Öppet brev till Beatrice Ask om LSS och rättssäkerhet

Hur är det ställt med rättssäkerheten i LSS?

Följer förvaltningsdomstolarna intentionerna i LSS?

Goda levnadsvillkor och att leva som andra är det övergripande målet med LSS. Det kan lite annorlunda uttryckas som att det är LSS intention, eller ännu enklare att det är meningen med lagen.

LSS är en rättighetslag där de individuella behoven skall vara styrande! Det är två begrepp som ofta bortses ifrån?

En rättighetslag skall definieras som en lag som garanterar enskilda vissa specifika förmåner och insatser.

De fyra bärande principerna vid framtagningen av lagen var:

  • Självbestämmande och inflytande
  • Tillgänglighet
  • Delaktighet
  • Kontinuitet och helhetssyn

Detta beskrivs i lagens paragrafer 5, 6 och 7.

5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

6 § Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

7 § Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

 

Observera att det individuella perspektivet är tydligt i LSS.  Alla insatser skall utgå från individuella behov!

Trots denna tydlighet i lagen ser vi både i kommunernas agerande och i domar i förvaltningsrätterna att gruppen med LSS mer och mer behandlas som ett kollektiv. Luddiga domslut har bl.a. inneburit Kommunala riktlinjer som säger att bara för att du bor i gruppbostad så har du inte rätt till kontaktperson och/eller ledsagning. Vi ser även domar i förvaltningsrätterna där det hänvisas till andra ”liknande” tidigare domar. Vart tar de individuella behoven då vägen?

Kanske är det så att ”alla skall behandlas lika” finns i ryggmärgen. Att det är vår definition på rättvisa. Men läser man förorden till LSS så skrev ansvarig minister att ”dessa personer behöver mer för att få lika”. Därför blev LSS en pluslag!

Länsförbundet FUB i Stockholms län har analyserat förvaltningsrättsdomar i LSS-ärenden (rapporterna finns här på FUBbloggen startsidan). Något som har blivit väldigt tydligt är att myndigheter inte förstår skillnaden mellan goda levnadsvillkor (LSS) och skälig levnadsnivå (SoL), trots att det är tydligt enligt svensk synonymordbok att ordens betydelse väsentligt skiljer sig.

Idag har den enskilde ingen rätt till juridiskt biträde i förvaltningsdomstolarna trots att detta föreslogs i förarbeten till LSS (SOU 1991:46). Kommunerna och staten har däremot god tillgång till mycket juridisk kompetens, som i förvaltningsdomstolarna används mot den enskilde. Det skapar en lika ojämlik kamp som den mellan David och Goliat, med den avgörande skillnaden att David oftast förlorar i vår verklighet. I våra undersökningar i 4 av 5 mål! Domstolarna faller oftast lätt för den part som äger det juridiska språket, även när argumentationen bygger på snedvridna sakuppgifter och tolkningar av lagen.

I vår rapport ”LSS och rätten att leva som andra” 2011 av LSS domar i kammarrätterna där motpart var kommun 2007-2010 noterar vi några utstickande resultat (exkl. personlig assistans):

  • I endast 28 % fick den enskilde rätt
  • I hela 67 % ändras dom från underinstans, varav 75 % till nackdel för den enskilde

Om vi jämför med utfall för personlig assistans, där oftast assistansbolagen bistår med juridisk hjälp blev motsvarande:

  • I 41 % fick den enskilde rätt
  • I 49 % ändrades dom från undersinstans, varav 56 % till fördel för den enskilde

Det ger oss en bild av mycket stor rättsosäkerhet.

I vår andra rapport ”Vem får rätt i mål om LSS” tittade vi enskilt på två insatser, kontaktperson och ledsagarservice, för domar i förvaltningsrätterna år 2011. Vi fick ett lika dåligt resultat för den enskilde:

  • Bara 18 % till fördel för den enskilde avseende kontaktperson
  • Bara 24 % till fördel för den enskilde avseende ledsagning

Vi noterade att det råder stora skillnader i vilken utsträckning den enskilde får rätt beroende på vilken förvaltningsrätt som dömer. I Malmö fick den enskilde rätt i 47 % av målen, i Karlstad är det 34 %, i Stockholm är det 8 % och Göteborg 11 %. I tre förvaltningsrätter har den enskilde inte fått rätt någon gång.

En relevant fråga blir: ”Hur är det ställt med rättssäkerheten?”

Att möjligheten för den enskilde att få rätt varierar mellan olika delar av landet är ett problem. En viktig princip bakom LSS är att det inte ska spela någon roll var man bor.   Det leder till att nyttan av samhällets stöd inte fördelas jämlikt. Vi vet sedan tidigare att tillämpningen av lagen också skiljer sig mellan kommuner. Det kan liknas vid ett lotteri om man ska få tillgång till de insatser man har rätt till.

Våra uppmaningar till regeringen måste bli:

Rättsprocesser med kvalitet!

Justitiedepartementet, som är den som ansvarar för detta område, måste agera för att garantera en kvalitativ rättstillämpning av LSS. Skillnaden mellan domstolarna i landet måste minska. Men framförallt vill vi att domstolarna dömer efter den övergripande intentionen i LSS: Alla personer i personkretsarna skall tillförsäkras ”goda levnadsvillkor”!

Kunskapen om LSS måste stärkas inom rättsväsendet.

Rättshjälp!

Eftersom LSS i en stor omfattning tillämpas i domstol har samhället (inkluderande domstolsverket) ett ansvar att bidra med kvalitativt rättsligt stöd i domstolen för att säkerställa en rättsäker process. Det skulle sannolikt öka möjligheten för den enskilde att få en positiv effekt på utfallet. Dessutom handlar det om anständighet och etik. En person med funktionsnedsättning skall inte ensam behöva strida mot en stor organisation som kommunen.

 

Harald Strand

Ordförande FUB Stockholms län

Social tagging: > > >

4 Responses to Öppet brev till Beatrice Ask om LSS och rättssäkerhet

  1. Elisabeth Sandlund skriver:

    Alldeles utmärkt! Detta öppna brev sätter strålkastarljuset på ett problem som angår rättssäkerheten som sådan. Det borde därför intressera även sådana som inte brinner för att LSS ska följas, av kommuner och av domstolar.

  2. eva-mari skriver:

    Kloka ord som vanligt från Harald 🙂
    Vi måste nog också försöka nå ut med budskapet, att FUB kan stötta genom dess rättsombud.
    Nu är det viktigare än någonsin att gå ut och värva medlemmar!
    Ensam är INTE stark…..

  3. Willy Engebrethsen skriver:

    Bra sammanfattat av hur läget är idag. Frågan är vad regeringen vill göra åt rådande diskriminerande rättsosäkerhet?? Det kanske är ”kört” med den regering vi har idag. Etik och moral står inte högt i kurs. Förhoppningsvis kan vi få en förändring 2014 men naturligtvis ska vi fortsätta jobba med dessa frågor fram till dess. Alla borgeliga politiker vill väl inte frånta dessa personer sin rätt till goda levnadsvillkor??

  4. Kjell Winberg skriver:

    Är det såhär en rättsstat ska fungera? Jag blir förtvivlad. Tack för ditt enastående engagemang.

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: