En fråga som väckte stort engagemang på vår kongress 2012 var situationen för personer med funktionsnedsättningar. Ett av besluten handlade om att vi som förbund skulle inleda samarbete med handikapprörelsen.
Sagt och gjort. Kontakter togs och sedan något år tillbaka har vi ett gott samarbete bland annat med Synskadades riksförbund, FUB, För barn och vuxna med utvecklingsstörning och med HSO, Handikappförbunden.
I kontakterna med brukarorganisationerna fick jag tidigt klart för mig att många som har funktionsnedsättningar upplevde att deras rättigheter till stöd från samhället sakta men säkert urholkades. Och det var inte ovanligt att LSS-handläggarna på kommunen och de som handlägger assistansersättning på Försäkringskassan pekades ut som de stora bovarna.
Det var den motsatta bilden som jag fått, och får, i möten med handläggare. Välutbildade, engagerade, professionella som gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som ges. Just det, utifrån de förutsättningar som ges.
För att få en klarare bild av hur det hela egentligen hänger ihop har vi gjort undersökningar om hur handläggarna själva ser på situationen. När det gäller till exempel LSS-handläggare på kommunen så bekräftade många av dem bilden av att LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, efterhand kommit att tillämpas alltmer restriktivt. Sju av tio menade att kommunen de arbetar i inte uppfyller lagens krav på kvalitet och rättssäkerhet.
Här fanns det alltså en hel del som det fanns anledning att fundera vidare på. Tillsammans med HSO gav vi en forskare, Lennart Erlandsson universitetslektor i juridik, vid Lunds universitet, i uppdrag att titta närmare på hur LSS egentligen tillämpas. Hans rapport ”LSS- målsättningen som försvann” är mycket intressant.
Den visar till exempel att de lokala riktlinjer som handläggare förväntas följa inte alltid är förenliga med lagen! En vanlig brist är att domar i Högsta Förvaltningsdomstolen styr tillämpningen generellt. Trots att domarna ju handlar om specifika fall och trots att bedömningar alltid ska göras individuellt.
Det här har skapat osäkerhet till exempel om gravt synskadade kan anses tillhöra den målgrupp som har rätt till insatser enligt LSS. Eller vad som gäller runt insatsen personlig assistans och assistansersättning.
Slutsatsen av Erlandssons rapport är att LSS-handläggare i kommunerna och handläggare av assistansersättning på Försäkringskassan måste få ett tydligt mandat att alltid göra utredningar och individuella bedömningar utifrån sin kompetens och sin profession. De ska inte tvingas följa lokala riktlinjer med mer eller mindre tveksam kvalitet.
Camilla Sköld
Socialpolitisk chef SSR
Social tagging: LSS
Det visar än en gång på att Kommunerna inte anser att LSS är en Lag- en Rättighetslag. De verkar betrakta den som Rekommendationer från Socialstyrelsen som kan följs om de vill eller ta ut vissa delar av.
Det är viktigt att Organisationerna visar/driver alla Insatserna och inte enbart på LASS. Många politiker kan inte lagen och de olika Insatserna men alla har hört att det Missbrukas med Personlig assistans. De kan/gör inte skiljer på vad som är bedrägeri och vad som är beslut efter behov.
De flesta LSS-handläggarna vill göra ett bra jobb genom att våga bedöma den enskildes individuella behov och besluta insatserna efter dem. Bedrägeri ska fördömmas. Det är sällan någon enskild LSS-handläggare haft någon personlig vinning av dem.
Organisationerna får passa på i den Nya Valrörelsen och ställa frågor till var våra medlemmar kommer in i budgeten.
Jag vet att det är Kommunen som hanterar LSS- insatser och Personlig assistans hanteras av Försäkringskassan/Staten. Men det är aldrig fel att alltid påminna politiker om våra medlemmar.
Det är inte bara försäkringskassan som handhar personlig assistans kommunerna är lika involverade i denna insats eftersom det är kommunerna som betalar dom första 20 timmarna och det är framförallt den biten kommunerna försöker komma undan trots att dom får utjämningsbidrag för detta ändamål
Man skall också vara medveten om att det är bara vi själva som kan avgöra vilken hjälp vi vill ha det kan ingen tjänsteman avgöra åt oss som vissa tycks tro
Och tjänstemänen är till för oss och inte tvärtom