Goda levnadsvillkor och att leva som andra är det övergripande målet med LSS. Vi kan tyvärr konstatera verkligheten ser annorlunda ut efter 20 år med LSS. Det beror bland annat på en felaktig rättstillämpning av kommunerna, men även av Förvaltningsrätterna.
I LSS 7 § står det:
”Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1-–9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10.
Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.”
Genom insatserna i LSS skall den enskilde således tillförsäkras goda levnadsvillkor. Förarbeten till LSS slår fast att begreppet goda levnadsvillkor är ett kvalitetskrav på de insatser som beviljas enligt lagen. Begreppet är alltså inte ett mått på den levnadsnivå ovanför vilken inga insatser skall beviljas. Det är behovet av insatsen som ska bedömas, inte vilka levnadsvillkor sökanden har.
Trots det beslutar såväl kommuner som domstolar idag utifrån den enskildes levnadsvillkor. Den enskilde nekas rätt till en insats för att han eller hon ”uppnår goda levnadsvillkor ändå”. Formuleringar typ ”Frågan i målet är om NN måste beviljas insatsen för att tillförsäkras goda levnadsvillkor” är vanligt förekommande i Förvaltningsrätterna. Det är uppenbart en helt felaktig tillämpning av begreppet goda levnadsvillkor om man läser lag och förarbeten. Goda levnadsvillkor var endast tänkt att utgöra ett kvalitetskrav på insatserna.
Den enskilde har rätt till en insats om han eller hon har behov av insatsen, om behovet inte är faktiskt tillgodosett på annat sätt. När insatsen sedan verkställs så ska den vara av så god kvalitet att den tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor. Nuvarande felaktiga rättstillämpning medför stora rättsförluster för den enskilde. LSS-kommittén uppmärksammade detta och föreslog att lagtexten snarast bör förtydligas för att komma till rätta med den felaktiga tillämpningen. Det var år 2008!
Det är regeringen ansvar att vidta åtgärder för att komma till rätta med de inskränkningar av rättigheter enligt LSS som skett genom ”felaktig” domstolspraxis. Lagtexten måste skärpas så att LSS mål och intentioner förtydligas, för att de även skall följas i praktiskt arbete hos kommuner och i förvaltningsrätterna.
Målet med LSS är att människor med funktionshinder skall få möjlighet att leva som andra. För att detta mål ska uppnås måste uppenbarligen rättigheterna i LSS förtydligas.
Social tagging: LSS
Det är en mycket viktig distinktion du för fram, Harald! Man kan ju ha goda levnadsvillkor men ändå vara i behov av en speciell insats. Lagvrängarna har hittat ett kryphål genom att hänvisa till levnadsvillkor istället för behov.
Vem driver på för att få en förändring till stånd? Ingen?
Jag vet att Autism och Aspergerförbundet skickat skrivelse till regeringen:
http://www.autism.se/RFA/uploads/Autism-%20och%20Aspergerförbundets%20skrivelse%20till%20socialdepartementet%20angående%20LSS.pdf
Men vad RFUB har gjort i frågan?