Ett liv som alla andra enligt LSS – hur når vi dit?

FN konventionen om mänskliga rättigheter från 1948 föreskriver att:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning.”

Då den konventionen inte fungerat fullt ut har tillkommit nya konventioner senare bl.a. ”FN Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” från maj 2008 som ratificerades av Sverige i december 2008.

I dess artikel 1 beskrivs syftet med denna extra konvention:

”Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Personer med funktionsnedsättning innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.”

I Sverige finns sedan 1994 ”Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)” också som en pluslag till ”Socialtjänstlagen (SoL)” . Denna lags mål beskriv i 5 §:

”Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.”

Dessa lagar ger oss föräldrar med gravt funktonshindrade barn stora förhoppningar! Ni som läser denna blogg flitigt vet att dessa förhoppningar grusas förr eller senare när vi ”kräver” samhällets hjälp och stöd.

I våra rapporter om domar i förvaltningsrätterna har vi konstaterat att FN konventionen överhuvudtaget inte diskuteras av domstolarna, då den inte är en formell lag! Dock när Sverige skrev på i december 2008 påstod regeringen att vi hade svenska lagar som motsvarade konventionen så att den inte behövde bli en egen lag?

När jag ibland frustrerad diskuterar utfallet av domar i våra rapporter och påstår att de påverkas av domares och nämndemäns värderingar och attityder är jag nära vad som är inte är ok att säga enligt våra normer.

Ibland får jag höra att LSS gruppen inte skiljer sig i värde från andra socialt utsatta i domstolar generellt. Dessa andra får också sällan rätt! Som om detta skulle vara en tröst?

En numera minister i Socialdepartementet jämförde i en debatt i kommunfullmäktige boende för LSS personer med boende för socialbidragstagare. Två olika lagar och boende som i sitt tidsperspektiv är helt olika. Vilken attityd tyder det på?

Min egen kommun skriver i ett officiellt dokument:

”Ytterligare konsekvenser av effektiviseringar är minskade möjligheter till planeringsdagar, reflektionstid, kvalitetsgrupper, utbildningar och övriga kompetensutvecklingsinsatser”

”Kvalitetshöjningar som inte leder till sänkta kostnader kan inte genomföras. Vi måste prioritera de processer som innebär minskade kostnader.”

”Vidare bör vi genom en ”strukturomvandling” nå en mer effektiv organisation. Det vill säga att de som bor på gruppbostad ska ha behov av att bo på gruppbostad.”

Man diskuterar alltså att flytta personer från deras bostad för att spara pengar och att bara åtgärder som leder till sänkta kostnader skall övervägas. Kvalité är inte aktuellt. Dessutom skall personalen pressas ännu mer och inte få någon utbildning. Hur bra blir de då på att göra livet för de boende till goda levnadsvillkor?

I helgen läste jag en ledare i min morgontidning, där en annars sansad journalist skrev under rubriken ”Alltid mer, aldrig nog” om en gravt funktionshindrad kvinna som kräver parkeringstillstånd (anm. kan inte köra själv utan anhörig måste köra hennes bil):

”Att man har en person i sin bil som behöver hjälp kan inte vara nog för handikapptillstånd. I så fall skulle alla småbarnsföräldrar med barn i bilbarnstol och vagnar som skall kånkas ur också kunna ha rätt till ett.”

Eftersom journalisten, som jag sa ovan, nog rätt bra brukar spegla allmänhetens åsikter, så tror jag kanske att attityden till intentionerna i LSS och dess mål inte är vad vi direkt berörda hoppas och också en förklaring till politikers svala intresse?

Trots att det övergripande målet för LSS är tydliga både i lagen och i förarbeten till den:

  • Att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra i sin ålder, trots funktionshindret.
  •  Att åstadkomma jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
  • Att genom insatserna förebygga och minska följderna av funktionshindret.
  • Att insatser ska grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt,
  • Att få goda levnadsvillkor och ett liv så likt som andra personer utan funktionshinder i samma ålder i sin omgivning.

Vi har en kamp inom intresseorganisationerna att föra att återta LSS! Jag blev glad över det utlåtande som vi i FUB tog på förra helgens förbundsstämma! Läs det här.

Reclaim LSS!

Social tagging: >

10 Responses to Ett liv som alla andra enligt LSS – hur når vi dit?

  1. Eva-Mari skriver:

    Ja, HUR når vi dit?
    Det är en stor och lite svårlöst fråga, men inte omöjlig.
    Hur var det nu med hatten Harald, skulle den vara GUL 😉
    Jag känner mig mer peppad än någonsin efter helgen i Aronsborg, så nu får de ”hålla i sina svarta hattar” våra verksamhetsansvariga,och politiker.
    Vi fortsätter kampen mot att ÅTERTA LSS! Jag tror jag tar på mig den gula hatten, men med lite röda och gröna prickar 🙂

  2. Harald skriver:

    Ja Eva-Marie vilken hatt hade jag? Den var nog varken gul eller svart?

    Det finns ingen hatt för förklarande/utbildande. det skulle kanske vara den blå och ibland den vita.

    Avslutningen var dock Gul efter vårt gemensamma uttalande om att återta LSS!

  3. Mai Eriksson skriver:

    I bland blir jag trött på hattpratet. Har aldrig lyckats hålla reda på om det är det ena eller det andra. Men stridslysten är jag oavsett vilken färg det handlar om.

  4. Lillemor Holgersson skriver:

    Färg på hatten har jag också svårt att hålla reda på men efter att ha träffat kommunens företrädare idag är jag helt övertygad om att det är kämpa som gäller om vi skall få behålla LSS. Vi måste hjälpas åt. Idag ifrågasatte man vad som var goda levnadsvillkor kontra skäliga och kom fram till att det egentligen inte var någon skillnad!

  5. Harald skriver:

    Strunt i hatten – men den hade varit röd på mig om någon sagt att det inte var någon skillnad på god och skälig!

    Hänvisa dem till FAQ här på bloggen:
    http://www.fubbloggen.se/2013/01/17/vad-ar-skillnaden-mellan-goda-livsvillkor-och-skalig-levnadsniva/

    Jag trodde det bara var matte man inte lärde sig i dagens skola – men det är tydligen svenska också!

  6. mai.eriksson skriver:

    Allt fler av LSS personkrets 1 hamnar i SOL i stället för LSS. ”I min arma enfald” som man säger där jag kommer ifrån, så trodde jag att om man bedöms tillhöra personkretsen så ska man ha god levnadsvillkor.
    Men så ser inte myndigheten på det i vår kommun.

  7. Harald skriver:

    Ett personkretsbeslut är det ”enklaste” att vinna i förvaltningsdomstolen. Det är svårt för kommunen att köra över läkarintyg och psykologintyg samt en gedigen utredning på habiliteringen.

  8. mai.eriksson skriver:

    Fast det verkar inte hjälpa att man tillhör personkretsen.

    Har också nyligen mött en person som arbetar med myndighetspersonal som berättade att föräldrar ibland desperat söker inträde i personkretsen just för att man då får tillgång till LSS-lagens rättigheter,bl.a. personlig assistans. Assistansen blir då egen försörjning. På så sätts slås individens rätt sönder, andra skäl som arbetslöshet kliver i förgrunden.
    Är det andra som hört samma sak?

    Kändes rätt jobbigt att få detta från en mycket respekterad och initierad människa som lever mitt i det.

  9. Harald skriver:

    Utredningen görs av sjukvården, dvs. inte av kommunen när det gäller personkrets!

    Det finns många dock som tycker att personkretsen i LSS är för snäv, att t.ex. personer med psykiskt funktionshinder, ADHD etc. bör ingå.

    Kommunen bestämmer över insatserna när väl personkretsen är beslutad. Inte ens FK kan gå emot en gedigen utredning från sjukvården, bara ifrågasätta om det är FK som skall ge personlig assistans.

  10. Harald skriver:

    Vi måste engagera oss mer i vad kommunerna använder s.k. Föräldraansvar till i avslag om berättiga insatser.

    Föräldrar orkar inte protestera!
    Det är extra cyniskt när det görs av myndighetsansvariga som borde veta bättre! Jag fick just ett sådant exempel från en av kommunerna i mitt län.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: