Socialsekreterarnas larm

Sju av tio socialsekreterare överväger att sluta arbeta inom socialtjänsten. Det framkommer i en undersökning som Akademikerförbundet SSR tagit fram.

Att social – och omsorgsnämnder rör sig i den minsta möjliga budgetens värld är inte något nytt. Vi känner till det alltför väl. Krav på besparingar ger negativt kvalitativa effekter på stödet och på människors liv. Inom LSS kan det ses genom avslagsbeslut på kontaktperson och ledsagning vilket gör att fritidsaktiviteter blir lidande. Men framförallt får det negativa effekter på livskvaliteten. Den trend av minsta möjliga stöd som breder ut sig är oroande.

När socialsekreterarna nu larmar om det faktiska förfall att hälften av dem inte anser sig klara kvaliteten och rättssäkerheten i arbetet är det en signal att ta på största allvar. Både individer med stöd av socialtjänsten och de professionella själva upplever samhällets misslyckande att leva upp till de sociala lagstiftningarnas intentioner. Med det finns två olika utgångpunkter, antingen är det fel på lagstiftningarna eller så är lagstiftningarna misshandlade. Jag tror på det senare.

Framförallt tror jag att lagstiftningarna är underfinansierade. Social – och omsorgsnämnder har en budget som är för tunn för hantera de sociala utmaningar som de ställs inför. I varje fall om man ska leva upp till lagstiftningarnas intentioner, de intentioner vi är stolta över. De intentioner som värnar mänskligt värde.

Följdfrågan blir hur vi ska finansiera lagstiftningarna. En fråga som ställs och ofta med utgångspunkt i att det för staten, landstinget och kommunerna finns statisk eller minskande summa som ska fördelas på en allt större och mer krävande befolkning. Men den utgångspunkten är svaret givet, vi kommer inte att kunna leva upp till de sociala ambitioner vi en gång hade. Vi kommer inte att kunna värna det mänskliga värdet i den utstäckning vi lagstiftade om.

Men det finns en annan utgångspunkt. Den kan formuleras så här: hur ska staten, landstinget och kommunerna kunna säkra intäkter som gör att lagstiftningarnas intentioner kan upprätthållas?

2 Responses to Socialsekreterarnas larm

  1. majbritt Lind skriver:

    Jag tror också att man är okunnig om och misshandlar lagens intentioner. När insatserna och delar av en insats plockas sönder saknas en helhet. Frivilligheten för personen att söka insatsen var viktig för dem som upplevt tvånget att bli ”inskriven” och ta emot livslånga omsorger som någon annan bestämt och som de inte behövde.
    Den som ansöker har ju ett behov och det behöver inte ifrågasättas.

  2. mai.eriksson skriver:

    Det handlar om hur man fullföljer just intentionerna. I förarbetena framgår det också en tillit till att kommunerna ska se till LSS lagens målgruppers bästa. Att se till dessa våra minsta är det vad det handlar om oavsett om man har en funktionsnedsättning, är sjuk, eller utslagen från samhället av andra skäl. Att kunna se till den sämst ställde är ofta grunden till socialsekreterare söker sig till jobbet. I stället kommer det att handla om juridik och ekonomi samtidigt som de dagligen tvingas möta föräldrar och gode män som är ledsna, trötta, utarbetade, utvakade och förbannade på kommunens beslut, Det är en ekvation som inte går ihop.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: