Socialstyrelsen har kartlagt LSS

Socialstyrelsen har släppt en delrapport på sin kartläggning av LSS som den förra regeringen gav dem i uppdrag strax innan valet. Det finns en hel del viktiga slutsatser att ta med från denna kartläggning.  Nedan fokuserar jag på boende enligt LSS.

Vad gäller storleken på gruppbostäder har IVO noterat att det främst vid nybyggnation byggs boenden med 6 lägenheter och att antalet boende per enhet ökar. Utifrån data i öppna jämförelser för 2014 hade 12 procent av gruppbostäderna 7 eller fler boende. De kommunala utförarna var överrepresenterade när det gäller stora enheter.

Socialstyrelsen hade även i uppdrag att jämföra om de särskilda bostadsformerna var fullgoda alternativ till andra insatser så som exempelvis personlig assistans. En skillnad som de noterade var möjligheten att för boende att göra enskilda aktiviteter. Här fann socialstyrelsen riktlinjer som begränsar friheten till aktiviteter. Man fann exempelvis skrivningar om att den enskilde endast kunde få stöd av personal inom specifikt geografiskt område eller vid en begränsad tid. I ca 5 procent av riktlinjerna fanns även rekommendationer på vad som uppfattades lämpligt vad gäller omfattningen på det individuella stödet. Exempelvis att en planerad aktivitet i veckan med stöd av personal uppfyller kraven på goda levnadsvillkor.

Dessa begränsningar i stödet som gruppbostaden har vad gäller individuella aktiviteter bör rimligtvis kompletteras genom andra insatser, exempelvis ledsagning. Men här kom socialstyrelsen fram till att ledsagning i kombination med gruppbostad minskat med 40 procent sedan 2007. Det är en drastisk minskning och ett tydligt tecken på att individers frihet att utföra egna aktiviteter minskat de senaste åren. De är om något ett tecken på en institutionalisering, att individen begränsas i sin frihet och sannolikt hänvisas enskilda till kollektiva aktiviteter.

För att motverka denna negativa trend måste det ske en förändring vad gäller möjligheten till ledsagning i kombination med insatsen gruppbostad. Om man som individ har behov av ledsagning för att ta sig ut på aktiviteter ska det beviljas, såtillvida behovet faktiskt inte är tillgodosett. Det är så lagstiftningen är utformad. Att i riktlinjer ta fram hemsnickrade och generella definitioner på vad som är goda levnadsvillkor håller inte. Behov måste bedömas individuellt för behov varierar. Det borde vara självklart men är det tydligen inte.

För att gruppbostaden inte ska bli en institution som begränsar människors frihet måste det ske en satsning på kvalitet.  Det behövs sannolikt satsas på ökad bemanning och kompetens hos personalen. Det senare efterlyser socialstyrelsen också i sin kartläggning. Vad gäller gruppbostaden är det viktigt att sätta den i relation till historien, varför gruppbostaden existerar och varför institutioner avvecklades. Om man arbetar inom LSS ska man känna till det. Men kvalitet kan också ökas genom att ge kompletterande insatser som ledsagning.

Vi har skrivit om den fallande trenden vad gäller utbudet på insatser som ledsagning tidigare. Det är dags att den trenden vänds och att vi får skriva om ett positivt trendbrott istället.

Socialstyrelsen kartläggning hittar ni här. Vi återkommer med fler inlägg om den framöver.