Rätten till kontaktperson urholkas

Den som bor i gruppbostad får inte ha kontaktperson?

På samma sätt som med ledsagarservice har rätten till kontaktperson under senare år begränsats bara för att den funktionshindrade bor i gruppbostad. Det finns inget direkt stöd för detta i lagen, men tolkningen av domar i Kammarrätten har medfört att många kommuner regelbundet avslår dessa insatser.

Vad står då i lagen?

• Avsikten med ledsagarservice är att den enskilde skall få hjälp att komma ut bland andra människor för att bryta den isolering som ofta blir följden av funktionshindret.
• Kan personalen i en gruppbostad inte tillgodose en boendes skäliga behov av individuella insatser för fritids- och kulturaktiviteter har den boende rätt till ledsagare.
• Avsikten med en kontaktperson är likartad men utan krav på särskilt innehåll i kontakterna (”En god vän”)

Möjligheten att ha insatsen kontaktperson när man bor i gruppbostad är idag i princip obefintlig på grund av rättspraxis från kammarrätterna.  Motiveringen är att en person som bor i gruppbostad inte kan anses vara socialt isolerad. I förarbetena står det dock inte att detta skall vara ett krav, utan det står ”En viktig uppgift för kontaktpersonen bör vara att hjälpa till att bryta den enskildes isolering genom samvaro och hjälp till fritidsverksamhet”.En person med utvecklingsstörning eller autism som bor i gruppbostad kan i allra högsta grad bli socialt isolerad och ha behov av kontaktperson. Hen har inte valt sina grannar och inte heller sin personal. Ofta vill hen varken ha eller klarar av socialt umgänge med sina grannar. Gruppaktiviteter kan också vara svårt för en person med t.ex. autism, men gruppaktiviteter är många gånger det enda som erbjuds på gruppbostad eftersom det inte finns personalresurser så det räcker till individuella aktiviteter.

En person på gruppbostad behöver därför en kontaktperson för att komma iväg ut i samhället och delta i vanlig fritidsverksamhet som lagen föreskriver. Kammarrätternas praxis har tagit ifrån personer som bor på gruppbostad denna rätt, då kammarrätterna gör en alltför ensidig tolkning av begreppet socialt isolerad. Det står i strid med LSS intentioner att hävda att en person inte har rätt till kontaktperson bara för att man bor i gruppbostad.

Jag har dessutom svårt att se att personal kan ersätta kontaktpersonen som en god vän. Det blir en konstig sammanblandning av uppgifter för den anställde. Samtidigt om gruppbostaden skall leva upp till att ha resurser så det täcker uppgifterna som kontaktperson blir det dyrare än att ha en extern kontaktperson. Så när kommunen avslår betyder det egentligen en inskränkning av rätten?

Regeringen måste snarast vidta åtgärder för att komma till rätta med de inskränkningar av rättigheter enligt LSS som skett genom ”felaktig” domstolspraxis. Lagtexten måste skärpas så att LSS mål och intentioner förtydligas, så att de även följs i praktiskt arbete bland annat i förvaltningsrätterna.

Målet med LSS är att människor med svåra funktionshinder skall få möjlighet att leva som andra. För att detta mål ska uppnås måste uppenbarligen rättigheterna i LSS förtydligas.