Röstsvaga personer med LSS drabbas av omvänd prioritering!

I HSL, hälso- och sjukvårdslagen, står det: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Enligt solidaritetsprincipen ska behoven hos svaga grupper och grupper som har svårt att göra sina röster hörda, särskilt beaktas.

Principerna är således att de med största behoven är de som skall vara högst prioriterade!

Det är också intentionerna i LSS som omfattar grupper som ”behöver mer för att få lika”.

Goda levnadsvillkor och att leva som andra är det övergripande målet med LSS. Vi kan tyvärr konstatera verkligheten ser annorlunda ut efter 20 år med LSS. Inte minst ekonomiskt!

Personer med utvecklingsstörning har en låg inkomst och har små möjligheter att påverka sin ekonomiska situation. De kan inte välja ett billigare boendealternativ och de är beroende av de sociala ersättningssystemen för sin försörjning. Det kommunala självstyret medför att det ser olika ut beroende på var man bor i landet. Byggpriserna har ökat med 50 % under 2000-talet medan det statliga bostadstillägget är detsamma för personer med funktionsnedsättning och är dessutom samma över hela Sverige. De anhöriga drabbas indirekt. Om de skjuter till pengar finns det risk att bostadstillägget från Försäkringskassan reduceras och den enskilde blir lidande, men om de inte skjuter till pengar kan den enskilda hamna i försörjningsstödssystemet med dess hårda regelverk om försäljning av alla dina tillgångar mm. Det finns ingen statistik över hyrornas storlek. Det finns inte heller någon statistik över hur och om kommunerna kompenserar ekonomiskt. De kommuner som försökt använda förbehållsbelopp som det var tänk i LSS, har stoppats av lagvrängare i Förvaltningsdomstolen. Och ingen ansvarig i riksdag eller regering verkar bry sig om detta. Det är si och så med solidariteten med de svagaste när politikerna synas i sin verkliga gärning!

År 2003 skrev Socialstyrelsen till regeringen angående hyra kontra avgift i LSS-boenden. Att hyra inte fungerade ihop med förbehållsbelopp. Socialstyrelsen fick i uppdrag att utreda hur vanligt det är att den enskilde betalar hyra respektive avgift för bostad med särskild service enligt LSS. Efter genomförd granskning konstaterade Socialstyrelsen 2006 att nästan alla kommuner tar ut en hyra för sina LSS-bostäder. Därmed uppkom också frågor om rent hyresrättsliga förhållanden, vilka Socialstyrelsen lyfte fram i sin rapport; nämligen frågor kring merkostnader och kopplingen till goda levnadsvillkor för de som betalar hyra.

När personer som bor i LSS-bostäder betalar hyra istället för avgift kan kommunen lägga på handikappanpassningar samt till och med kostnader för gemensamhetsutrymmen som är till för social träning och omvårdnad. Skrivelsen föranledde ingen åtgärd från Regeringen.

I den statliga utredningen ”Brist på brådska ” (SOU 2008:102) konstaterades att låga inkomster i kombination med höga hyror i LSS-bostäder leder till ett liv i fattigdom. Inget har dock heller hänt från ministern efter denna rapport.

I början av 2013 publicerade SKL rapporten ”Hyresnivåer i särskilda boenden” denna rapport framgår det att 18 % av personer med en funktionsnedsättning som har ett särskilt boende är hänvisade till försörjningsstöd. Till följd av detta föreslog SKL att den övre gränsen för det statliga bostadstillägget skall höjas. Det har varit oförändrat sedan 2007. Däremot har det höjts för ålderspensionärer! Dessutom är numera bostadstöd nästan det enda bidragssystem som räknar ”fiktiva inkomster”. Märkligt då detta system ju ger bidrag till de mest utsatta!

I 19 § LSS regleras vilka kostnader som får tas ut av den enskilde; bl.a. för avgift för bostad enligt 9 § pkt 9 i LSS. Den enskilde ska ha rätt till ett förbehållsbelopp när avgiften tas ut. Denna reglering ger uttryck för merkostnadsprincipen. I förarbetena till LSS uteslöts inte möjligheten med hyror i LSS-bostäder. Lagstiftaren menade dock att hänsyn skulle tas till den enskildes ekonomi utifrån principen om merkostnader även vid hyresförhållanden.

Av erfarenhet vet vi att anhöriga ofta kompenserar för den dåliga ekonomin genom att skjuta till pengar. Ett dilemma för anhöriga är att ett tillskott av kontanter riskerar att medföra att det statliga bostadstillägget minskas. Detta är oacceptabelt då avsikten med tillskottet är att både på kort och på lång sikt säkra att den enskilde får goda levnadsvillkor. Merkostnads-principen har helt och hållet satts ur spel vad gäller insatsen bostad med särskild service enligt LSS!

Detta vet alla ansvariga i regeringen och de flesta i riksdagens socialutskott – men gör absolut ingenting. Jag kan bara tolka som man nedprioriterar denna osynliga grupp som dessutom är röstsvag!

De kanske inte kommer ihåg varför LSS tillkom 1994; att lagen var avsedd att ge personer med omfattande funktionsnedsättningar specifika rättigheter som skulle ge dem möjlighet till att leva som andra, de utan funktionsnedsättning.

Att det blev individuella rättigheter berodde på att personer med funktionsnedsättning inte skulle bli utlämnade till myndigheters godtycke eller bli bortprioriterade när resurser skulle fördelas.

Läs det sista stycket många gånger politiker, regering, ansvariga i kommuner och fundera på hur verkligheten ser ut efter 20 år med LSS!

Social tagging: >

4 Responses to Röstsvaga personer med LSS drabbas av omvänd prioritering!

  1. Karl-Olov Nordin skriver:

    Ja jag håller med dig nu då Harald

  2. Helena skriver:

    Jag bli så uppgiven! Det finns inget parti, rött eller blått, som engagerar sig i den här gruppens villkor.

  3. Roger Lindblom skriver:

    Behandlingen av motionerna och frågorna efter utredningen ”Brist på brådska” visar om inte annat att frågor rörande funktionshindrades ekonomiska situation inte är något som politiker bryr sig om. Synd att utredningen inte kom i år när det är valår! Kanske hade trycket då ökat, åtminstone lite grann, för att göra något – åtminstone en utredning. Partiernas företrädare talar vackert om allas lika värde och rättigheter i vårt samhälle men när det skall levereras något mer än läpparnas bekännelse uteblir resultaten! Jag utgår numera från att med ”alla” egentligen menas ”nästan alla” eller ”alla utom du”!

  4. Thomas Eklund skriver:

    Bra skrivet!

    Helena och Roger – I Göteborg finns ett parti som heter Normaldemokraterna som kommer ställa upp i kommunvalet.

    http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2306077-goteborg-har-fatt-ett-nytt-parti

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: