Med anledning av vår rapport om kontaktperson har vi skickat en skrivelse till statsrådet Maria Larsson som har ansvar för frågor om funktionshinder. Maria Larsson har tidigare haft en diskussion om detta i riksdagen som kan läsas här.
Nedan publicerar vi innehållet i vår skrivelse.
Angående insatsen kontaktperson enligt LSS
Den 28 november 2012 svarade du på en skriftlig fråga angående rätten till insatsen kontaktperson enligt LSS. Frågan ställdes av riksdagsledamot Maria Lundqvist-Brömster, Folkpartiet, och hon uttryckte oro över tillämpningen av insatsen kontaktperson. Hon beskrev en utveckling där fler kommuner inskränker rätten till insatsen kontaktperson med hänvisning till att den enskilde inte är socialt isolerad i och med att de har insatserna daglig verksamhet och särskilt boende enligt LSS. Du svarade bland annat med att hänvisa till Socialstyrelsens statistik angående kontaktperson som visade att insatsen inte minskat utan snarare ökat mellan åren 2005 och 2011. Du svarade också att du inte avsåg att lyfta frågan med Sveriges Kommuner och Landsting men att det kan finnas anledning att vara uppmärksam på frågan och särskilt följa utvecklingen av denna insats.
Med anledning av detta vill vi presentera delar av resultatet från en undersökning som vi gjort om insatsen kontaktperson. Vi har undersökt insatsens utveckling mellan åren 2002 till 2012 och även undersökt utvecklingen av domar över insatsen i förvaltningsrätten. Vad gäller insatsens utveckling har den ökat från 14 642 insatser år 2002 till 19 667 insatser år 2012 vilket redovisas i diagram 1.
Vad som framgår är dock ett trendbrott från och med år 2009 då ökningstakten avstannade. När vi sätter insatsen kontaktperson i relation till insatsen daglig verksamhet blir detta tydligt.
Från och med år 2009 minskar antalet kontaktpersoner i relation till antal insatser på daglig verksamhet. Detta gäller även i relation till antal insatser för bostad med särskild service, där det år 2009 var 0,86 kontaktpersoner på varje boendeinsats medan det 2012 endast var 0,82 personer per boendeinsats. Vad gäller domar i förvaltningsrätterna har de ökat. Vi har fört statistik på domar om kontaktperson som finns i JP infonets databas över LSS-domar. 2011 var det 146 domar om kontaktperson, 2012 var det 216 domar. En ökning på 48 procent på bara ett år. År 2013 var det 210 domar och då vann kommunen 90 procent av målen och den enskilde bara 10 procent. Ökningen av antalet mål är en trend som inte är unik för insatsen kontaktperson utan kan ses generellt, en artikel från Dagens nyheter konstaterade en ökning av inkomna mål hos förvaltningsrätten i Stockholm med 64 procent mellan 2011 och 2012.
Dessa siffror i kombination med erfarenheter från våra medlemmar gör att vi drar slutsatsen att det är svårare att få kontaktperson idag än för 10 år sedan. En förklaring är att kommuner ger fler avslag eller indragningar av insatsen och den bilden stärks av de ökade målen i förvaltningsrätterna. När vi ser närmare på enskilda domar i förvaltningsrätten framtonar en tillämpning som fokuserar på en ensidig tolkning av begreppet socialt isolerad. Har man insatsen bostad med särskild service och daglig verksamhet anses man inte vara socialt isolerad och därmed ej i behov av kontaktperson. Det är en kvantitativ tolkning som inte tar hänsyn till vilken kvalitativ social kontakt den enskilde har i sin omgivning. Tolkningarna är inte i linje med lagstiftningens intention.
Vi anser att rikspolitiken bör ta ansvar och värna lagstiftningen LSS. Ett sätt att göra detta på är att stärka den enskildes roll gentemot myndigheterna. Detta genom att införa rättshjälp till den enskilde. Myndigheternas serviceskyldighet och officialprincipen inom förvaltningsdomstolarna är inte tillräcklig för att värna den enskildes rätt. Regeringen bör tillsätta ett projekt med rättshjälp inom LSS och samtidigt utvärdera effekten av denna rättshjälp.
Kontaktperson är en viktig insats för individens livskvalitet och en insats som förebygger problem och värnar den enskildes hälsa. Vi föreslår därför att regeringen gör en särskild satsning för att öka antalet individer som får insatsen kontaktperson.
Skickade detta till Maria Larsson förra året.
Brev till Maria Larsson ”Angående ditt svar till Maria Lundqvist-Brömster 2012-11-28”
2012/13:126 Rätten till kontaktperson enligt LSS
I ditt svar skriver du att ”Även om statistiken inte pekar på en utveckling som ger anledning till oro, kan det finnas anledning att vara uppmärksam på frågan och särskilt följa utvecklingen av denna insats” Den statistik du hänvisar till är framtagen av SoS 2011. Jag skulle vilja påstå att det finns mycket stor anledning till att vara orolig för insatsen biträde av kontaktperson enligt 9 § 4. Vi hör från hela landet hur denna insats avslås gång på gång, med hänvisning till att individen har gruppboende och/eller daglig verksamhet och är därför inte socialt isolerad. MEN då har varken Socialförvaltning eller Förvaltningsdomstolen riktigt förstått hela syftet med en kontaktperson. Precis som du riktigt påpekar; ”Insatsen kan beslutas även om den enskilde bor i ett gruppboende och har daglig verksamhet. Kontaktpersonen kan i dessa fall ge den enskilde möjlighet till social samvaro och aktiviteter utanför det ordinarie boendet eller verksamheten.” Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Vem av oss andra medborgare accepterar att bara umgås med grannar och arbetskamrater. Det finns inte EN ENDA medborgare som inte har en eller flera vänner som de själva valt att umgås med. Dessutom kan denne kontaktperson göra det möjligt för individen att integreras i samhället, utanför ”Omsorgssfären”, och det är väl det vi strävar efter!? Full delaktighet i samhället! Jag önskar att du skulle göra ett skarpt uttalande som skulle få tjänstemän, politiker och förvaltningsdomstolar att sluta upp att avslå denna begäran av insats, med hänvisning till att individen ”inte är socialt isolerad”. Annars tycker jag att ni i regeringen kan ta bort insatsen Kontaktperson för personer med LSS-insats, för majoriteten bor i boende med särskilt stöd och har daglig verksamhet. Denna insats är inte någon dyr kostnad för en kommun, men den ger den enskilde väldigt mycket, i form av känslan att ha en alldeles egen vän, som den själv har valt. Man väljer inte sina grannar på boendet, sina arbetskamrater och inte vilken som skall jobba på dessa ställen. Att få välja en egen vän, kan vara skillnaden mellan att bli deprimerad eller att må bra. Om kommunen tänkte lite mer långsiktigt, så kunde dom nog räkna ut att individen på sikt, skulle kunna kosta dom bra mycket mer än vad insatsen Kontaktperson kostar! Mvh
(eventuellt kanske jag hittar något svar från hennes sekreterare, i så fall lägger jag in det här!?)
Trevlig Nationaldag på er alla 🙂
Gör det! Trevlig Nationaldag till dig med.
🙂
Och här kommer det uttömmande svaret !? 😉
From: s.registrator@regeringskansliet
Subject: S2014/2696/Sr
Date: Fri, 11 Apr 2014 12:31:26 +0000
S2014/2696/Sr
Tack för ditt e-brev som inkommit till barn- och äldreministern. Jag har fått i uppdrag att svara dig.
Mot bakgrund av ditt brev vill jag nämna att barn- och äldreministern värnar LSS-reformen och då även insatsen kontaktperson. Inte minst syns det i statistiken där det i oktober 2012 var 19 600 personer som fick stöd av insatsen kontakperson, en ökning på 2 200 personer sedan alliansregeringen tillträdde för snart 8 år sedan.
Det enskilda fallet kan barn- och äldreministern emellertid inte uttala sig om, då det skulle kunna tolkas som ministerstyre vilket strider mot grundlagen. Ytterst så är det i Sverige domstolarna som efter överklagande tolkar var LSS-lagstiftningens gränser går.
Tack än en gång för att du tog dig tid att skriva. Jag önskar dig allt gott!
tockholm i april 2014
Med vänlig hälsning
David Sikström
Brevsvarare för barn- och äldreministern
Registrator
Socialdepartementet
Tel. vx 08-405 10 00
Fax. 08-723 11 91
s.registrator@regeringskansliet
Ligger i linje med hennes svar i Riksdagen. I absoluta tal är det korrekt men i relativa ser vi att det är en minskning. Kollar man på trenden i kurvan borde det rimligtvis varit runt 23 000 kontaktpersoner år 2012 och inte 19 000. Helt klart har det skett en åtstramning i kommunerna.
Det som är helt klart i vår rapport är att kommunen driver fler fall till domstol och att den enskilde förlorar 9 av 10 mål! Det är inte rimligt.