Det har gjorts ett antal utredningar under de senaste 10 åren med fokus på personlig assistans.
Alla har dock handlat om att insatsen ökar och därmed kostnaden samt hur detta kan begränsas eller stoppas. Ingen har tittat på varför efterfrågan från brukare ökar.
I 1989 års handikapputredning, som var underlag till prop.199293:159 som föreslog LSS lagen, beräknades antalet som skulle omfattas av lagen till 100 000 personer. Ungefär 7 000 av dessa skulle ha personlig assistans. Idag har ca 80 000 personer LSS varav 20 000 har personlig assistans! Dvs. färre personer har LSS totalt men nära 3ggr fler har personlig assistans.
Av de som har personlig assistans tillhör 42 % personkrets 1; 5 % personkrets 2 och 53 % personkrets 3. Ålderspridningen skiljer sig markant mellan personkrets 1 och 3. I personkrets 1 är nära 40 % under 20 år och 90 % under 50 år. För personkrets 3 är bara 10 % under 20 år och bara 40 % under 50 år. Andelen för personkrets 1 ökar.
Om vi studerar utvecklingen av antal personer med personlig assistans så ser vi att redan 1996 hade 11 400 personer denna insats. Tillväxten var relativt konstant fram till år 2009, med runt 600 personer per år. Från år 2009 till år 2013 har denna tillväxt planat ut till endast 100 personer per år. Tillväxten av antal timmar per vecka och person har varit runt 2-3 timmar per vecka varje år sedan år 2000. Före år 2000 var tillväxten 4 timmar/vecka varje år. Idag har 19700 personer assistans med snitt 120 timmar per vecka.
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var tillväxten störst i starten av naturliga skäl. 7000 personer i prognosen i propositionen blev redan år 1997, 12000 personer. Efter det har tillväxten varit stabil både i antal personer och i antal timmar, fram till år 2009. Då sjönk tillväxtnivåen betydligt avseende antal personer. Vi kan anta att det berodde på Försäkringskassans hårdare regler som delvis berodde på LSS utredningen 2008 men mest på en dom i Högsta Förvaltnings Domstolen (Regerings Rätten) i april 2009 mål 5321-07, som tyvärr blivit prejudicerande även om alla vet hur individuell lagen är tänkt.
Knappast ”galopperande” eller ”astronomisk” utveckling. Absolut inte efter år 2009 och knappast heller efter år 1997!
Att ursprungsprognosen på hur många som ville ha personlig assistans i stället för gruppbostad var fel från början visade sig snabbt de första åren. Att personlig assistans dessutom är rätt insats för att yngre barn skall kunna bo hemma och gå i skola hade man helt missat, tror jag som har erfarenhet av att det inte gick före LSS.
I utvecklingen senare år kan jag se andra möjliga orsaker, speciellt som tillväxten sker mest i personkrets 1:
- Brist bo gruppbostäder – kommunen har planerat och byggt dåligt
- Hyreskostnaderna i gruppbostäder är orimligt höga och väldigt få kommuner har infört KBH, dvs. anhöriga får skjuta till pengar varje månad då aktivitets- eller sjukersättningen inte räcker till. Och att bostadstilläggssystemet inte fungerar liksom inte heller förbehållssystemet. Det blir bättre/nödvändigt att köpa sin son/dotter en billig bostadsrätt och ha personliga assistenter för en dräglig ekonomi.
- Antalet boende per gruppbostad ökar för att kommunerna inte följer rekommendationen med 3-5 boende! Alla (nästan) bygger nu för 6 minst och förtätar eller lägger ner de små gruppbostäderna. Oavsett vilket behov de boende har av lugn miljö – kommunerna bygger nya institutioner med hjälp av Förvaltningsdomstolen.
- Möjligheter till självbestämmande t.ex. egna fritidsaktiviteter begränsas i gruppbostäder då ledsagare och kontaktperson inte beviljas längre. Samtidigt har dessutom personalen minskat i stället för att öka – institution igen, bara kollektiva utflykter.
Jag tycker inte det är så konstigt längre att få höra en förälder säga, ”Jag vill inte att min son ska bo på institution”. Det är orsaken till att denne förälder jobbar som personlig assistent. Inte det som vissa belackare vill påstå, för egen försörjning. Det är dessutom många som blir riktigt besvikna när de inte får personlig assistans, för att de faktiskt inte har rätt till den insatsen.
Kommunen har slarvat bort den goda gruppbostaden från propositionen och samtidigt satt hyror som inte personer med aktivitets- eller sjukersättning kan betala! Kanske ytterligare ett sätt att protesetera att inte staten betalar allt? Men de som drabbas är de redan utsatta personerna.
Jag skulle välkomna en utredning kring dessa orsaker till ökningen av personlig assistans!
Varför görs inte detta?
Social tagging: Assistans > LSS
I vissa kommuner pratar man om en bostadskarriär för dem som omfattas av LSS?
Det samtidigt som det inte finns gruppbostäder i tillräcklig omfattning. Vill man bo kvar i sin egen kommun får man vänta länge. Många av de gruppbostäder som finns har inte renoverats under 2000-talet, utom i akuta fall när vatten, mänsklig påverkan eller eld har skadat lägenheten. Många lägenheter ger ett minst sagt sunkigt intryck. Vem vill bo så med tanke på alla vackar bilder om hur vi ska bo som vi ser på tv och i tidningar? De nybyggda lägenheterna, vare sig de är i ett serviceboende eller i en gruppbostad, är alldeles för dyra för dem som inte har möjlighet att påverka sin egen inkomst.
Tack så väldigt mycket för en väldigt insiktsfull och belysande text! Det är verkligen värdefullt att få debatten nyanserad på ett sådant här kunnigt sätt.