Mediadrevet kring fusk i assistansersättningen är orimligt stort i förhållande till storleken på fusket och i jämförelse med fusk i andra bidrags- och skattesystem.
Varför är just LSS och insatsen assistans så intressant att förfölja med av media är en rimlig fråga att ställa?
Debatten började med statlig utredning SOU 2012:6 ”Utredning mot fusk och felaktigheter med assistansersättningen”, i vanligt tal kallad ”Fuskutredningen” av Justitierådet Susanne Billum m.fl. Utredningen är ett hastverk med slutsatser om fuskets storlek som är märkliga. Billum påstår:
- omfattningen av fusk och andra orsaker till felaktiga utbetalningar av assistansersättning bedöms ligga i intervallet 9–15 procent av totalt utbetalt belopp år 2010
- omfattningen av överutnyttjande av assistansersättning bedöms ligga i intervallet 13–18 procent av totalt utbetalt belopp år 2010. I detta kan även ligga effekter av övervältring mellan huvudmännen
Om vi omsätter detta i siffror:
9-15 % skulle innebära att fuskets storlek skulle vara 2-4 miljarder kronor per år
13-18 % skulle innebära att överutnyttjandet skulle vara 3-4,5 miljarder kronor per år
Dessa siffror kan jämföras med vad Försäkringskassan hittills återkrävt per år 2011-2013 som är i storleksordningen 40-50 miljoner per år. Observera att återkrav inte är detsamma som att det finns domar. Domarna är på ett betydligt lägre belopp. Ett betydande fusk kanske men bara på 0,15 %!
Det kan därför vara klädsamt av media och politiker att jämföra med annat fusk i bidrags- och skattesystemen:
- skattefusket (benämnt skattefelet) uppskattas till 130 miljarder per år
- A-kassan uppskattas till 1 miljard per år
- sjukersättningen uppskattas till 300 miljoner per år
- föräldrapenning uppskattas till 230 miljoner per år
I en annan statlig utredning ”Vem fuskar och varför” kan man läsa bland annat:
- 75 % anser att bidragsfusket är mycket eller ganska omfattande.
- var fjärde svensk har en hög acceptans för fusk.
- ett stort antal personer, 64 procent, tror att en av de orsaker som bidrar till att man bidragsfuskar är att moralen är dålig; men en än större andel, sju av tio personer, upplever att den allra främsta orsaken till att människor bidragsfuskar är att politiker och personer i ledande ställning fuskar
Vad beror fusket på?
- moralen är dålig
- politiker och företagsledare fuskar
- vi har blivit giriga – allt är pengar – vi ser inte kopplingen till allmänna välfärdssystemet
- attityderna mot eget fusk är tillåtande
- att fuska med allmänna medel är ok – ”alla gör det”
Vem fuskar?
- det finns en kulturell skillnad – att gruppen man tillhör är tillåtande
- det finns en större risk om du är ekonomiskt utsatt – bidragsfusk är inte lika allvarligt som stöld i allmänhetens ögon
- men även rika och politiker – personer i alla samhällsklasser fuskar
- privatiseringen av vård och omsorg har ökat fusket – dvs. företagen fuskar
Med den här kunskapen om fusk är min fråga till media och politiker självklar:
Varför skrivs det och pratas det mest om fusket i assistansersättningen?
Social tagging: Assistans > Ekonomi > LSS
Ja vad bra att ni kunde berätta detta nu då.
Att fusket inte är störst i assistansersättningen bekräftas i dagens DN:
Av 1469 polisanmälningar som FK gjort 2013 avser 218 föräldrapenning, 193 sjuk-och aktivitetsersättning samt barnbidrag och 101 avser assistansersättning.
Jag misstänker dessutom att ”riskgruppen” som FK jagar innehåller fler med assistans.
Ja jag håller med dig om detta nu då.