Drömmar och verkligheter

En krönika av Anna Lafvas

”Att aldrig ge upp är utmaningen, att orka med den här dagen också … är grejen.”

Sportlov.

”Kantställ skidorna!” Drömmen är att åka slalom som en gudinna.

Verkligheten är att jag inte får till carvingtekniken, det blir mesig 80-talsåkning hur jag än gör. Suck. Nu ger jag snart upp!

Hamnar i sittliften med en främmande liten pojke och hans pappa. Båda har skäggstubb. Pojken är i tjugoårsåldern men pratar som ett barn och beter sig lite annorlunda.

– Var är vi nu, pappa? Pojken verkar stressad, sitter lite böjd och håller hårt i pappans arm.

Pappan svarar lugnt.

– Men jag trodde vi åkte på Mont Blanc, pappa, åker vi inte på Mont Blanc?

Pappan svarar lugnt.

– Var är Mont Blanc, pappa?

Pappan pekar:

– Där, det är det stora berget som gömmer sig inuti molnet.

Pojkens blick långt borta, han kliar sig lite i skäggstubben. Sedan är det dags att stiga av.

– Håll i mig pappa!

ropar han ängsligt.

Pappan hjälper lugnt sin son. Sitt stora, lilla, annorlunda barn som han hjälpt tusen gånger förut.

För pappan är ingenting annorlunda. För honom är allt som vanligt.

Han peppar sin pojke och de kommer av liften, gör sig redo för nästa steg.

– Ska vi åka på Mont Blanc nu, pappa?

Pappan svarar lugnt och så åker de iväg. Carving eller 80-talsåkning är knappast intressant. Att klara av verkligheten är det som gäller.

Att aldrig ge upp är utmaningen, att orka med den här dagen också och få sin pojke att känna att han fixar det.

De glider sakta iväg i solen, kanske mot Mont Blanc.

Vissas drömmar är andras verkligheter att uppfylla. I somligas verkligheter ryms inte möjligheten att ge upp.

Heja alla pappor som aldrig ger upp. Ni som orkar ta era barn till topparna och inte ger upp i dalarna. Ni som dagligen bestiger berg, ni som uppfyller drömmar. Jag glömmer mina självupptagna, fåfänga teknikvåndor.

Följer pojken och pappan med blicken och känner … respekt.

Mot Mont Blanc!

Anna Lafvas

Ur tidningen Speciellt Nr 1 2013 utgiven av Autism och Asperger föreningen i Stockholms län

Social tagging: >

4 Responses to Drömmar och verkligheter

  1. eva-mari skriver:

    Heja ALLA föräldrar/syskon/far och morföräldrar/sambos/särbos/partners/vänner/grannar/jobbarkompisar/gode män och alla andra som gör att vi orkar igenom vår vardag.
    Ni gör en enorm insats bara genom att peppa oss att orka vidare 🙂 TACK!

  2. Vilken oerhört vacker och tänkvärd text!

  3. Lillemor Holgersson skriver:

    Tack för en underbar krönika.

  4. Bo Eriksson skriver:

    Tack för en oerhört bra ”resa” du tog mig med på.
    Jag har gjort,önskar att jag gjort samma ”resa”, men jag har gjort andra resor och planerar fler.Lycka till även då du kommer ner i ”dalen”.
    Det är då vi fldr måste planera för ”nästa bestigning” och ”ställa skidorna rätt”.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: