Följer förvaltningsdomstolarna intentionerna i LSS?

Goda levnadsvillkor och att leva som andra är det övergripande målet med LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det kan lite annorlunda uttryckas som att det är LSS intention, eller ännu enklare att det är meningen med lagen.

LSS är en rättighetslag där de individuella behoven skall vara styrande! Det är två begrepp som verkar svåra för myndigheter och förvaltningsdomstolarna?

En rättighetslag skall definieras som en lag som garanterar enskilda vissa specifika förmåner och insatser.

Det individuella perspektivet är tydligt i LSS i paragraferna 5, 6 och 7!  Där står t.ex. i paragraf 7: ”Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.”

Trots denna tydlighet i lagen ser vi både i kommunernas agerande och i domar i förvaltningsrätterna att gruppen med LSS i ökande grad behandlas som ett kollektiv. Kommunala riktlinjer som säger att bara för att du bor i gruppbostad så har du inte rätt till kontaktperson och/eller ledsagning. Vi såg domar i förvaltningsrätterna där det hänvisades till andra ”liknande” tidigare domar. Vart tog de individuella behoven då vägen?

Kanske är det så att ”alla skall behandlas lika” finns i ryggmärgen. Att det är vår definition på rättvisa. Men läser man förorden till LSS så skrev ansvarig minister att ”dessa personer behöver mer för att få lika”. Därför blev LSS en pluslag!

Något som också blivit väldigt tydligt i våra analyser av domar i förvaltningsrätterna, länk till senaste rapporten är att myndigheter inte förstår skillnaden mellan goda levnadsvillkor (LSS) och skälig levnadsnivå (SoL), trots att det är tydligt enligt svensk synonymordbok att ordens betydelse väsentligt skiljer sig.

Idag har den enskilde ingen rätt till juridiskt biträde i förvaltningsdomstolarna. Kommunerna och staten har däremot tillgång till mycket juridisk kompetens, som i förvaltningsdomstolarna används mot den enskilde. Det skapar en lika ojämlik kamp som den mellan David och Goliat, med den avgörande skillnaden att David oftast förlorar i vår verklighet. I vår undersökning i 4 av 5 mål! Domstolarna faller oftast lätt för den part som äger det juridiska språket, även när argumentationen bygger på snedvridna eller direkt felaktiga sakuppgifter och tolkningar av lagen.

Den enskildes ställning måste därför stärkas med rätt till juridisk hjälp som en ny insats i LSS!

FUB skrev i maj i sitt uttalande av FUB:s förbundsstämma:

”FUB:s förbundsstämma kräver från staten, att åtgärder vidtas för att stärka den enskildes ställning i förvaltningsdomstolarna. Det kan ske genom att intresseorganisationernas möjlighet att juridiskt biträda sina medlemmar stärks eller genom att den svagare parten på något annat sätt ges en starkare ställning. FUB kräver även en kompetenshöjning i domstolarnas kunskap vad gäller levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättningar och intentionerna med den rättighetslagstiftning som gäller i Sverige.”

/Harald

Social tagging: >

Comments are closed.

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: