Principen självbestämmande i LSS

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om de grundläggande principerna i LSS. Jag kommer att förtydliga några av dessa och fortsätter nu med princip 2; Självbestämmande.

Vad står i LSS lagen

6 §  Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.

Vad står i LSS propositionen

 Målet för insatserna enligt den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) skall vara att främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten skall enligt lagen vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.

Skälen för mitt (anm. ministerns) förslag: Syftet med de särskilda insatserna enligt den nya lagen är att främja svårt funktionshindrades utveckling till ett så självständigt och oberoende liv som möjligt. De särskilda insatserna skall vara grundade på respekt för den enskildes rätt att bestämma över sig själv och över sina egna angelägenheter. Beträffande den särskilda insatsen personlig assistans faller det sig helt naturligt att den enskilde ges ett mycket stort inflytande över det stöd som ges. I fråga om andra insatser enligt lagen behöver den enskildes inflytande och självbestämmande enligt min uppfattning uppmärksammas särskilt.

Jag anser att insatserna enligt lagen enbart skall ges på begäran av den enskilde själv. Undantag skall bara kunna göras i fråga om den som på grund av sin ungdom har vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i barnets angelägenheter samt i fråga om personer som uppenbart saknar förmåga att ta ställning i frågan. Insatserna skall då kunna ges på begäran av den enskildes vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare. Jag vill understryka att det i de senare fallen krävs en mycket stor lyhördhet och respekt för de önskemål som den enskilde ger uttryck för.

 Vad står i Handikapputredningen SOU 1991:46

Integritet betyder helhet och sammanhang. Rätten till integritet uttrycker att människan i sin helhet skall respekteras. Det är ett oavvisligt krav på omgivningen att tillförsäkra den enskilde hans värdighet, även om han inte själv kan formulera kravet t.ex. på grund av svår utvecklingsstörning.

Att själv kunna formulera och förvara rätten till integritet i olika situationer är annorlunda uttryckt självbestämmande. I de författningar vi nämnt talas om att insatserna också skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmande. Principen om självbestämmande kan sägas vara en etisk princip och därmed en vägledning för våra handlingar.

I självbestämmande kan också ingå att aktivt förmedla att man vill, för viss tid eller i vissa hänseenden, överlåta rätten att bestämma åt någon annan. Det finns risk på maktmissbruk också i dessa situationer.

Hur säkert vet vi att en person överlåtit rätten att bestämma till andra? Kan det istället vara fråga om andras personliga uppfattning utifrån bedömningen ”han/hon vet inte sitt eget bästa”? Många som har sitt dagliga liv och för sin överlevnad är beroende av mycket praktisk hjälp kan bekräfta att hjälpbehovet kan invagga ”hjälparna” i tron att de har rätt att förbarnsliga, omyndigförklara och underlåta att lyssna på dem som behöver hjälpen. Det blir en form av maktutövning och kränkning av integritet. ”Hjälparnas” uppfattningar av vad som är innehållet i ett gott liv får stort spelrum.

Vi vill betona att ju mer nedsatt självbestämmandet är hos en person, desto mer utsatt är hennes integritet. Och ju svagare en människa är desto mer är hon beroende av andras solidaritet för att få sin integritet säkerställd.

Vi anser det vara väsentligt att utveckla och säkerställa former för inflytande både för den enskilde och för organisationer som företräder personer med omfattande funktionshinder.

Hur ser det ut i verkligheten idag

 Istället för att jag beskriver hur verkligheten kan se ut – vill jag från er läsare ha era egna upplevelser i form av kommentarer nedan.

Ni kan skriva under alias om ni önskar anonymitet, men måste ange en korrekt mailadress som bara vi två redaktörer ser.

Jag hoppas att ni ställer upp och fyller på med den verklighet som är efter 20 år av LSS!  Dela er berättelse med oss andra.

Social tagging: >

7 Responses to Principen självbestämmande i LSS

  1. Harald skriver:

    Självbestämmande är svårt och en brist hos utförare och därmed i förverkligandet av LSS. Jag ser att vi i drygt 10 % av våra inlägg här på sajten har kommenterat detta. 27 inlägg som ni kan hitta via sökfunktionen på första sidan.

    Vi har sett uppenbara brister i våra genomgångar av Förvaltningsrätterna som vi gjort för våra rapporter. Senaste inlägget från Emanuel beskriver detta.

  2. Britt-Inger Halvorsen skriver:

    Det kan vara svårt att bestämma vart jag vill bo. Många personer behöver titta, besöka, prata om, titta och besöka igen.
    Men finns det så många olika bostäder att välja på? Tyvärr inte. Ofta är det väldigt dyra i hyra.
    Men väl värt att flytta hemifrån – precis som de andra syskonen gör. Trivs du inte bör det vara lätt att få flytta.
    Det måste få ta tid att kolla in olika bostäder och även arbete – men inget behöver vara för evigt.

    Häromdagen träffade jag en person som arbetet med barn med funktionsnedsättning sen 1961, hon berättade för mig om stora salar, toaletter utan dörrar, alla hade lika kläder, alla åt på en gång. Jag har inte sett det själv men det finns många andra som varit med om det och vi kan läsa i böcker om den tiden.
    Personen, vi kan kalla henne Lisa berättade att sen blev det 4 på varje rum och toalett i korridoren – å så bra det blev… Och Lisa var även med om att ungdomar flyttade till gruppbostäder – ja vilken utveckling det varit på 50 år.

    Nu har LSS-lagen funnits i 20 år – tack för att den kom – nu lever de flesta med funktionsnedsättning ett bra liv i eget boende och har ett arbete eller sysselsättning att gå till som ger avbrott i vardagen hemma.

    Jag ser att precis som du och jag så vill även de som omfattas av LSS och bor i eget boende ha data, mobiltelefon, plasma-TV, ja de vill leva och bo modernt och något som inte hänger med är att få pengarna att räcka till.
    Hyrestillägget är inte rättvist
    Ersättning för att arbeta på daglig verksamhet är dålig. (4,90 kr/h)
    Fritiden saknar ofta eget inflytande och sker ofta i grupp och hur det är med semester, att resa inom och utom Sverige är det inte så mycket medinflytande i.

  3. Eva-Mari skriver:

    För att lagtexten i detta fall skall kunna infrias, måste ”hjälparna” behöva mycket stor kunskap om hur man på bästa sätt ”plockar fram” vad som är individens vilja. Det krävs också att ”hjälparna” är mycket lyhörda samt har inlevelseförmåga och fantasi. Jag tror och vet att det dagligen begås övergrepp i form av att ”hjälparna”,TROR SIG VETA vad som är bäst för den enskilde. Detta är inte bara kränkande, utan bidrar så småningom till att individen kommer att må psykiskt dåligt. Här behöver FUB verkligen arbeta fram och förklara för verksamhetschefer etc. vikten av delaktighet och självbestämmande. Samt påverka så att personalen får fortbildning i ämnet. Läs gärna avhandlingen ”Erkännande, Makt och Möten” av Lottie Giertz. Syftet med den avhandlingen var att undersöka hur inflytande och självbestämmande beskrivs och upplevs av individer med LSS-insatser.

  4. Erstin skriver:

    När jag läser detta så blir jag stärkt. Har jobbat några år inom LSS och ser ofta maktmissbruk och kränkande beteenden hos de som ska stödja. När man påtalar det och ev skriver avvikelser har det blivit jag som har blivit av med jobb, tillsagd av chef mm. Det är långt kvar innan ”brukare” verkligen kommer dit som lagen säger och önskar. Tror att stor rädsla finns för att inte kunskapen finns tillräckligt. Att jobba med funktionsnedsatta borde ha en högre utb.

  5. Svante skriver:

    Nyinflyttad på LSS Boende: Att ha AS och PTSD samt kraftiga fysiska handikapp tvingas att endast ta emot personal på LSS boende enligt tider angivna av chefen utan fråga eller ta hänsyn till vad brukaren, jag sagt är dåligt eller bra. Att sen en chef bestämt vad som ska ske på den tiden och personalen får inte göra någonting annat än vad hon sagt oavsett om jag vill någonting. Jag har förlorat makt över mitt liv på grund av skador och hinder. Det som detta samhälle kallar hjälp är Fängelsevård där du tas ifrån all din makt att påverka ditt liv. Hur och till vem anmäler man denna livsfarliga psykiska misshandel som endast leder till total skräck, aggresivitet och sen självmord.

  6. Evalena skriver:

    Har en brukare 40+ med downs syndrom. Egen lägenhet och personal ca 4 tim per dag. Klarar sig mkt själv men behöver stöd i vissa göromål . Personalen är för självbestämmande och bara ”styr” lite om det drar iväg och blir galet tex med hur man klär sig (rätt kläder för vädret tex) att inköp inte blir knas. Men… De anhöriga.. Hen får inte.. Hen ska inte.. Personalen ska… Ett ex.. Hen ska på fest och personal hjälper till att ta fram valda och passande kläder för ändamålet. Riktigt snyggt… Men så kommer anhörig och byter ut kläderna. Brukaren köper nyponsoppa att ha till kvällsmat varpå det nästa dag ligger en lapp på bordet från anhörig att hen inte ska äta nyponsoppa för det är för mkt socker i. Så är det m allt hela tiden. Nu senast så får hen inte ha egen tillgång till sin plånbok utan personal ska ge henne det hen ska ha. Hen är inte en shoppare utom att det kan åka med nån bulle eller kaka typ när hen är på affären. Orkar man jobba kvar?

  7. ulf skriver:

    SÅ HÄR KAN DET ÄVEN GÅ TILL OCH DETTA GÅR UTMÄRKT FÖR KOMMUNEN
    att man först blir av med personlg assistans och sedan manipulerar bort den del av den av en neuropsykologisk omfatane utredning som intygagt det omfatande funktionsnedsättning av neuropsykiatriskt och är omfattande funktionshinder. som även ett domstolsbeslut i lansrätten komit fram till att kommunen inte har rätt att ändra beslutet. men dom timmar av ledsagnig på 18 timmar blev 6 tim som boendesödet tog över och plötsligt hade jag en boendestödsinsats som ingår i SOL utan rattigheter att få bestäma över mitt liv och de insatser som jag nu snart i 10 år får snält tacka ja till om jag överhuvudtaget skulle få den hjälp som till 100 % har handlat om kommunes ideologi att vara anpassningsbar och tvingas och bevisa sin självständighet utan att man tar hänsyn till mänskliga behov av en skada eller diagnosen inte häller följer man de några arbetsplaner eller de utredninar som är hjorda att gå efter trots i 10 år att det inte fungerat ändrar kommunens sin ideologi. utan med alla medel försöker få bort mig från mitt hem genom att inte gi mig ett utformat stöd för mina behov utan och man tar först rätten till god-man och sedan kontaktman och inte nog meda utan man drar bara ned på de timmar jag har och gör en egen arbetsplan som totalt går i mot de beov jag har trots hjärtproblem och PTSD och länge varit utmattad fortsätter kommunen utan att ta hänsyn till mitt tillstånd att få någon återhämtning eller stabilitet utan utan överdrift är min känsla nu att kunna jag försämras så pass att de de med lagen annser att jag inte är rår mig kälv att ta vara på mig och mitt hem och därmed för de sin vilga igenom att flytta mig till ett SOL boende genom med alla medel inte giva de förutsättningar och hålla sig till utredningar och domstolsbeslut och bistånsbeslut att fullständigt ignorera detta och min vilja. ett rop på hjälp men att skriva så pass att någon förstår är vet jag inte men har nu försökt att göra mig försdådd hur grymmheten kan vara om man bara är en kostnad som kommunen skall spara så spelar det ingen roll om värdet är noll.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: