Ett gott liv

Kanske är det dålig tajming att skriva om värdet av att ha en egen bostad just när en sällan skådad värmebölja får oss att söka oss utanför hemmets väggar? Vågar jag ens viska att jag gärna stannar i min bostad mitt på dagen med fläkten på (om jag nu inte får vara vid havet)? Okej, jag medger att jag faktiskt stannar inne en del i bostaden de här smällheta julidagarna för att läsa. Den här veckan fick Knausgårds ”Min kamp” ge vika för en mycket läsvärd rapport från Riksförbundet FUB. Rapporten heter ”Ett gott liv” – Om bostad och stöd i boendet, nu och i framtiden, för personer med utvecklingsstörning.

FUB har genomfört en enkätundersökning som syftar till att öka kunskapen om hur deras medlemmar bor idag, hur de vill bo i framtiden och vilka drömmar de har för framtiden. Drygt 1500 personer har svarat på enkäten. Rapportens stora förtjänst – förutom många intressanta siffror och slutsatser (området är dåligt kartlagt tidigare) – är att det har getts stort utrymme för öppna svar. Här stiger människornas röster och deras längtan och önskningar fram. Det är mycket befriande att lyssna på människorna bakom LSS-insatserna, röster som sällan hörs i medierna.

”Ingen får ta bort mig från mitt hem! Jag är orolig, en kompis var tvungen att flytta. Han ville inte.”

”Vill bo i en villa tillsammans med flera kompisar. Där har vi egna rum men inte egna kök. Vi får ha djur och det finns en trädgård…”

”Jag vill kunna välja min personal (alla är inte snälla). Det ska alltid finnas personal, även på natten.”

”Vill bo centralt… nära mitt nuvarande arbete. Vill slippa färdtjänst…”

”Bo tillsammans med min kille.”

”En liten personalstyrka, välutbildade.”

”Stöd vad beträffar mat, kläder, ekonomi, utveckling (någon som tror på en!).”

”Jag vill ha kvar mina ledsagarkompisar… jag vill kunna bestämma vilka som är mina ledsagare.”

”Eftersom jag bott på gruppbostad och har vantrivts och vanvårdats vill jag ha min egna ”lilla” stuga som är anpassad efter mina behov.”

Vad är en bostad, ett hem, om inte den plats som är själva hjärtat i våra liv? Att ha en bostad, ett hem, är något av det mest grundläggande för de allra flesta människor – här äter vi, sover vi, älskar vi, grälar vi, diskuterar vi, umgås vi, lever vi. Det mest privata försiggår här. Skulle du acceptera att inte själv bestämma var och hur du vill bo? Med vem du vill bo? Skulle du acceptera att flytta för att det blir för dyrt för kommunen – att du med dina behov kostar för mycket? Skulle du acceptera att de som du måste ha störst tillit till inte förstår sig på dig?

Rapporten borde vara obligatorisk läsning för de cyniska så kallade LSS-konsulterna; kommunala politiker, chefer och tjänstemän. Och alla andra med för den delen. För de här människornas ord står i bjärt kontrast till den avhumaniserade retorik som förs idag kring personer i behov av samhällets stöd och där många kommuner har egna riktlinjer i strid mot rådande LSS-lagstiftning. Mänskliga rättigheter och lagar är satta ur spel till förmån för kortnäst besparingstänkande. Besparingar som vi vet på sikt blir dyrare för samhället men värre som ger en bild av ett framtida samhälle som är mycket kallt. I ett sådant samhälle vill inte jag ha min bostad, mitt hem, mitt hjärta på jorden.

/Agneta Söder
Ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet

Social tagging:

Comments are closed.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: