Rättsövergrepp i det tysta

Hur skall personer med utvecklingsstörning kunna försvara sig mot kommuner, SKL, FK och regeringen, när dessa stora organisationer struntar i både FN konventionen och våra lagar som i teorin ger dessa utsatta personer ett gott skydd. Att driva sin egen talan ensam mot dessa resursstarka organisationer har vi visat i våra rapporter vara i princip utsiktlöst. Även rättsväsenet sviker denna bortglömda grupp som görs osynlig och göms undan igen.

Varför vill våra ansvariga politiker inte se detta?

Kanske för att de inte har kunskapen eller att de egentligen inte är intresserade av LSS? Det är ju knappast en valvinnarfråga.

När det gäller rättsäkerheten så delar politiker, organisationer och professionella uppfattningen att det är orimligt att man i så hög utsträckning ska behöva överklaga LSS beslut och dessutom vara beroende av juridisk hjälp.  Att insatsen rättshjälp skulle behövas i LSS fanns inte på agendan 1992. En kommun förväntas ju följa lagens intentioner!

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att intentionerna i LSS bygger just på sunt förnuft, vad de personer som omfattas behöver för extra stöd för att uppnå goda levnadsvillkor och ett liv som alla andra, trots sina funktionsnedsättningar. De behöver som departementschefen skrev i förordet till propositionen ”mer för att uppnå lika”.

Tolkningar som ofta görs av kommuntjänstemän och politiker samt vad värre är även av domare och nämndemän i förvaltningsdomstolarna följer inte dessa intentioner dvs. sunt förnuft.

Gruppen som tillhör LSS är en blygsam del av Sveriges totalt 9,5 miljoner innevånare. Ovanpå detta faktum så har de också svårigheter att ta del av det normala samhällslivet.  De blir i ”media mörkret” lätt överkörda av kommunerna med deras jämförelsevis gigantiska resurser.

LSS är för dyrt? Det är budskapet våra kommuner och SKL gärna vill sprida. Tyvärr blir detta en sanning för de oinvigda, vilket leder till det vi nu ser en långsam nedmontering av en bra rättighetslag.

Jag skrev i september förra året ett inlägg ”Vem styr budskapet”. Sammanfattningsvis konstaterade jag att media lätt kunde sprida budskap som bara speglade en del av sanningen. De kalkyler som gjordes haltade, dvs. bara den del av kostnaderna som man ville presentera fanns med. Så är det också i kommunernas och SKL´s budskap att ”LSS är för dyrt” samt i Försäkringskassan och regeringens budskap att ”Personlig assistans ökar lavinartat”. Så är det också i den s.k. ”Fusk utredningen”. Någon måste bemöta dessa halvsanningar och det blir vi intresseorganisationerna. Vi kan inte vänta oss mycket hjälp från media eller myndigheter. Och för politiker är vi en för liten grupp? Konsekvenserna har blivit att LSS urholkas.

Tycker ni anvariga politiker att det är OK för myndigheter att inte följa lagen?

Tycker ni ansvariga politiker att det är OK att den enskilde funktionshindrade nästan alltid förlorar i förvaltningsrätterna?

En enig riksdag fattade 1993 beslutet att inför en unik rättighetslag – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade som innebär att ”vissa måste få lite mer för att få lika mycket.” Officiellt är man lika eniga idag?

Demokrati, öppenhet och medbestämmande är honnörsord för våra politiker oavsett parti.

För säkerhets skull är det trots detta inskrivet i LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, för att ansvariga politiker 1992 inte riktigt trodde på sina framtida kollegor? Jag har konstaterat att deras farhågor var berättigade.

Tillbaka till våra misstänksamma politiker 1992 så skrev de även en specifik paragraf, att till kommunens uppgifter ingick att samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder. Trots detta saknas samverkansavtal i nästan alla kommuner i Stockholms län!

Är vi anhöriga/gode män pga. våra huvudmäns problem mindre värda eller inte betrodda med att ha kunskap? Verkligheten är oftast att anhöriga är specialisterna på funktionshindret.

Eller är det för att kunna göra rena rättsövergrepp mot lagens intentioner i tysthet?

Social tagging: >

5 Responses to Rättsövergrepp i det tysta

  1. eva-mari skriver:

    Jag föreslår att det skall finnas ett LSS-ombud i varje kommun!

  2. ulf uddsten skriver:

    Jag föreslår att FUB anordna någon form av praktiktjänst för blivande jurister och låter dom hantera ett antal LSS fall under överseende av någon kunnig LSS jurist.På detta sätt skulle vi inom FUB kunna driva ett större antal överklaganden. Förhoppningsvis kommer därmed fler trilskande kommuner att tänka sig för innnan man bryter mot lagen.

    Ett annat förslag är att FUB i samarbete med övriga handikapprörelsen utser den kommun som är mest välvillig till funktionshindrade. Denna kommun skulle få en helsida i dagspressen och skulle få rätten att använda titeln ”Sveriges mänskligaste kommun”

  3. Tycker att de förslag som Ulf för fram är intressanta och väl värda beakta i det fortsatta arbetet!

  4. Lars Stensborg skriver:

    Ulf!

    Vi kommer att undersöka möjligheterna du föreslår i ditt inlägg. Förslaget verkar mycket konstruktivt!

  5. Carin Fremling skriver:

    Hej,

    Yes!

    Snubblade över detta intressanta inlägg, brukar inte läsa bloggar. Satt igår på LHR:s referensgruppsmöte och diskuterade fördelningen av de landstingsmedel som avsätt till funktionshinderrörelsen. Där har HSO tidigare gjort en kartläggning av hur bidragen till föreningslivet såg vilket gjorde att Örebro landsting höjde sitt bidrag med en halv miljon.

    Kanske ska landstingen också ha en sida?

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: