Detta är vår tredje rapport i vår serie om hur LSS hanteras i förvaltningsrätterna och hur rättsäkerheten ser ut för personer som tillhör gruppen med LSS. Vi har också jämfört intentionerna med LSS och hur det ser ut i praktiken.
Den första rapporten ” LSS och Rätten att leva som andra?” var en analys av LSS domar i Kammarrätten 2007-2010 mellan enskilda och kommuner. I den rapporten konstaterade vi att i endast 1 av 4 mål fick den enskilde rätt. Vi konstaterade också att i 6 av 10 domar ändrade Kammarrätten utfallet från underrätten, förvaltningsrätten!
I den andra analysen ” Vem får rätt i mål om LSS?” undersökte vi alla domar i förvaltningsrätterna 2011 avseende två specifika insatser i LSS, kontaktperson och ledsagning. Här blev utfallet ännu sämre för den enskilde då bara 1 av 5 mål utföll till förmån för den enskilde. I undersökningen konstaterade vi dessutom att det fanns orimligt stora skillnader mellan de olika förvaltningsrätterna. I Malmö så fick den enskilde rätt i 47 % av målen, i Karlstad var det 34 %, i Stockholm var det 8 % och Göteborg 11 %. I tre förvaltningsrätter fick den enskilde inte rätt någon gång.
Rapporten vi släpper nu har vi kallat ”LSS-domar och den politiska intentionen” och vi har valt ut 4 domar från Högsta förvaltningsdomstolen eller den tidigare Regeringsrätten. Domar som på olika på olika sätt haft stor betydelse för tolkningen av LSS. Frågan är om domarna och tillämpningen av lagstiftningen ligger i linje med den politiska intentionen med LSS?
Social tagging: LSS > LSS-domar
En bra och tydlig rapport, även om innehållet i den inte känns vidare positiv 🙁
Min första tanke var att jag för ca 20 år sedan redan såg detta scenario framför mig.
När vår son som 16-åring började att på sin sjukpension och fortfarande bodde hemma, bestämde vi oss för att spara en del av hans pengar åt honom.
För som vi sa ”Man vet aldrig om han skall få betala, för att få lite guldkant på tillvaron” Nu har vi kommit dit, och det känns inte speciellt bra.
Samtidigt ger vi ger de allra rikaste och oss själva som har turen att ha ett arbete, mer pengar i plånboken med alla jobbskatteavdrag!! Nä, jag lovar att ta mig en ordentlig funderare i september 2014.
Ja att spara pengar för åt personer som din och min son har visat sig vara dumt! Vem kunde tro det. Inte mina föräldrar som gav bort en del i arv till honom.
Fribeloppet de får ha räcker knappt att köpa nya möbler. Allt annat konfiskeras på en 10 till 20 årsperiod i uteblivet hyresstöd. Familjestiftelse kan var en väg men det skall man helst fixa innan de blir myndiga.
Äldre som flyttat in på särskilt boende har vetat om att de måste ge bort sina pengar till barnen för att inte förlora dem till kommunen, men det funkar inte för en 20-30 åring som faktiskt behöver dem för att slippa be om socialhjälp när de får några större utgifter i livet. Men kommunerna är så krassa att de inser att vi föräldrar ställer upp för att de skall slippa! Föräldraansvar in absurdum.
Tyvärr Eva-Mari min kommun är rödgrön och de är inte märkbart bättre! Någon som Bengt Westerberg finns inte idag. Vi få bilda ett eget LSS-parti!
Det låter bra Harald! starta du, så har du nu fått din första medlem 😉