Stockholm, börja använda den individuella planen i LSS!

Under senhösten kom en intressant rapport från stadsrevisorerna i Stockholms stad rörande bostäder för personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. Bakgrunden till rapporten är det faktum att det inte byggts tillräckligt många gruppbostäder de senaste åren. Se Bovekets hemsida: http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsplanering/bostadsmarknaden/bostadsmarknaden-for-olika-grupper/personer-med-funktionsnedsattning/

Kritiken från stadsrevisorerna var mycket allvarlig och tydlig: ”Granskningen visar att samverkan för planering och byggande av bostäder med särskild service inte är tillräcklig, vilket medför att staden inte säkerställer att uppskattade behov tillgodoses. Stadens bristande samverkan och planering leder till att en del brukare inte får den bostad de har rätt till inom rimliga tidsramar. Med tanke på att detta har pågått under flera år bör systemet för planering och byggande av bostäder med särskild service omprövas”. 

Konsekvenserna av att det inte har byggts tillräckligt många gruppbostäder blir för den enskilde:

• Att brukaren får vänta på bostad
• Att valmöjligheten för brukaren är begränsad
• Att brukare i vissa fall måste bo långt ifrån närstående
• Risk finns att behöva bo med andra brukare som har helt andra behov eller i andra ålderskategorier.

Granskningen visade att 20% av personer med beslut om bostad enligt LSS bor utanför Stockholms stad och att hälften av de personer som har beteendestörningar i form av våld eller självskadadande beteende bor utanför staden.

Det anmärkningsvärda i granskningen, förutom de allvarliga bristerna som framkom, var det som kom fram under intervjuerna med de olika förvaltningarna. Man trodde nämligen att de höga kostnaderna för det kommunala bostadsbidraget för handikappade (KBH) kunde medföra ett ökat motstånd till att bygga bostäder med särskild service i nyproducerade lägenheter. Att detta över huvudtaget skulle kunna vara ett logiskt hållbart skäl är fullständigt otänkbart mot bakgrund av den information som framkommer av granskningen.

Staden har en årlig utgift på 12-13 miljoner kronor för (KBH) (d v s 1 miljon kronor/stadsdelnämnd). Till följd av det låga utbudet på utförare som är anslutna till LOV har det skapats en lukrativ marknad för utförare utanför LOV. Revisorerna visar att nettokostnaden för en enda brukare i boende som inte är anslutet till LOV uppgår till 1 miljon/år! När man ställer dessa båda utgiftsposter mot varandra går det inte att förstå förvaltningarnas resonemang. Det är ju tydligt att stadsdelarna långsiktigt skulle göra besparingar om de byggde egna gruppbostäder. Hur kan det ens vara samhällsekonomiskt försvarbart att punga ut med så mycket skattepengar samtidigt som man bryter mot sin skyldighet i LSS att tillgodose den enskildes behov?

Revisorerna rekommenderar bl.a. att stadsdelsnämndernas rutin avseende kartläggning och planering av framtida behov behöver systematiseras och dokumenteras. Med hänsyn till att det idag saknas central styrning är vägen dit troligtvis mycket lång. Under tiden drabbas enskilda samtidigt som skattepengar används mycket oklokt.

Får man komma med ett litet förslag? Ett mycket enkelt verktyg för att systematiskt i god tid kunna kartlägga framtida behov finns redan idag tillgängligt för alla stadsdelar och kommuner. Tyvärr används det inte i tillräckligt hög grad och utnyttjas inte optimalt. I riket var det bara 36% kommuner som 2015 hade det och i Stockholms län 38%, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser. I kommuner med starka FUB-föreningar ser jag till min glädje att det har börjat användas 2015. Det jag talar om är förstås den individuella planen som varje person som omfattas av LSS har rätt att få. I en sådan plan ska beviljade och planerade insatser finnas med. Genom att aktivt och systematiskt använda sig av den individuella planen kan stadsdelsnämnderna se behoven tidigt och behöver varken betala särskilda avgifter för icke verkställda beslut (de senaste åren uppgick avgifterna till 7 miljoner kronor) eller stå med många tomma bostäder för att brukare väljer bort dem.