Avtala inte bort besittningsrätten i gruppbostäder!

Huvudregeln för en hyresgäst är att besittningsrätt gäller från första uthyrningsdagen. Denna regel gäller både förstahandsuthyrning och s k blockuthyrning; d v s när en hyresgäst hyr av någon som i sin tur hyr minst tre lägenheter av fastighetsägaren. Det är möjligt att avtala bort besittningsrätten, men då måste avtalet godkännas av Hyresnämnden för att vara giltigt. Exempel på när Hyresnämnden kan tänkas ge sitt godkännande är när hyreslägenheten ska rivas/byggas om. Då väger hyresvärdens intresse tyngre än hyresgästens. Det är alltså en intresseavvägning som ska göras av Hyresnämnden. Man kan då dra slutsatsen att en hyresgäst som hyr en bostad som ska vara permanent bör bo tryggt och säkert.

Så ser alltså det rättsliga läget ut, men dessvärre ser det inte alltid ut så i praktiken för hyresgäster i gruppbostäder enligt LSS i Stockholms län. Jag har nämligen sett exempel på hyreskontrakt där besittningsrätten har avtalats bort. Detta trots att Hyresnämnden i Stockholm som princip sedan många år inte godkänner avståenden från besittningsskydd i gruppbostäder enligt LSS. Det innebär att de överenskommelser som finns mellan hyresvärder och hyresgäster är ogiltiga. Eftersom de uppenbarligen inte skulle godkännas av Hyresnämnden finns det alltså ett mörkertal på det här området. Men om de nu är ogiltiga vad är då problemet? Jo, problemet är att långt ifrån alla hyresgäster och anhöriga/gode män känner till att överenskommelserna är ogiltiga. Följden blir att hyresvärden kan säga upp hyreskontraktet och den enskilde tror att den är tvungen att flytta och förmodligen även gör det. Det är inte alla som har ork och kunskap att driva frågan vidare till Hyresnämnden, där hyresvärden direkt skulle gå på pumpen.

Med hänsyn till att behovet av kontinuitet i insatserna så tydligt erkänns i LSS så kan man med fog säga att LSS-hyresgäster åtminstone inte bör ha ett mindre intresse av att få bo kvar i sin lägenhet än andra hyresgäster. Man kan nog sträcka sig så långt och säga att de faktiskt bör har ett större skyddsvärt intresse av sin lägenhet.

Det här fenomenet – att ingå ogiltiga överenskommelser med hyresgäster som inte själva klarar av att tillvarata sina intressen – vittnar enligt min mening om en cynisk människosyn. Kanske tänker man att det kvittar var personen bor? Kanske tänker man att det är praktiskt, effektivt och spar pengar att kunna flytta personer från ett boende till ett annat?

Nu kanske vän av ordning invänder att man måste kunna säga upp en person i en gruppbostad om personen inte längre behöver det stöd och den service som erbjuds där. Javisst kan den situationen uppstå, även om den inte är särskilt sannolik. Man kan ju inte ”bli frisk” från sin funktionsnedsättning, som t.ex. utvecklingsstörning. Hur som helst. Om en person mot alla odds inte längre har de behov som berättigar till en gruppbostad finns det redan en reglering i hyreslagen som gör det möjligt för hyresvärden att säga upp den enskilde. Något juridiskt hållbart skäl för överenskommelser om avståenden från besittningsskyddet finns alltså inte.

Sluta upp med dessa s k överenskommelser om avståenden av besittningsskyddet. De är ogiltiga och minst sagt moraliskt förkastliga!

Social tagging: > >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: