Måste finnas sunt förnuft i bedömningarna om ledsagning

Ledsagarservicen har genom ett antal domar i förvaltningsrätterna blivit en stukad insats. Men som alltid handlar det om hur kommunen väljer att tolka sitt uppdrag. Det vill säga: om man använder sunt förnuft eller söker en lösning för minsta möjliga stöd.

Just nu rullas en historia upp om hur Trollhättans kommun nekat stöd för en Norgeresa som Syskonringen, ett 50-tal körsångare som alla har någon form av funktionsnedsättning, skulle göra. När Syskonsringen skulle besöka sin syskonkör i Norge blev det avslag för alla de åtta medlemmarna som ansökt om ledsagning.  Enligt tidningen Ttela räddades resan dock av Kultur- och fritidsförvaltningen. Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Penilla Gunther har nu bjudit in syskonringen till ett seminarium i Riksdagen om svårigheterna att få ledsagning. Penilla har också skrivit en artikel om det i Dagens Omsorg.

Att det blivit svårare att få ledsagning till kultur- och fritidsaktiviteter känner vi till. I detta fall handlar det om att Trollhättan anser att ledsagning ska ske inom kommunen eller i grannkommunen, resor längre än så ska inte lösas genom ledsagning. Det är en väldigt restriktiv tolkning.  Men vi ser också att det är svårt att få ledsagning även inom den egna kommunen. Vi har exempelvis hört hur kultur-  och fritidsförvaltningar ordnar aktiviteter men få kommer eftersom de inte har någon som kan följa dem dit.

Det måste finnas sunt förnuft när det gäller tillämpning av lagen. Om kommunens fritidsförvaltning ordnar aktiviteter är det givetvis lämpligt att kommunens socialförvaltning ställer upp med ledsagning. Lagstiftningens målsättning, att leva som andra, talar också starkt för att individen ska få möjlighet att resa längre än utanför hemkommunen.

Social tagging: > >

Comments are closed.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: