Bara hälften av boendepersonal hos kommuner har kompetensutvecklingsplan. Och då handlar det om fast personal som arbetet minst ett år!
Hos privata aktörer är det något bättre, 60 %, men det är också en dålig siffra om vi betänker att de måste få godkänt av Socialstyrelsen.
En av anledningarna är att även Socialstyrelsen tydligen tycker att texten i LSS om kompetenskrav inte är tillräckligt tydlig?
Det står i 6 § i LSS ”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ge ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.”
I Socialstyrelsen föreskrift SOSFS 2006:11 står det i 5 § om personal och kompetensförsörjning:
”Ledningssystemet skall säkerställa att det finns rutiner för att fortlöpande kontrollera att
1. det finns den bemanning som behövs för att utföra socialtjänstens uppdrag,
2. personalen har den kompetens som krävs för att utföra uppgifterna, och
3. personalen ges förutsättningar för fortlöpande kompetensutveckling som svarar mot verksamhetens behov och kunskapsutvecklingen inom verksamhetsområdet.”
I Socialstyrelsen ” ”Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS (Stöd för rättstillämpning och handläggning)” står det bl.a.:
”De krav som kan ställas på de anställda är alltså att de skall ha sådan utbildning och erfarenhet att de kan ge de boende den omvårdnad de behöver, så att varje individ, vid varje tidpunkt, tillförsäkras goda levnadsvillkor och ges möjlighet att leva som andra, trots sina funktionshinder. För att uppfylla dessa kvalitetskrav krävs att personalen både har en generell kunskap som bas och dessutom specifika kunskaper för att bemöta varje person efter hans eller hennes behov.”
Jag kan inte förstå att det finns något utrymme för tveksamheter om vad som krävs? Sanningen är väl att när det gäller denna bortglömda grupp så saknas vilja från ansvariga att göra rätt!
Om vi läser den nyligen publicerade rapporten i ”Öppna jämförelser” från Socialstyrelsen då blir jag bedrövad av allt ”rött ljus” och förundrad över att inte ansvariga politiker och tjänstemän skäms!
Vi har skrivit om detta i ett tidigare inlägg här på bloggen, ”Skapa ett LSS-lyft”, efter att ha tagit fram rapporten ”Kan kommunerna leva upp till LSS”.
Det är dags att synliggöra vår grupp! Den måste få ta den plats som behövs och som LSS skall garantera!
Det måste kanske kosta att inte följa lagen även för ansvariga tjänstemän och politiker? De räknar ju bara pengar inte kvalité.
Social tagging: LSS > ÖJ
Vad beror det på? Vägrar att tro att tjänstemän och politiker är onda människor. Självklart är det svårt att balansera alla behov i en kommun men av den anledningen finns ju LSS lagen som till skillnad från SOL är en lag som ger den svage rätt till…
I vår kommun bygger man skidtunnel och nöjespark
men gör allt för att ha en så liten och ”effektiv” bemanning som möjligt i gruppbostäderna. Effektiviteten innebär att man måste se på min dotter som ett objekt i stället för ett subjekt dvs. en levande person med de levandes behov.
Ser med förfäran hur hennes liv försvinner i någon sorts väntan på Godot. Fick nyss ett beslutunderlag från kommunen som säger att man har goda levnadsvillkor bara för att man blivit beviljad daglig verksamhet och boende i bostad med särskild service. Från texten ovan ”…så att varje individ, vid varje tidpunkt, tillförsäkras goda levnadsvillkor och ges möjlighet att leva som andra,” Så ska det vara – vad beror det på att det inte är så – i ett av världens rikaste länder?
Nu har ju även socialstyrelsen yrkeskrav för vår personalgrupp. Det är bara för kommuner och övriga att följa dem. Svårare är det inte.
En stor kommun bör klarar det och även skidbackar om de har skickliga politiker.
Jag gillar din optimism Maj-Britt!
”Ja,hur svårt kan det va´”, som en yngre kollega brukar säga.
Det här är verkligen en fråga som behöver lyftas. Kompetensnivån är ofta sorgligt låg i olika LSS-verksamheter. Ofta ligger problemet i att många verksamheter styrs av chefer som inte har kunskap om den här gruppens behov. Alltså får politiker all information från tjänstemän som inte själva förstår och kan. Dessutom används ofta LSS-verksamheter ofta som en sorts arbetsmarknadsåtgärd. Personer som gjort sig omöjliga på alla andra ställen i en kommun placerar man på boenden eller DV. Sorgligt! I många länder i Europa krävs högskoleutbildning för att få arbeta m den här gruppen människor. Ganska stor skillnad i synsätt.
Som en tragisk konsekvens till det Harald tar upp i sitt inlägg, läste jag i förra veckan i Norrtelje Tidning (4/6-12) http://norrteljetidning.se/nyheter/1.1683517-forklaringen-for-lite-pengar
ett reportage om en ung kvinnas död i ett epileptiskt anfall under natten, på ett Gruppboende i Norrtälje kommun.
Händelsen är anmäld till Socialstyrelsen enligt lex Sarah.
Här handlar det om personalbesparingar, bristande utbildning samt att man inte tar föräldrars kompetens och erfarenheter på allvar.
Måste det gå så långt att denna och liknande händelser sker innan kommunpolitikerna inser att LSS lagen är en lag som skall följas efter dess intentioner och inte efter hur man kan tolka den, ur ett för kommunerna mest ekonomiskt synsättsätt.
Margareta Magnusson
Chefer behöver sannolikt kunskaper, men de har svårt att hävda sig mot den politiska ekonomiska, ideologiska styrningen. Vi har ett begrepp som används lite hur som helst, beroende på vilket perspektiv man har. Utilitarism.. så mycket som möjligt gott för så lite som möjligt.. Utifrån detta så hävdar politiker, ideologier, verksamheter och så vidare sina ”sanningar”.
Utilitarism är ett stort begrepp, som används flitigt när man hävdar saker inom politiken, eller verksamheterna. Notera att man talar inte om så mycket gott som möjligt för den enskilde, den enskilde finns inte med när verksamheter, eller politiker använder sig av detta. När man talar om enskilda då använder man sig istället av begreppet Empowerment.. som säger av egen kraft ska den enskilde finna sin plats i samhället. SIN PLATS på ”egen hand”. Den som har svårt att nå sina mål, ska lära sig att ”acceptera” deras livssituation. Begreppen används flitigt i olika sammanhang.
Som jag ser det, så måste vi själva sätta ord på vad dessa begrep innebär, för våra barn, ungdomar och vuxna. Vi måste ta ansvar och redogöra tydlig och klart vad goda levnadsvanor och goda levandsvillkor betyder för människor med svåra funktionshinder. Att man sänker kraven i samhället idag för alla kan lätt användas som ett motargument.
Bakom detta som Harald beskriver(politiska, ekonomiska eller helt enkelt ideologiska) finns en styrning som har gjort sig osynlig och som använder sig och av ombud, som t.ex massmedian eller personer som lobbar för regeringen, EU eller FN, för att få makt. Idag är det inte lika självklart längre att människan går före.
Jag vet som förälder, att personalen har rätt kompetens och har rätt personlighet är det absolut viktigaste för att målet i LSS skall kunna uppnås!
Jag blir arg för att alla ansvariga i kommun, SKL, Socialstyrelsen och regeringen nonchalerar detta!
Man har satsat på lyft efter lyft för äldrevård men inget inom LSS!
Vem kan hjälpa mig att ”skrika”?
Jag föreslår att länet bjuder in de riksdagsledamöter som finns för Stockholms län till ett samtal om LSS. Bra om vi då också tar till oss en forskare/eller tidigare politiker som moderator i ett sådan samtal. Det kan kanske vara en början till ett skrik.
Vi får se vad/vilka Emanuel hittar i Almedalen denna vecka!
Han har utlovad rapport på bloggen varje kväll från idag till fredag.
Var med och kommentera!
Bra idé av Mai. Frågorna behöver lyftas, det märker man här i Visby. Det är inte många politiker som är insatta i den kommunal delen av LSS. Däremot är man mycket insatt i Assistansen. Det är bra, och har föregåtts av ett aktivt arbete från organisationer och företag inom det området.
Nu måste vi arbeta för att det kommunala delen blir känd inom det rikspolitiska nivån.