Kan vi lita på förvaltningsdomstolarna?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg här på bloggen ”Kan vi lita på politiker?” och konstaterat att ibland är plånboken viktigare för dem än LSS lagen.

När jag nu ställer samma fråga om LSS och förvaltningsdomstolarna, förstår ni säkert att jag har mina tvivel även här. Dessutom finns här ingen uppenbar ursäkt såsom ekonomi.

Vi i Läns FUB Stockholm gjorde tidigare en analys av domar i Kammarrätten. Nu håller vi på att göra en analys av domar i Förvaltningsrätten som vi kommer att presentera i slutet av maj.

Den första analysen gjordes hösten 2011 och rörde LSS mål i Kammarrätterna 2007 – 2010 (ej personlig assistans). Två resultat gav upphov till tvivel på rättssäkerheten. Dels att de enskilda (funktionshindrade) endast fick rätt i 1 av 4 domar, dels att Kammarrätterna ändrade 6 av 10 domar från underrätterna.

I den analys som just nu pågår av domar i förvaltningsrätterna har vi studerat insatsen kontaktperson. Av det resultat vi sett hittills så verkar det vara ännu svårare att få rätt än i Kammarrätten. Det är statistiskt sett orimligt, särskilt som vi vet att de flesta funktionshindrade och deras gode män och anhöriga inte överklagar ett negativt beslut i en sådan insats från kommunen.

De frågor vi måste ställa oss är:

  • Hur är kunskapen om LSS hos domarna?
  • Lyssnar domarna mer på sina ”egna” (kommunens jurister, politiker) än lekmän (funktionshindrade, gode män, anhöriga)?
  • Gör domstolarna en dålig research i LSS och dess förarbeten?
  • Spelar domares attityder till funktionshindrade in?
  • Behandlar även domstolarna funktionshindrade inom LSS som kollektiv, trots att lagen har ett tydligt individuellt perspektiv?

Jag vet att det är allvarliga frågor jag ställer, men jag vet också att jag har många med mig i dessa ifrågasättanden!

Det har nu gått så långt att funktionshindrade och deras företrädare inte anser att det längre är lönt att överklaga till förvaltningsrätterna. Det i sig är ett tecken i brist på rättssäkerhet!

Social tagging: >

7 Responses to Kan vi lita på förvaltningsdomstolarna?

  1. Britt-inger Halvorsen skriver:

    Ja, det finns en LSS-lag att följa!
    Det är konstigt att när en ansökan om en LSS-insats kommer in till kummunens handläggare, så görs en utredning och den kommer ofta fram till att personen har behov av den sökta insatsen, personen har även rätt till insatsen och persoen önskar även insatsen MEN då finner handläggaren plötsligt att men, men vi ska nog inte bevilja den nu… den kan vänta tills… och utredningen läggs ned innan den ens kommer till beslut!!!
    – så händer det vid min senaste sökta insats till min huvudman. 3 gånger lades den ned trots mitt påpekande att behov fanns.
    Vad kan vi göra åt det?
    Det fanns inte ens ett beslut att överklaga!
    De lyssnade inte på mig som God man.

  2. Harald skriver:

    I dagens DN är rubriken på första sidan: ”Rena lotteriet få rätt mot F-kassan i förvaltningsdomstolen”.
    Själva artikeln handlar om att överklagan till förvaltningsdomstolen bedöms olika i de olika förvaltningsrätterna – dvs. utfallet beror på var du bor!
    FK och en ansvarig lagman har inget bra svar. Facket svar: ”tror att det råder olika kulturer i olika förvaltningsrätter”! Det är väl det jag kallar attityder ovan.

  3. Harald skriver:

    Vi som analyserat domar i Förvaltningsrätterna och Kammarrätterna kan inte undgå att undra över de enskilda funktionshindrades brist på rättssäkerhet.
    Vad som är orsaken kan vi bara spekulera i och det är faktiskt svårt att skriva om utan att det kan uppfattas som påhopp på domare och nämndemän.
    Det som är fakta är väl dock att nuvarande rekryteringbas till dessa jobb inte ger automatisk kunskap och erfarenhet om de gravt funktionshindrades vardag. Utan den inlevelseförmågan blir många utfall i domar för oss som har den erfarenhet mycket märkliga. Vi som anhöriga har dessutom varit tvungna att lära oss LSS från grunden inkluderande alla förarbeten, vilket det inte verkar som de som dömer har tid till?

  4. Lennart Tehage skriver:

    Kommentar till Haralds inlägg ”Kan vi lita på förvaltningsdomstolar?”

    När vi tar del av domar från våra förvaltnings-domstolar så inleds ofta domskälen med att man citerar lagstiftaren och portalparagraferna i LSS (§ 5 – 7) om vad det övergripande målet med rättighetsinsatserna är: att den enskilde får möjlighet att leva som andra och genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Man bejakar alltså den enskildes rätt enligt lagtexten och alla de ”vackra honnörsord” som anges i ovan paragrafer.

    Men – när man sen avslutar domskälen och avslår en överklagad insats frångår man det faktum att LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Och då lag-stiftningen inte anger vad som ryms inom begreppet goda levnadsvillkor tycks domstolarna strunta i att den enskilde (eller förträdare som oftast har god kunskap om den enskilde) ska kunna påverka vilket stöd och vilken service som krävs för att garantera de goda levnadsvillkoren.

    I 6 § LSS lagstadgas att den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

    En avgörande fråga blir därför: vem ska ha tolkningsföreträde när det gäller vad som ryms inom begreppet goda levnadsvillkor? Är det kommunernas handläggare som utan egentlig kunskap om den enskildes HELA livssituation som ska ha denna rätt? Är det våra domstolar – domare och nämndemän som ofta saknar kunskap om LSS och framför allt om den enskildes vardag som ska ges tolkningsföreträde? Eller ska den enskilde som utifrån ett faktiskt behov av en eller flera insatser ha rätten att själv bedöma vad han eller hon behöver för att garanteras goda levnads-villkor?

    Jag undrar hur våra folkvalda skulle reagera om de blev utsatta för den granskning och den omfattande handläggning som nu är praxis för att öht bli beviljad några timmars stöd i form av ledsagning, kontaktperson eller annan LSS insats.

    Reclaim LSS!

  5. Harald skriver:

    Jag läste just en partsinlaga från SKL till HFD i ett mål om ledsagning vid en semesterresa utomlands. Att SKL skriver dessa partsinlagor till förvaltningsdomstolarna går ut på att hjälpa sina medlemskommuner att slippa att betala!

    I ”ett liv som alla andra” ingår inte längre utlandssemester ens om du själv står för omkostnaderna, för att det inte specifikt nämns i LSS eller dess förarbeten!

    Vart tog intentionerna i LSS vägen och var finns humanismen i samhället?

    Varför använder förvaltningsdomstolarna SKL som ”expert”? Är inte den enskilde redan i kraftigt underläge redan med de resurser hemkommunen har? Hur skall en enskild kunna bemöta en inlaga på 5 sidor med en massa ”lämpliga” hänvisningar till LSS och förarbeten gjord av 2 jurister på SKL?

  6. Lennart skriver:

    Socialnämnden i Jönköpings kommun beslutade under senare delen av 2011 att införa en ”vägledning” för kommunens handläggare när det gäller insatsen ledsagarservice. Jag anmälde ”direktiven” till Socialstyrelsen som tagit del av såväl besluts-underlagen som själva beslutet och i Social-styrelsens yttrande kan man utläsa att kommunens beslut inte har stöd i lagstiftningen och inte heller i praxis.

    De nya ”riktlinjerna innebär bl.a att:” insatsen ska beslutas i enlighet med goda levnadsvillkor men innebär i sig att det finns ett tak för hur mycket av insatsen som kan utges under en och samma vecka respektive underen och samma månad….”

    Socialstyrelsen anser:”Rätten till och innehållet i insatsen måste i varje situation bedömas
    individuellt och vägas mot kvalitetsnivån goda levnadsvillkor..”

    Socialstyrelsen anser vidare:” Det är också viktigt att vägledningar som redogör för praxis hålls uppdaterade och att utrymme för fel tolkning minimeras…” Och när man tar del av SKL:s yttrande ovan om detta med resor så skriver Social-styrelsen:

    ”Vad gäller omfattning och geografisk begränsning kan stöd hämtas i LSS-lagstiftningen som anger att det är situationen och det aktuella behovet som avgör hur insatsen ska utformas…”

    ”Av praxis framgår (jfr HFD 2011 ref. 60 respektive RÅ 2033 ref 79) också att en enskild kan beviljas ledsagning får såväl resor utanför landets gränser som för resor som varar längre än en dag.”

    ”Det saknas också stöd i lagstiftning och praxis för att insatsen ledsagning är utesluten om den tidsmässiga åtgången skulle vara så stor att övertidsarbete skulle behövas. Även i dessa fall måste enligt Socialstyrelsens mening situationen
    och behovet vara styrande.”

    Socialstyrelsen avslutar sitt yttrande med följande skrivning: ” Socialstyrelsen vill samman-fattningsvis göra nämnden uppmärksam på att varken vägledning eller riktlinjer på något sätt får inskränka den enskildes möjlighet att få sin ansökan/begäran om ledsagning prövad utifrån individuella behov och förutsättningar. Dessutom måste den enskildes möjlighet till delaktighet och inflytande över insatsens utforrnning också alltid beaktas.”

    Reclaim LSS!

  7. Jonatan Arenius skriver:

    Hej Harald, såg ditt intressanta inlägg och vill tipsa om Humanas juridiska årsbok med en sammanställning över de domar vi har varit med i, med mera, under 2011. Läs mer på http://www.humana.se/Global/Juridiska/Juridisk%20%C3%A5rsbok_2012_final.pdf?epslanguage=sv

    Lycka till med fortsatt arbete!

    Jonatan Arenius

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: