Förhoppningsvis ett undantag?

I en artikel i tidningen Intra (Nr 4, 2011) så beskrevs hur upprörda villaägare (1968 i Simrishamn) motsatte sig en ny bostad för personer med utvecklingsstörning i deras område.  Ett argument var att villapriserna kommer sjunka. En av villaägarna sade i en intervju i Aftonbladet att utvecklingsstörda bör bo bland arbetarbefolkningen och att det inte var lämpligt att placera dem med välsituerade personer som läkare och ingenjörer.

Det blev en medialt uppmärksammad historia och många personer reagerade starkt på villaägarnas beteende. Under denna tid hade Sverige fått influenser av den amerikanska medborgarättrörelsen som arbetade för svartas rättigheter. Den segregationen som svarta utsattes för, alltså att bland annat utestängas från vissa bostadsområden, kunde man relatera i detta sammanhang. Karl Grunevald flög ner till Simrishamn, som medicinalråd på Socialstyrelsen, för att tala med villägarna. Han upplyste villägarna om deras fördomsfullhet. Richard Sterner som var ordförande för FUB kallade det Apartheid för handikappade i en artikel i Aftonbladet. Till slut blev det en inflyttning, sannolikt som en konsekvens av det starka motstånd som villaägarna mötte.

Historien tenderar att upprepa sig. I Ramlösa utanför Helsingborg har det en längre tid varit debatt kring ett planerat stödboende för psykiskt funktionshindrade . Tanken är att stödboendet ska ligga bredvid ett LSS-boende, vilket i för sig inte är bra lösning eftersom det tenderar att bli institutionslikt, vilket FUB i regionen påpekat. Men om man bortser från det så kan det noteras att  det nu växt fram en diskussion som liknar den i Simrishamn från 1968.

I ett antal artiklar i HD beskrivs hur ett motstånd mot boendet växt fram. Det har också väckt obehagliga stämningar i området, i den senaste artikeln visas hur några tryckt en T-shirt med texten: Förstör inte vår trygghet – Nej till rättspsykpatienter i Ramlösa. Det budskapet kan knappast misstolkas. Det handlar inte om en oro över att personerna som behöver stöd ska fara illa, nej det handlar om att man som villaägare inte vill ha några som avviker i ens direkta närhet. Rädsla och fördomar. Personalen på det befintliga LSS-boendet har också upplevt ryktesspridning och andra obehagliga upplevelser. Chefen för boendet beskriver det i en artikel:

– Jag vill inte dra alla över en kam, vissa är jättepositiva. Andra vänder om på gatan när de får se oss utan att hälsa. På informationsmötet sa en pappa att han inte vågade låta sina barn cykla förbi LSS-boendet. De har också hakat upp sig på att vi har sökt personal som klarar ”utåtagerande” personer, säger hon och påpekar att det inte betyder att de boende är farliga. 

Det är en obehaglig syn på människor. Präglad av rädsla och fördomar som sannolikt kommer från en fullständig okunskap och ovilja att sätta sig in andra människors livsituation. Det är delvis förvånande att vi nu 44 år senare ser samma fördomar i Ramlösa som i Simrishamn. Förvånande att det inte finns större kunskap eller förståelse. Men samtidigt är det kanske inte förvånande, vissa kommer nog aldrig att acceptera människors lika värde. De kommer alltid leva med sin egen trångsynta världsbild. På ett sätt är det deras eget problem och deras egen förlust. Förhoppningsvis är Ramlösa ett undantag. Men vaksamhet mot intolerans är viktigt. Det blir ett stort problem när många delar en människosyn som präglas av intolerans.

Social tagging:

3 Responses to Förhoppningsvis ett undantag?

  1. Lennart Tehage skriver:

    Om regeringsansvaret för att mänskliga rättigheter i allmänhet tillförsäkras alla människor i vårt land och om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i synnerhet.

    Sverige har som stat ratificerat och antagit FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I och med att riksdagen antagit konventionen så är den juridiskt bindande.
    Det innebär att Sverige som stat åtagit sig att fullt ut förverkliga de rättigheter som finns i konventionen.Det är varje lands regering som ansvarar för att de mänskliga rättigheterna
    tillgodoses. Ansvar för genomförandet ligger också på lokala samhällsnivåer. I Sverige har vi ramlagar som anger vilka mål olika verksamheter ska uppfylla.Hur målen uppfylls ansvarar våra kommuner, landsting och regioner för.
    Om Sverige ska kunna leva upp till rättigheterna så måste alla parter respektera, skydda och upprätthålla rättigheterna.

    Utifrån nämnda exempel från Simrishamn och Helsingborg (det finns säkert fler skrämmande exempel) blir skrivningarna i konventionens artikel 8 mer eller mindre avgörande för hur vårt samhälle kommer att förhålla sig till övriga rättighetsartiklar i konventionen som också har ett lagligt stöd i bland annat LSS.

    Syftet med insatserna i artikel 8 är just att motverka den okunskap, den intolerans och den ovilja som finns att förstå andra människors livssituation som är uppenbara i ovan nämnda exempel.

    Rubriken för artikel 8 i konventionen är att att” Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning.”

    Konventionsstaterna åtar sig i punkt 1 att vidta omedelbara, effektiva och ändamålsenliga åtgärder
    för att höja medvetandet i hela samhället, däribland på familjenivå, om personer med funktionsnedsättning och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet.

    Vidare: att bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor när det gäller personer med funktionsnedsättning, däribland sådana som grundas på kön och ålder, inom alla livets områden, samt att höja medvetandet om kapaciteten hos och bidrag från personer med funktionsnedsättning.

    Åtgärder i detta syfte innefattar enligt punkt 2 följande: att initiera och genomföra verknings-fulla kampanjer för att höja allmänhetens medvetande om att hysa en mottaglig inställning till rättigheterna för personer med funktions-nedsättning och om att främja en positiv inställning och ett högre socialt medvetande gentemot personer med funktionsnedsättning…

    Konventionen trädde i kraft i januari 2009 i Sverige. Frågan är då: har vi sett några
    ”omedelbara, effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att höja medvetandet i hela samhället om personer med funktionsnedsättning och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet…?”

    Det är hög tid för den svenska regeringen, för riksdagen och våra kommuner och landsting att ta konventionen på allvar och se till att människor med funktionsnedsättning får sina ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska rättigheter tillgodosedda och därmed uppnår full jämlikhet och delaktighet i ett solidariskt och tolerant samhälle.

    Låt oss också uppmana alla inom funktionshinder-rörelsen att använda FN-konventionen som ett viktigt och nödvändigt redskap i vårt gemensamma intressepolitiska arbete.

    Lennart Tehage
    Ledamot av förbundsstyrelsen FUB

  2. Harald skriver:

    Okunskap föder fördomar! Så har det alltid varit. Det du pekar på är synligt och förskäckande. Men okunskapen finns ju även bland ansvariga politiker, ansvariga kommuntjäsntemän och till och med bland domare. I deras fall brukar jag inte kalla det fördomar utan felaktiga attityder, vilket är lite mildare, men den negativa effekten av detta är stor för de funktionshindrade.
    Det du pekar på Lennart är allvarligt, dvs. att de som ansvarar allra högts upp i samhället underlåter att följa FN konventionen. Jag har här på bloggen varit mycket tydlig om detta – men jag undrar om de som borde läsa läser (eller bryr sig)?

  3. Harald skriver:

    Jag måste få delge er som läser denna blogg,ett klipp från en annan blogg i ämnet:

    Det fina Ramlösa i Helsingborg ska få ett nytt LSS-boende. Och insändarspalterna i Helsingborgs Dagblad har svämmat över av grannar med den ena invändningen efter den andra. Som pappa till en son som en dag själv kommer att få flytta in på ett LSS-boende har jag varit på väg att tappa tron på mänskligheten. Men jag har försökt att intala mig att det handlar om en liten grupp grannar som är mer välförsedda med slantar och fina villor än med hjärnceller och empati. Jag hoppas att dessa inskränkta villaägares kamp för sina villapriser ska få till effekt att just deras villapriser sjunker som en sten. Och jag kommer att bojkotta allt som har med Ramlösa att göra. I fortsättningen drar jag ner gardinen när tåget passerar Ramlösa. Jag kommer att vägra byta tåg i Ramlösa (något jag brukar försöka undvika eftersom detta är en av de mest ogästvänliga järnvägsstationer som finns – och jag förstår nu varför). Och jag kommer aldrig att dricka en Ramlösa. Dessutom ska jag i fortsättningen uttala Ramlösa fel, dvs med långt a istället för kort a. Jävla ramlösabor!”

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: