och blir sämre, får ingen förebyggande träning och annan egenvård via assistansen.
    Ökade kostnader för anhöriga i form av högre sjukskrivningskostnader minskade skatteintäkter eftersom de inte kan ha ett förvärvsarbete.
    Ökade kostnader för försörjningsstöd om de inte kan förvärvsarbeta.
    Ev syskon kan inte få det stöd av sina föräldrar som de har rätt till vilket kan leda till ökade samhällskostnader för att många gånger får gå in med olika samhällsstöd om barnet/den unga vuxna inte har fått detta i unga år pga att all energi och tid hos föräldrar inte har räckt till de övriga barnen
    Även ökad arbetslöshetkostnader iform av minskade skatteintäkter och höga arbetslöshetskostnader. För att inte tala om alla sociala kostnader som kan bli en följd av arbetslöshet.
    Mm

    Räknar man på detta Samhällskostnaderna som blir höga totalt för att spara på assistansen De blir mycket stora bortsett från allt lidande, dvs der är inte kostnaden för personlig assistans som stora utan det är snarare lönande att satsa på assistansensen Det blir inte högre kostnader utan kanske tom lägre kostnader för oss skattebetalare. Då har man ändå inte beräknad vinsten i livskvalité varken för den assistentberättiigade och dess anhöriga så utveckla assistansen kvalitetsmässigt för det lönar sig på sikt.
    Jag lovar att ingen assistentberättigsd vill ha mer assistent än hen nödvändigt behöver. Ingen vill ha en annan människa med sig på toaletten eller när man umgås privat med sina vänner. För den assistentberättigsde är det något man tvingas lära sig att leva med för att göra aktiviteten överhuvudtaget oavsett om det är ett toalettbesök eller ett umgås med vänner.
    Detta tror jag ätt våra eg styrande socialdemokratiska ministrar förstår , men de de gör allt för att få bort privata företag. Trots att vi som har assistans väljer kooperativt eller privat eftersom vi generellt får ett bättre bemötande, bättre kvalite, blir lyssnade på och får vara med och bestämma över vårt eget liv. Kommuners kör i regel bara på med sina regler utan att ta hänsyn till vad som är bäst för den enskilda människan som behöver hjälp.

    Till polikker på alla nivåer TÄNK OM OCH RÄKNA SAMHÄLLEKONOMISKT INNAN NI FATTAR BESLUT SÄRSKILT BESPARNINGARNA
    TÄNK OM DET ÄR BILLIGARE ATT SATSA ÄN ATT SPARA PÅ DET SOM RÖR ÄLDRE BARN FUNKTIONSHINFRADE MFL.
    STOPPA ALLA INDRAGNINGAR OCH AVSLAG TILLS NI RÄKNAT SAMHÄLLSEKONOMISKT

    Blir inte kostnadsfördelning samma som tilldelningen av medel rätt mellan myndigheter kan man alltid fördel om och ev skatteväxling
    Aa à
    Givetvis skall arbetet med att arbeta kostnadseffektivt och ta bort slöserii fortsätta men jag hoppas innerligt att en socialdemokratisk regering inte tycker att det är slöseri att låta alla barn , gamla och funktionshindrade ha goda levnadsvillkor som alla andra i samhället

    Givetvis skall man jobba bort fusk i assistansen liksom i slls andra välfärdssystem, men det är ett annat samhällsproblem och har inget med den eg assistansen att göra.

    En offentlig ekonom, ev blivande politiker, skattebetalare och än så länge assistansberättigad

    PS Tänk om den funktionshindrade kanske kan arbeta tom ett arbete på den reguljära att och betala skatt som alla andra. Men få krävs det en fungerar assistans i alla led så att personen kommer till jobbet.

    Ekonomen som funderar på att bli politiker

  5. Thomas Juneborg skriver:

    För egen del bryr jag mig inte så mycket om vad man använder för ord, vi har viktigare saker och diskutera än vilket ord som är rätt när våra rättigheter ständigt ifrågasätts och utsätts för besparingar. När jag skriver funkisrörelsen i min blogg är det mest för att det går snabbare och skriva än funktionshinderrörelsen. Handikapprörelsen då? För egen del har jag inga problem med det ordet men jag vet många personer i min umgängeskrets på nätet där ordet handikapp är ett rött skynke. Därför använder jag inte ordet handikapp längre i ”offentliga sammanhang”.

    Mycket viktigare än ordval för mig är att prata människosynen – den är direkt avgörande på hur man ser på oss, våra anhöriga och samhällets ansvar att ge oss ett bra liv. En sund människosyn är för mig liktydigt med att man inte ständigt klagar på att LSS är för dyrt, att vi ”stjäl resurser från övrig välfärd, kräver för mycket” etcetera.

  6. anneli lindholm skriver:

    För mej är just ordvalet människosyn. Det visar ju vilket perspektiv vi har på både oss själv och på andra. Genom att benämna sig som ”funkis” , så målar man in sig i ett hörn där funktionsnedsättningen blir fokus för den man är. Handikappad är ett ord som inte används längre, just av den anledningen att ordet lägger problemet hos människan och inte som nu, att det finns i ett bristfälligt samhälle. (och långt värre termer har används tidigare). Vi vill ju alla bli behandlade på samma sätt, oavsett variationer så varför välja att kategorisera sig. Nej, förklara, beskriv, prata öppet om saker utan att särskilja sig- sträva hellre mot ett relationellt perspektiv ….bara en tanke av mej som tycker terminologi är jätteviktigt i ett större sammanhang…(och vi får alla tycka olika om det).

  7. Thomas Juneborg skriver:

    Angående ordval. Om man använder det djupt förödmjukande ordet ”krympling” eller (nästan lika illa) ”invalid” är det verkligen inte acceptabelt för mig. Många gånger tycker jag dock att för mycket fokus läggs på ord även om det inte är oviktigt med ordval i tider då behovsbedömningar mm blir allt mer medikaliserade. Av alla ord som är i omlopp gillar jag själv funktionsvariation bäst.

    Låt var och en avgöra vad man ska säga . De enda personerna som vinner något på att vi ”träter” om vilket ord som är rätt är de samhällskrafter som av olika skäl anser att de ca 80 000 personer som är beviljade olika LSS insatser är en börda för samhället

    • anneli lindholm skriver:

      Jag gillar också ”funktionsvariant” bäst. Något jag alltid tänker på när jag pratar om min syster eller mina tvillingar (alla tre med diagnoser ) är att de HAR ett rörelsehinder, autism, utvecklingsstörning (hemskt ord) till skillnad från att man ÄR rörelsehindrad, autistisk, utvecklingsstörd……
      …nej nu ska jag inte märka ord igen…men diskussionen är spännande och jag tycker det varit intressant med allas synpunkter…

  8. Harald skriver:

    Personer med funktionsnedsättningar är ingen homogen grupp. Statistik säger att det är mellan 1,3 -1,8 miljoner personer i Sverige. Den största gruppen är personer med rörelseproblematik. En stor grupp är personer med varierad grad av läs- och skrivsvårigheter. En annan stor grupp är personer med hörselproblematik. Personer med låg begåvning är relativt stor men bara ca 40 tusen är klassade som utvecklingsstörda. Hur många som har autism är lite mer osäkert, men den gamla siffran är runt 0,5 procent av befolkningen.

    Den grupp jag företräder och som har LSS är drygt 80 tusen. Det är en liten grupp, men inte ens den är homogen utan variationen är stor. Dock för att platsa skall man ingå i någon av de tre personkretsarna (se LSS lagen).

    Vi har två bra särskilda lagar som stöd i livet för dessa personer. Det är dels LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, dels FN Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De två är således de nu korrekta benämningarna.

    Risken med att använda andra mer neutrala ord, även om motivet är gott, blir kanske det som hände med Normaliseringsprincipen och Integrering, dvs. att man trots sina olika funktionsnedsättningar slussas ut i samhället utan stöd och att man dessutom förutsätts bete sig och klara sig ”normalt”.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: