Intressant rapport

Socialstyrelsen släppte i veckan rapporten ”Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning Lägesrapport 2016”. En intressant läsning där jag plockat ut några delar nedan. Kursivt är mina anmärkningar.

LSS-insatser ökar mest bland äldre

Allt fler personer får insatser enligt LSS. År 2014 var antalet 67 400 vilket är en ökning med nio procent sedan 2010. Den största ökningen har skett bland de som är 65 år eller äldre, en grupp som ökat med 16 procent. Antalet barn och unga med insatser enligt LSS är emellertid oförändrat.

Det fanns ingen kommentar men vi kan kanske tyda det som vår grupp blir äldre idag mot tidigare, vilket naturligtvis är positivt.

De insatser som ökar mest är boende för vuxna och daglig verksamhet, som under perioden har ökat med drygt tio procent. Alla insatser ökar emellertid inte. Ledsagarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn och boende för barn och unga har alla minskat sedan 2010.

De senare kan innebära att föräldrar idag får mindre stöd eller kanske inget stöd alls. Det är att svika föräldrar och syskon!

Daglig verksamhet är fortfarande vanligaste LSS-insatsen

Den 1 oktober 2014 hade drygt 67 400 personer en eller flera insatser enligt LSS. Det totala antalet insatser uppgick till 114 800. Flest insatser hade personer som tillhörde personkrets 1:

  • Personkrets 1: 102 700 insatser (89 procent)
  • Personkrets 2: 3 300 insatser (3 procent)
  • Personkrets 3: 8 800 insatser (8 procent)

Tyvärr finns ingen statistik på vilka insatser som personerna har tillsammans. Vi vet att boende oftast kombineras med Daglig verksamhet, men hur ser det annars ut?

Kostnaden för socialtjänstinsatser ökar mest

År 2014 omsatte funktionshindersomsorgen 57 miljarder kronor, varav kostnader för insatser enligt LSS stod för närmare 80 procent. Mest ökar dock kostnaderna för insatser enligt SoL, sedan 2010 har kostnaderna ökat med 20 procent. Kostnadsökningen inom LSS är betydligt lägre, 8 procent.

I det perspektivet är den ensidiga debatten om ”att LSS kostnader skenar” märklig! Man kan undra vem som styr den debatten?

Vanligt med psykofarmaka utan samtidig diagnos

Många barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning föreskrivs antipsykotika utan samtidig psykiatrisk diagnos.  En trolig orsak är antipsykotikans lugnande effekter exempelvis på utmanande beteenden. Socialstyrelsen anser att den höga användningen av antipsykotiska utan samtidig diagnos är bekymmersam och framhåller vikten av att de pedagogiska och kognitiva metoder som finns får ett ökat genomslag i verksamheterna.

Omkring 50 procent av barnen 13–17 år och 60 procent av de unga 18–24 år i LSS-boende har en långvarig förskrivning av psykofarmaka. Vid långvarig behandling finns stora risker, bland dessa kan nämnas neurologiska biverkningar (till exempel parkinsonism och dyskinesier), metabola biverkningar (kraftig viktuppgång, diabetes, förhöjda blodfetter), trötthet, levertoxicitet, förhöjt blodtryck och risk för hjärtarytmier. I sammanhanget bör även nämnas att barn och unga som är känsligare att utveckla biverkningar än vuxna. Med detta som bakgrund finner Socialstyrelsen den höga och långvariga användningen hos barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning anmärkningsvärd. Personer med utvecklingsstörning, autism eller ett autismliknande tillstånd har ofta olika former av utmanande beteenden. Troligen är det många gånger effekter på dessa som eftersträvas vid behandling med antipsykotika.

Socialstyrelsen anser att behovet av långvarig användning av antipsykotiska läkemedel sannolikt kan minska om personalen använder arbetsmetoder som skapar trygghet och ett jämlikt bemötande.

Vanligt med flera förskrivare

Socialstyrelsens analyser visar också att barn och unga i LSS-boende har något fler förskrivande vårdenheter än övriga i åldersgruppen. Exempelvis har de i LSS-boende och som har fyra läkemedel genomsnittligen fem förskrivande vårdenheter. Det relativt höga antalet förskrivande vårdenheter inverkar negativt på kontinuiteten och kan försvåra uppföljning av läkemedelsanvändningen.

 Ojämlik akut hjärtsjukvård för personer med LSS-insatser

Vården till personer med funktionsnedsättning är inte alltid jämlik. I tidigare lägesrapporter har Socialstyrelsen analyserat bröstcancervården för personer med insatser enligt LSS. Myndigheten har då kunnat konstatera att kvinnor med LSS-insatser ofta får sin cancerdiagnos senare än andra cancerpatienter och att de i högre utsträckning riskerar att dö till följd av cancern.

I årets lägesrapport har Socialstyrelsen genomfört motsvarande analyser av vården vid akuta hjärtinfarkter.

Resultaten stärker tidigare slutsatser att personer med funktionsnedsättning inte alltid får adekvat somatisk vård och därmed riskerar sämre hälsa, oavsett vad orsakerna till detta kan vara.

Bra att även Socialstyrelsen pekar på detta som vi intresseorganisationer påpekat i debattartiklar i flera år utan nämnvärd reaktion från ansvariga!

All baspersonal har inte tillräcklig kunskap

Det är viktigt att arbetet inom funktionshindersomsorgen utförs av personal med tillräcklig kompetens. Baspersonalens kunskap motsvara inte alltid det som Socialstyrelsen rekommenderar. Omkring två tredjedelar av kommunerna uppskattar att hälften eller all baspersonal inom bostad med särskild service och korttidsvistelse når upp till rekommendationerna. En tredjedel av kommuner kan inte uppskatta kunskapsnivån hos sin baspersonal.

Att baspersonalen har grundläggande kunskaper om exempelvis funktionsnedsättningar och deras konsekvenser, förhållningssätt, personlig omsorg, regelverk och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bidrar till att öka kvaliteten i verksamheterna.

Även detta är något som vi intresseorganisationer påpekat i åratal och när det staliga stödet kom var LSS-personal undantagen!

Hög kompetens hos LSS-handläggare

Den formella kompetensen hos socialtjänstens handläggare av LSS-ärenden är fortsatt hög. År 2014 utfördes 94 procent av samtliga handläggningstimmar av handläggare med socionomexamen. Motsvarande andel 2011 var 92 procent. Totalt 80 procent av handläggarna hade arbetat längre än ett år.

Att en LSS handläggare har socionomexamen är bra men ingen garanti för den kunskap som behövs inom funktionshinderområdet finns. Det saknas i utbildningen. Den kunskapen får de förhoppningsvis med erfarenhet i jobbet. Därför är gränsen 1 år intetsägande. Skuille ha varit mer intressant med ”arbetat längre än 3 år”.

Riktlinjer riskerar att försvåra individuella bedömningar

Insatser enligt LSS är inte likvärdiga i landet. Det konstaterar Socialstyrelsen efter att ha kartlagt och analyserat ett antal insatser med utgångspunkt från kommuners riktlinjer för insatserna. I Socialstyrelsens kartläggningar framkom att en fjärdedel av riktlinjerna var daterade 2010 eller tidigare.

Avgränsningar inom LSS påverkar anhöriga negativt

Sammanfattningsvis konstaterade Socialstyrelsen att avgränsningar enligt riktlinjerna innebär att föräldrar inte alltid kan få avlastning när de som bäst skulle behöva den.

Valfrihetssystem bidrar inte till jämlik vård

Valfrihetssystemen förutsätter välinformerade val. För de brukare som inte kan eller vill göra ett aktivt val bidrar inte valfriheten i sig till en mer jämlik vård och omsorg. Myndigheten konstaterar även att LOV haft ett lägre genomslag inom LSS än inom äldreomsorg; en knappt fjärdedel av kommunerna har infört valfrihet inom ramen för LSS.

Även kommunerna upptäcker om de är seriösa att LOV inte fungerar för personer med LSS.

Tillgänglig vård och omsorg

Tillgänglig information i alternativa format ökar förutsättningarna för att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga. Detta är en av de bärande principerna i den nationella funktionshinderspolitiken. Utan tillgänglig information blir det svårt för många personer med funktionsnedsättning att veta vilket stöd de har rätt till eller vem de ska vända sig till med sina frågor.

Bristande tillgänglig information försvårar också för den enskilde att göra egna val. Ett exempel på det är lagen om valfrihetssystem (LOV). Enligt 9 kap. 1 § LOV ska den upphandlande myndigheten lämna information till enskilda om samtliga leverantörer som den har tecknat kontrakt med inom ramen för valfrihetssystemet. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Socialstyrelsen kan dock konstatera att en mindre andel av kommunerna har anpassad information om till exempel utbud av utförare och vilka tjänster som omfattas.

Ökad medvetenhet om begränsningsåtgärder

Tvångs- och begränsningsåtgärder förekommer fortfarande inom funktionshindersomsorgen, men utvecklingen går i rätt riktning. Under 2015 presenterade Socialstyrelsen resultaten från en enkätundersökning inom uppdraget att följa utvecklingen inom vården och omsorgen för personer med nedsatt beslutsförmåga.

Denna bild bekräftas av IVO. I sin senaste tillsynsrapport konstaterar myndigheten att det fortfarande förekommer tvångs- och begränsningsåtgärder i form av kollektiva begränsningar i de boendes hemmiljö.

Socialstyrelsen konstaterar att utvecklingen inom LSS-boenden inte är lika positiv som inom äldreboenden. Endast var femte verksamhetschef anser att det har skett en minskning av antalet begränsningsåtgärder i boende för vuxna enligt LSS.

Socialstyrelsen menar att det är bekymmersamt att det fortfarande förekommer sådana åtgärder. Begränsningsåtgärder kan bidra till att den enskildes hem får en institutionsliknande prägel, vilket står i motsats till intentionerna i LSS.

Det här med ”begränsningsåtgärder” är inte så enkelt att det kan översättas i statistik! Att verksamheterna börjat tänka individuellt är positivt.

 

Läs hela lägesrapporten här

 

 

Social tagging:

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: