Allt går inte att pröva i domstol!

 

Gott omdöme prövas inte i Förvaltningsrätterna. Inte heller prövas sunt förnuft.

För en tid sedan hade min första arbetsgivare Beckers en reklamfilm med budskapet:” Varför har jag valt att bygga mitt hus här?” (fullstorm på en klippa i havet) och svaret var ”För att det går!”

Lite så är det ute i kommunerna avseende LSS idag. De bygger för stora gruppbostäder, de bygger på fel plats (som aktuellt i Malmö), tar betalt för gemensamtsytor, struntar i förbehållsbelopp, tar betalt för ledsagares kostnader, tar betalt för resor till Daglig Verksamhet, tvångsflyttar personer, etc. etc.

För att det går – efter vad som kan tolkas som prejudicerande domar i Förvaltningsrätten. Trots att det strider mot LSS-lagens goda intentioner.  Men det är inte längre olagligt har lagtolkarna bestämt. Problemet är just att Förvaltningsrätten inte kan pröva gott omdöme och sunt förnuft. Det blir som i reklamfilmen ”För att det går!”

Men de ansvariga i kommunerna behöver faktiskt inte ta beslut ”för att det går”, även om vissa påstår detta i ”Vi måste följa lagen”. Ett påstående som är svårt att angripa, då även jag tycker att man skall följa LSS-lagens intentioner. Vi har dock vitt skilda utgångspunkter och tolkningar!

Jag kan exemplifiera med något som är säsong för just nu:

  • Du får lagligt köra 110 km/tim på motorvägen – men är det snorhalt säger ditt förstånd att du skall köra betydligt saktare, för att inte riskera att köra i diket.
  • Du behöver inte sanda ”din trottoar” – men om någon skadar sig är du likafullt skadeståndsskyldig.
  • Det räcker inte att du sätter upp skylten ”Varning för snöras” och sedan strunta i att skotta taket.

När jag kritiserar Förvaltningsrätterna för att vara ”bokstavstrogna”, så är det utifrån att jag tycker att LSS-lagens goda intentioner borde vägas in i domar. Men jag inser i en del av min hjärna att det är svårt.

Felet görs redan i besluten från ansvariga i kommunerna och i att de driver ”allt” till domstol och förtränger bort gott omdöme!

 

Social tagging: >

3 Responses to Allt går inte att pröva i domstol!

  1. M Eriksson skriver:

    En viktig del av förarbetena till lagen visar att man utgår från att kommunerna skulle komma att se till medborgarens bästa. Därför lämnat man en del tydlighet åt sidan. Det kanske fungerade när lagen infördes för 20 år och man var inställd på att tiden med institutionsboende skulle vara över. Sedan dess har världen förändrats och idag är det juridik och ekonomi inte humanism som styr världen. Eller som jag hade anledning att säga till en av IVOs tjänstemän idag, det är bara pengar som gäller.

  2. Christer Pettersson skriver:

    Våra gamla lagar var bättre ” tand för tand ” Eller som det Italienska dito om hade du ljusa blå ögon fick du ett lindrigare straff än den som hade bruna. Det var lättare för domstolar att döma då och fanns inte ögonfärgen tidigare, skrev man in den i lagen.

    Det blir bara de rika som kommer i åtnjutande av ett bra gruppboende. -beteendet känns igen.

    Vissa kommuner överväger och genomför förändringar som gör det möjligt att betala ut kommunal bostadstillägg för att minska kostnaden något för de boende.

    Slutsatsen blir att hur man än vänder och vrider sig blir det kostnadsökningar för kommunen, samhället och inte minst de som behöver ett bra boende.
    Varför inte göra som det sägs ovan, följa intentionerna i lagen och döma utifrån dessa.
    Intentionerna kan väl inte vara svårlästa och oacceptabla i dagens förvaltningsdomstolar.

  3. Stig Olsson skriver:

    Idag läste jag följande MYCKET intressanta rader på en facebooksida jag deltar i och det som skrivs kanske kan användas av oss?

    Hade ett intressant snack om rättsrötan med en person på ”insidan”! Det är ett verkligt systemskifte dom smugit in på gemene man innan dom blev avslöjade! Först stiftas lagar av lagstiftaren.
    Därefter avsätter kommun, statliga myndigheter etc skattefinansierade resurser till att skapa sk riktlinjer hur lagen skall tillämpas! Men deras riktlinjerna följer inte lagar och förordningar! Det finns ingenstans i lagen stöd för att myndigheter har mandat att vare sig tolka lagar, modifiera lagar eller strunta i lagar.
    Alltså verksamheten med riktlinjer är med andra ord en olaglig verksamhet!
    Frågan kvarstår – vem har gett myndigheter detta mandat att bryta mot lagen?
    Många myndigheter har satt i system att strunta i lagen – oavsett vad det gäller. Någonstans är det förankrat!

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: