“Tidigare var vi snällare!”

Inlägg av Barbro Lewin

Vad är det som har hänt efter 20 år med LSS?

Det handlar om att få och få behålla LSS-insatser. Jag vill börja med ett citat ur huvudbetänkandet till Handikapputredningen. Då var socialdemokraten Bengt Lindkvist socialminister: “Våra förslag handlar inte om förmåner eller välgörenhet. De beskriver i stället nödvändiga och självklara verktyg för att göra målen om full delaktighet och jämlikhet möjliga att förverkliga. När enskildas utgångslägen är olika till följd av funktionsnedsättningar måste skillnader i förhållande till andra människors villkor kunna beskrivas. Men det behövs också en kunskap om hur skillnader kan överbryggas, utjämnas och/eller kompenseras. Viktigast är dock den målmedvetenhet som omsätter kunskapen i praktisk och solidarisk handling.”

Hur ser det ut idag när ideologin möter verkligheten? Redskapet finns för att förverkliga handikappreformens fantastiska intentioner: Den starka rättighetslagen LSS. Mycket kunskap finns som beskriver livssituationen för den heterogena grupp som rättighetsbärarna enligt LSS utgör. Mycket kunskap finns också om tillämpningen under 20 år. Men – hur är det med målmedvetenheten att förverkliga de ståtliga ambitionerna? Kommer kraften i rättigheterna verkligen till uttryck i praktisk handling?

I många sammanhang märks en ökande misstro och bristande tillit till myndigheter. Stora förväntningar har förvandlats till frustration. Allt fler personer får visserligen stöd enligt LSS och allt fler insatser ges. Men många förlorar insatser eller får mindre av själva insatsen. Kalla Fakta 10 november 2013 väckte insikten hos många att det finns stora problem i myndighetsutövningen.

Jag har undersökt hur det ser ut med rättssäkerheten i myndighetsutövningen. Den är avgörande för att rättighetsbärare, dvs de som tillhör någon av personkretsarna, ska få de insatser de har rätt till. Juristen Therese Bäckman har gjort en bra genomgång av rättssäkerhetsbegreppet. Hon beskriver två typer av rättssäkerhet: Formell rättssäkerhet, materiell rättssäkerhet. Dessutom krävs rättssäkerhetsgarantier vid förfarandet.

Formell rättssäkerhet handlar om den enskildes skydd mot godtycklig maktutövning och frihet från statliga ingrepp. Det är särskilt fyra principer som gäller: Förutsebarhet (samma förutsättningar ger samma beslutsunderlag), Legalitet (lagenlighet, lagstöd i handlandet), Objektivitet (saklighet och opartiskhet), Likabehandlingsprincipen (förutsättningar är sällan lika hos individer med specifika funktionsnedsättningar och behov).

Materiell rättssäkerhet ställer krav på att välfärdsstatliga mål, värden och principer ska tillmätas betydelse.

Studien uppvisade sex olika typer av bristfällig myndighetsutövning. Felaktigheter. T ex påstående att behov tillgodoses genom redan given insats. Kan ofta lätt tillbakavisas genom kontroll med andra inblandade, t ex i gruppbostaden. T ex när man säger att goda levnadsvillkor finns utan insats Missvisande tolkningar. T ex ett uttalande om att man trivs med ledsagaren tolkas som ett socialt behov, dvs. inte behov av närvaro av ledsagare vid gymträning. Fakta är istället att det finns behov av närvaro pga. panikångest. T ex att ha kontakt med en medmänniska är ett kriterium för insatsen kontaktperson. Detta ses som synonymt med kontakt på daglig verksamhet/arbete. När fakta istället är att personen har svårt med social kontakt, vill jobba ensam, är ointresserad av två gamla arbetskamrater.

  1. Underlåtelse att beakta utlåtanden och andra utsagor. Många utlåtanden från professionella samlas in men används inte. Då blir inte behoven tillräckligt redovisade. Det är också vanligt att man försöker visa vad man kan, inte hur dåligt allt går. Att sätta på sig en sådan ”Duktighetskappa” kan förminska behoven.
  2. Underlåtelse att nämna rättsligt relevant innehåll i lagtext och förarbeten,  ex står det i förarbeten om en kontaktpersons viktiga roll för frigörelseprocessen.
  3. Upprepade, tidsbegränsade, gynnande beslut följs av avslagsbeslut utan att lagstiftning eller behov ändrats. Formell rättstrygghet sätts ur spel med tidsbegränsade gynnande beslut. Bristfällig förutsebarhet och rättstrygghet – osäkerhet om att få behålla insatser.
  4. Otillräcklig koppling till LSS värdegrund. Försäkringskassans Vägledning används även av de kommunala handläggarna. Den har inledningsvis en mycket noggrann redovisning av LSS historia, viktiga funktionshinderpolitiska principer och värdegrund. Men när man sedan kommer in i själva vägledningen är kopplingen minimal till värdegrunden. Var är de goda levnadsvillkoren? Även kommunens handläggare i övrigt citerar LSS utan att sedan göra någon koppling till lagen vid bedömningen. Mest bekymmersamt är att den starka rätten till inflytande negligeras.

Sammanfattningsvis handlar det om brister både i den formella och materiella rättssäkerheten. Kan det ha varit så att ”Tidigare var vi snällare” betyder att handläggaren då var noga med den materiella rättssäkerheten? Det är ett demokratiskt problem när den materiella rättssäkerheten hotas, när LSS värdegrund inte längre styr tillämpningen och vi får rättslösa rättighetsbärare.  

För att LSS-reformen ska kunna återupprättas krävs att samtliga inblandade aktörer vill, förstår och kan bidra till detta. Kan vi hoppas på handläggarna? Eller tar lojaliteten med politiker och högre tjänstemän över professionalism och vilja att följa LSS intentioner? Kan vi hoppas på kommunpolitikerna? Eller är det bara kostnadseffektivitet som gäller? Demokrati och rättssäkerhet verkar få stryka på foten. Kan vi hoppas på rikspolitikerna? Det verkar som om kommuner och Försäkringskassan tagit över den statliga normeringen med hjälp av rättspraxis, formella och informella riktlinjer. Måste Riksdag och Regering återta normeringsmakten? Finns målmedvetenheten dvs. viljan att bevara LSS-tanken?

 

Social tagging:

2 Responses to “Tidigare var vi snällare!”

  1. Eva-Mari skriver:

    Jag håller med i ovan skrivna inlägg, men ändrar gärna näst sista frågan till;
    ”Riksdag och Regering MÅSTE återta normeringsmakten!!” och det NU!

  2. Britt-Inger Halvorsen skriver:

    Det är verkligen jobbigt att vara anhörig och känna att jag/vi inte blir trodda, att behöva överbevisa att en insats enligt LSS behövs.
    Jag/vi vill bli respekterade för ansökningar enligt LSS behövs och förbättrar livet för vår dotter – och även oss då hennes liv blir lättare.

    Vår dotter är 27 år – så vi har levt med LSS sen hon började skolan – och det är allt svårare att prata med LSS-handläggare och få stöd, varför?

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: