Värna LSS genom handling

Autism och Aspergerförbundet hade ett seminarium om LSS i Almedalen. Alla värnar LSS – men vem tar ansvar? Det går att läsa en sammanfattning av seminariet på förbundets blogg.

Det är en intressant fråga som titulerar seminariet. Det är nära till hands att tänka att kommunerna borde ta det största ansvaret för att värna LSS då de ska besluta om och utföra de flesta av lagens insatser. Men kommunerna har inte ansvar att värna LSS. Deras jobb är att följa lagstiftningen, inte upprätthålla den. Kommunens yttersta ansvar vad gäller LSS är att inte bryta mot lagstiftningen. Vissa kommuner klarar detta genom att tillämpa LSS utifrån dess intention och tillhandahålla kvalitativa insatser. Andra kommuner bryter mot lagstiftningen, tyvärr händer det för ofta.

De som har ansvar att värna LSS och upprätthålla dess intention är riksdagen, tillsynsmyndigheterna och domstolarna. Dessa tre institutioner har inte varit tillräckligt kraftfulla när det gäller försvarandet av LSS intentioner. Tillsynsmyndigheterna har inte tillräckliga befogenheter eller resurser för att effektivt upprätthålla lagstiftningen. Domstolarna går alltför ofta på kommunens linje och ett antal domar har under åren grumlat LSS intentioner.

Riksdagen, den viktigaste institutionen, tar inte sitt ansvar. Paradoxalt nog säger rikspolitiken att man värnar LSS men de handlar inte. Den rikspolitiska passiviteten är ett av de stora problemen för LSS som lagstiftning. Rikspolitikens oförmåga att förtydliga lagen blir till ett ställningstagande. När riksdagen anser att domstolens domar står i strid med deras uppfattning ska man ändra lagen. Det är inget ovanligt fenomen. Därför blir rikspolitikens oförmåga att exempelvis införa de för LSS positiva förslag som framkom i Möjlighet att leva som andra ett ställningstagande mot LSS. Dock är det ett tyst ställningstagande som åskådliggörs genom brist på handling. Det är svårt att inte tolka passiviteten som att det faktiskt inte finns någon politisk vilja eller kraft att införa förbättringar.

Det talas mycket om att ändra attityder i samhället när man diskuterar problemen med LSS. Men LSS som en rättighetslag kom till för att attityder eller godtycke inte skulle vara avgörande för vilket stöd personer omfattande funktionsnedsättningar skulle få. Därför är det viktigt att lagstiftningen står stark och att de institutioner som ska värna den tar sitt ansvar.

Social tagging: >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: