En fin insats!

 

LSS-insatsen daglig verksamhet är den som ökar mest av alla LSS-insatser. 2012 fick 32 200 personer daglig verksamhet och insatsen stå för 20 % av kommunernas LSS-kostnader. Men insatsen svajar. I Regeringens kommentarer till LSS finns två inriktningar:

1. Verksamheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den enskildes möjligheter till förvärvsarbete.

2. Verksamheten skall erbjuda den enskilde stimulans, utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter hans önskemål.

Vilket håll ska man luta sig åt? Ska arbetslinjen tvinga personer med intellektuella funktionsnedsättningar att bli ett arbetsmarknadens C-lag som måste stå ut med de tråkigaste jobben eller ska de tvingas fördriva sina dagar med terapisysslor i en lokal avskild från det övriga samhället?  Man kan naturligtvis beskriva arbets- och hantverkslinjen i andra, mer positiva, termer. Men ordet tvingas kommer man inte ifrån. För det är ju det vi gör! Vilken riktning vi går, hur vi organiserar och fördelar resurserna, avgör hur framtidens dagliga verksamheter ska se ut. Nu invänder någon att

1. insatsen daglig verksamhet är frivillig,

2. man kan välja. Speciellt i de kommuner som infört LOV råder full valfrihet när man ska välja vilken typ av daglig verksamhet man vill delta i.

För det är ju så vi lurar oss själva och alla andra inom LSS-verksamheterna.

Med frivilligheten är det oftast lite si och så eftersom man sällan har något alternativ. Och så länge som vi inte på allvar tar hänsyn till vad den intellektuella funktionsnedsättningen innebär för den som ska välja sysselsättning kommer det mesta att vara falskspel. Vi låtsas inflytande, vi låtsas valfrihet, vi låtsas delaktighet.

Några gör det inte.

De som har förstått innebörden i LSS-målsättningsparagrafer och regeringens skrivning när det gäller daglig verksamhet och därtill lagt sina kunskaper om vad den intellektuella funktionsnedsättningen kräver av verksamheterna, har alla hamnat på samma ståndpunkt: Man måste få pröva på! Man måste få göra olika saker. Man måste ha en organisation som gör det möjligt att utvecklas, att byta jobb, att flytta mellan olika typer av verksamheter. Det kan vara svårt i små kommuner, men det går. Det är kombinationen av olika möjligheter och en personal som har förmåga att fånga upp och förverkliga olika typer av behov och önskemål, som är kännetecknande för dem som tagit sitt uppdrag på allvar.

Alltså: valfrihet för den som har svårt att tänka i abstrakta termer handlar inte om att få välja mellan olika alternativ som man endast vagt begriper sig på, utan att få prova på flera alternativ och sedan välja och välja igen.

Inflytande handlar ibland om att få uttrycka sin vilja och få se den förverkligad men oftare om att personal uppmuntrar och stödjer den enskilde att pröva på och sedan lyhört lotsar honom eller henne till det som är rätt för just den individen.

En kommun som erbjuder detta måste ha olika typer av daglig verksamhet, möjlighet att pröva på, möjlighet att få stöd och få utmaningar och möjlighet att efter någon vecka eller några år byta arbete. Då är man inte hjälpt av att ha många olika utförare som har starka ekonomiska drivkrafter att behålla sina inkomster/arbetstagare. Inte heller är man hjälpt av att ha en statisk och stelbent organisation med okunniga chefer över sig.

Det är dags att se den dagliga verksamheten ur arbetstagarnas synvinkel.

Om någon, som jag känner väl och litar på, övertalar mig att prova på att arbeta med ett vanligt jobb samtidigt som jag får stöd så kanske jag vågar. Lyckas jag blir jag glad och stärkt. Misslyckas jag blir det kanske ytterligare ett bevis på att jag inte duger.

Får jag uttrycka mig med egna bilder som jag målar i den dagliga verksamheten kan det innebära att jag hittar ett språk där jag inte känner samma underläge som jag ofta gör med det talade ordet. Men efter något år kan det kännas tråkigt att sitta och måla när mina jämnåriga vänner har riktiga arbeten.

Helst vill jag vara där jag känner att jag är uppskattad, där jag får vänner och får vara den jag är. Där personal och ledning lyssnar på mig och mina önskemål. Det kan innebära att jag blir uppmuntrad när jag behöver komma vidare i livet, men också att jag möts med respekt när jag trivs bra i en verksamhet och vill stanna där.

Den dagliga verksamheten är en underbar insats som kan betyda både utveckling och stärkt självkänsla.

Den kan vara en frizon där man som fullvärdig medborgare får använda sin dag till något meningsfullt som inte innebär produktion som är styrd av ekonomiska lönsamhetskrav.

Den kan också vara ett sätt att få stöd och träning för att ta sig ut i arbetslivet.

Den viktigaste resursen är här, som i övrig LSS-verksamhet, personalen.

Det är upp till dem! Till deras fantasi, erfarenhet och kunskap! Det är personalen inom daglig verksamhet som ska förverkliga målsättningarna.

”Daglig Verksamhet” är en skrift till dem. Och till deras chefer. Vi hoppas att den ska ge inspiration och väcka tankar.

 

Hans Hallerfors, tidskriften Intra.

Social tagging: >

4 Responses to En fin insats!

  1. Redaktör skriver:

    Artikeln är en introduktion till skriften ”Daglig verksamhet” som ges ut av tidskriften Intra.
    Skriften är på 48 sidor och innehåller artiklar och reportage som skildrar olika inriktningar på daglig verksamhet och tar upp viktiga frågeställningar.

    Beställning: e-post: info@tidskriftenintra.se,
    eller från hemsidan: http://www.tidskriftenintra.se

  2. Eva-Mari skriver:

    Har inte läst bilagan om DV än, men ska snart ”sätta klorna” i den. Så viktigt att man fortsätter med den utveckling av individen, som skolans värld byggt upp. Att man förmår som personal, att ta tillvara individens potential. Jag skulle vilja se fler pedagoger i LSS-verksamheterna!
    Arbetstagare i daglig verksamhet må vara utvecklingsstörda, men de är framförallt utvecklingsbara. Om vi bara ger dem de rätta förutsättningarna 🙂

  3. Helena skriver:

    Så bra att man skriver om detta. Jag är upprörd över bristen på valfrihet här i Göteborgsområdet. Här finns i stort sett ingen möjlighet att få verksamhet utanför egna kommunen eller stadsdelen, trots att alla möjligheter egentligen finns i en så stor region. Här är man satt i kommunarrest eller stadsdelsarrest. Enda gången man kan byta verksamhet är när kommunen eller stadsdelen tvingar personer att byta och komma ”hem”, under förevändning att man kan erbjuda lika goda levnadsvillkor hemma i egna stadsdelen. Personens egna vilja tas inte alls i beaktande. Det här reportaget måste jag läsa.

  4. Willy Engebrethsen skriver:

    I Falkenberg har kommunen genom att nu sålt ut all LSS-verksamhet i valfrihetens namn uppnått precis tvärtom.
    Nytida driver en stor del av den dagliga verksamheten och nu finns också Attendo som utförare av daglig verksamhet (innan var det kommunen). Det märkliga är nu att i princip alla hänvisas till Attendo som har startat upp i en ny lokal, som då ska fyllas. Så skälet till upphandling som skulle leda till ökad mångfald och valfrihet är naturligtvis bara ett svepskäl för att kunna spara pengar på bekostnad av de personer som är berättigade till insatsen. Konkurrens som drivkraft att utveckla sin verksamhet och höja kvalitén är också bara floskler och det vi ser är tvärtom. Konkurrens fungerar inte eftersom jag aldrig har möjlighet att välja bort ett dåligt alternativ!

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: