Rädda assistansreformen

Den tidigare internationellt hyllade assistansreformen är på väg att haverera. Men regeringen pratar hellre om fusk och missbruk än ser till de personliga tragedier som följer av minskad och indragen personlig assistans.

Rätten till personlig assistans prövas sedan några år tillbaka på ett nytt sätt. Resultatet är att många personer med stora och varaktiga funktionshinder inte längre får den omvårdnad och det stöd de behöver för att kunna vara delaktiga i samhället, och leva ett liv som andra medborgare i motsvarande ålder.

Assistansreformen infördes av en borgerlig regering år 1994 och av lagtexten framgår att det handlar om stöd till människor som behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig och att kommunicera med andra. Men efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen år 2009 ska försäkringskassan bevilja personlig assistansersättning endast för ”den som behöver hjälp med mycket privata angelägenheter”.

Den nya rättspraxis som tillämpas har i ett slag förändrat vardagen för människor som plötsligt nekas den hjälp de behöver för att kunna leva ett värdigt liv. Nära 900 personer miste rätten till assistans under 2011, och hur många som nekades stöd som de borde ha fått kan ingen veta. Handikapporganisationerna har slagit larm i flera år och media har rapporterat om personliga tragedier som följt i spåren av denna nya och kallare attityd.

I en interpellationsdebatt i riksdagen sent år 2012 konfronterades ansvariga ministern Maria Larsson med det faktum att försäkringskassan, med stöd av ny rättspraxis och i sin strävan att spara pengar, minskar allt fler funktionshindrades rätt till assistans till grundläggande behov under 20 timmar i veckan. Det innebär enligt nuvarande regelverk att ansvaret för assistans skjuts över till kommunen. Av ministerns svar framgick att hon varken var övertygad om att någon sådan övervältring till kommunerna pågår eller att någon ny rättspraxis tillämpas.

Detta vittnar om bristande verklighetskontakt. Riksförbundet FUB genomförde en enkät till alla kommuner i landet, som bland annat visade att tre av fyra kommuner har fått ta över ansvar för personlig assistans till följd av försäkringskassans nya rättstillämpning. Delrapporten från Inspektionen för socialförsäkringar torde dock visa på detta faktum om inte man väljer att se det ur synvinkeln att lagstiftningen feltolkats under de första sexton åren. En socialchef i en mindre kommun vidimerar dessutom ytterligare våra farhågor i en intervju i webbupplagan av assistanskoll den 13 december, där hon anser att övervältringen riskerar att urholka möjligheterna till att följa lagens intentioner men dessutom även andra social och rättighetslagar.

Det bekräftar våra farhågor att det inte endast är assistansreformen som hotas utan hela LSS-lagstiftningen som är en rättighetslag.

Tyvärr tycks inte regeringen vilja inse situationens allvar. Så sent som i december 2012 drev regeringen igenom en hårt kritiserad lagändring som tvingar assistansanordnare och assistenter att bli övervakare av de funktionshindrade. Och regeringen ägnar stor kraft åt att utreda och skapa uppmärksamhet kring fusk och missbruk av assistansreformen. Självklart välkomnar vi åtgärder som avslöjar fusk, men när regeringen så ensidigt fokuserar på avarterna är det svårt att frigöra sig från misstanken att det är en strategi för att dölja att man med den andra handen urholkar assistansreformens innehåll.

Efter långvarig och hård kritik tillsatte regeringen våren 2012 en utredning som ska belysa konsekvenserna av försäkringskassans förändrade beslut om assistansersättning. Det faktum att utredningen ska slutredovisas först hösten 2014 – bortom nästa riksdagsval – stärker bilden av att regeringen vill fortsätta på inslagen linje ostört.

Dock gav en majoritet av riksdagens socialutskott regeringen bakläxa, och begärde att utredningen ska delredovisas före årsskiftet. Utskottet krävde uttryckligen att det är eventuella behov av åtgärder för att upprätthålla lagstiftningens intentioner som ska snabbutredas. Den utredning som presenterades innehåller fakta som ger grund för en åtgärd av akut karaktär från regeringen och bör även ge socialutskottet anledning att fullfölja sina krav.

Vidare betonade utskottetvikten av att brukarorganisationerna får medverka i uppdragets genomförande genom att ges möjlighet att delge sina synpunkter”. Det ser vi fram emot inför det fortlöpande arbetet mot slutrapporten.

Nu uppmanar vi regeringen att på allvar ta tag i frågan. Som en första akut åtgärd, för att minska den pågående kostnads övervältring från stat till kommun, bör brytpunkten för grundläggande behov, mellan kommunalt och statligt ansvar för personlig assistans sänkas från 20 till 10 timmar i veckan.

På så vis kan regeringen och ansvariga myndigheter få ett andrum att utreda hur lagstiftningen bör förtydligas för att åter fylla sitt syfte. Det vill säga att ge personer med stora och varaktiga funktionshinder det stöd de behöver för att kunna vara delaktiga i samhället och leva ett värdigt liv. Med andra ord: Leva som andra i motsvarande ålder.

Thomas Jansson, ordförande Riksförbundet FUB
Alf Lundin, 1:e vice ordförande FUB
Lillemor Holgersson, 2:e vice ordförande FUB

Social tagging: >

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: