Vårdval ger fel prioritering!

Vi har i tidigare inlägg kritiserat Landstinget i Stockholms vårdval, för att det gör de mest behövande till förlorare. Tvärtemot Hälso- och sjukvårdslagens (HSL) prioriteringsregler.

Responsen från våra politiker till detta blev total tystnad!

Ibland kommer dock stödet från oväntat håll!

Mindre jämlik primärvård efter vårdval och vårdgaranti! Det är Riksrevisionens slutsats efter en djupgranskning. I en rapport som släpptes igår (11 november) framgår också att vården inte främst finns där behoven är störst.

Nya vårdcentraler har företrädesvis etablerats i befolkningstäta områden där vårdbehoven är lägre och där invånarna är ekonomiskt starkare än genomsnittet. I städer och tätorter är dessutom läkartätheten lägre på vårdcentraler i områden där det förväntade vårdbehovet är större. Patienter med störst vårdbehov som enligt HSL skall prioriteras trängs undan till förmån för patienter med mindre vårdbehov.

Många besökare med lätta och lindriga symptom har tillkommit efter reformen. Dessa individer gör också fler läkarbesök efter reformens införande. Det omvända förhållandet gäller för de sjukaste patienterna som gör färre besök. Kundstyrd efterfrågan innebär att utbudet av primärvård styrs till de lösningar som flest kunder efterfrågar. När efterfrågan på vård fått styra har relativt friska individer från gynnade samhällsgrupper ökat sin andel av vårdkonsumtionen.

Inget tyder heller på att reformerna har minskat kostnaderna för primärvården. Många lätta patienter och korta besök tycks än så länge ge störst lönsamhet för vårdcentralerna.

Privata vårdgivare i vårdvalssystem etablerar sig i områden där de bedömer att de har förutsättningar att få en stabil ekonomi. De väljer att avstå från områden där det inte är lönsamt att etablera sig.

Den undantagsmöjlighet som hälso- och sjukvårdslagen medger, att landstingen får särbehandla vårdgivare om det finns skäl för det, t.ex. där det saknas vårdcentraler eller där det behövs särlösningar för vissa grupper, har hittills inte åberopats och därmed inte heller prövats.

Vårdgivarnas anpassning till prismekanismer innebär en risk att enskilda vårdgivare försöker undvika olönsamma kunder. Att patientens val får ekonomiska effekter innebär att andra faktorer än medicinska påverkar personalens möte med patienten. Ersättningssystemen kan således försvåra för vårdpersonalen att fokusera på patientens vårdbehov.

Responsen från media på rapporten har varit stor och låt oss hoppas att uthålligheten är stor också. Ty som vanligt är reaktionen från ansvariga politiker bara urskuldande, att rapporten är fel och att andra rapporter (egna) visat annat resultat.

 Ty att ansvariga politiker skulle ta på sig att de gjort fel är som vanligt en utopi!