Irriterande LSS diskussion

 

I många år har det nu diskuterats om vad goda levnadsvillkor i LSS innebär i jämförelse med skälig levnadsnivå i SoL (socialtjänstlagen). Det är en irriterande diskussion när jurister och socialchefer ibland påstår att de inte är någon verklig skillnad.

För alla som gått i svensk grundskola så är skillnaden mellan skälig och god uppenbar. De som inte tycker så har en trolig dold agenda, som till exempel besparingsskäl av LSS kostnader. Låt oss titta på vad vi i grundskolan lärde oss om svenskan genom att kolla vilka synonymer som finns till orden:

Skälig = rimlig, billig, överkomlig – motsatsord är orimlig

God = rejäl, ordentlig, fördelaktig, tilltagen – motsatsord är otillräcklig

Det är uppenbart för många av oss i funktionshinderrörelsen att goda levnadsvillkor genom tillämpning på senare år har devalverats. Vad orsaken till detta är kan naturligtvis diskuteras? Min uppfattning är att myndigheter vill spara offentliga utgifter. SKL som är en intresseorganisation för kommunerna har också ett annat skäl, att det kommunala självstyret begränsas. Tyvärr använder våra Förvaltningsrätter SKL som specialist i många mål!?

Särskilt irriterande är när myndigheter självsvåldigt tar på sig ett tolkningsföreträde om individen har goda levnadsvillkor. Jag som nu i mitt arbete med LSS-skolan i Dagens Omsorg har läst LSS-propositionen många gånger, ser att tanken från ministern snarare var att den berörde individens uppfattning som skulle gälla, då bara individen själv kan avgöra om hon/han har goda levnadsvillkor.

Jag läser i kommuners LSS beslut, ”att NN redan har goda levnadsvillkor – utan den nya sökta insatsen”. Och vad värre är så diskuterar Förvaltningsdomstolaran i samma anda! Det är beklämmande – för hur kan de avgöra om någon har goda levnadsvillkor, det kan väl bara denna någon själv. Och de får som jag tyder lagen inte avslå en sökt insats i LSS på dessa premisser – utan avslag skall bara ges om individen inte har behov av just den insatsen som denne nu sökt.

I 5 paragrafen i LSS läggs fast att det övergripande målet för insatser enligt lagen är att den enskilde får möjlighet att leva som andra, trots sitt funktionshinder. Om jag som nu söker i LSS-propositionen på orden som andra får jag mången träff, som tillsammans ger vad vi brukar sammanfatta som lagens övergripande mål, goda levnadsvillkor – ett liv som andra.

Eller som Barbro Lewin funktionshinderforskare i Uppsala uttrycker det i dag:

Goda levnadsvillkor kan ses både som mål i sig och som medel att nå LSS mål – att leva som andra med full delaktighet i samhället efter egna önskemål och förutsättningar.

 

Social tagging: >

En kommentar till Irriterande LSS diskussion

  1. Christer Pettersson skriver:

    Jag tycker att det är ruttet att hålla på och motarbeta en rättmätig och god utveckling av våra medlemmars väl och ve, skäligt är inte gott nog.
    Det går inte att skapa något extra idag, pengarna räcker bara till det allra nödvändigaste. Att skapa lite guldkant i livet blir bara drömmar.
    Det skulle kanske införas en skälighetsbedömning när man släpper loss riksdagsmännens och politikernas pensioner. Socialcheferna som jobbar med dessa frågor borde ta sig en funderare på vad de själva skulle tänka sig att göra om dom hade den summa slantar som man föreslår att våra funktionshindrade ska ha att leva på.
    Christer Pettersson
    Gävle

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: