Kostar LSS för mycket?

”LSS är för dyrt” är det budskap SKL och våra kommuner vill sprida – med målet att staten skall ta över alla kostnader. Idag har staten merparten av kostnaderna för personlig assistans via Försäkringskassan (FK) och resterande kostnader tar kommunerna solidariskt via ett kommunalt utjämningssystem.

Naturligtvis tycker inte vi som anhöriga, gode män och förtroendevalda i FUB att SKL´s budskap är riktigt utan lagens mål att erbjuda goda levnadsvillkor – ett liv som alla andra – måste få kosta. Det handlar om en liten utsatt grupp som helt oförskylt hamnat i beroende av stöd från oss andra.

Orsaken till att LSS tillkom var att flera utredningar pekat på att de grupper som kom att omfattas även efter avinstitutionaliseringen hade ett mycket torftigt liv, vilket naturligtvis var ett underkännande av dåvarande stöd från sina kommuner. Denna indirekta statliga kritik ligger säkert kvar som en oförrätt när nu kommunerna fortsätter att trilskas.

I en modern statlig utredning från 2008 ”Brist på brådska” har regeringens utredare konstaterat att LSS gruppen är dömd till en livslång fattigdom och i en debattartikel i DN i maj 2011 skrev två höga chefer i Socialstyrelsen att personer med LSS fortfarande hade ett torftigt liv.

Det är nog dags att syna SKL´s budskap med verklig statistik hur utvecklingen sett ut under t.ex. perioden år 2005 till år 2010.

  • Antalet personer med LSS insatser har ökat från 54 300 år 2005 till 62 100 år 2010, dvs. en ökning med 14 %.
  • Ser man till antal och enskilda insatser så har Daglig verksamhet (DV) ökat mest med drygt 20 %. Därefter kommer personlig assistans med 18 %, följt av kontaktperson med 17 % och bostad med särskild service med 13 %.
  • De insatser som kostar mest för kommunerna är bostad med särskild service som 2010 står för ca 60 % av kommunens totala LSS kostnader, därefter följer DV med 18 %, personlig assistans (kommunena del) med 10 %, ledsagarservice med 2 % och kontaktperson med 1,5%.

Kostnadsutvecklingen för LSS insatserna i kommunerna har under samma period varit enligt nedan räknat i 2010 års pris.

  • Bostad är den insats som ökat mest i pengar i jämförbara priser, totalt 22 % varav13 % förklaras av volymökning. Den andra delen kan nog tillskrivas bostadsmarknadens allmänt höga prisutveckling.
  • DV är den insats som ökat mest i volym, totalt 20 %, men där kostnaden (jämförbar) bara ökat med 17 %
  • Kontaktperson har ökat i pengar i jämförbara priser med 7 % där dock volymökningen är 17%. Dvs. har insatsen eg. minskat i pengar.
  • Totalt har kostnaden för LSS i jämförbara priser ökat med 19 %, dvs. ett årssnitt på 4%. Merparten (75 %) beror på volymökning.

I min kommun som tillhör de medelstora så står LSS kostnaderna för 6,5 % av kommunens totala driftskostnader och då har min kommun förhållandevis fler personer med LSS insatser än en snittkommun. Att övrigt notera är att min kommun visat positivt resultat i 16 år i rad.

Kostnadsutvecklingen för personlig assistans ser något annorlunda ut.

  • Den totala kostnaden (stat + kommun) har ökat i perioden 2005 till 2010 med 62 %, varav 12% kan förklaras med inflation och ökningen av antalet personer med 18 %.
  • Personlig assistans står snart för halva kostaden för LSS. Idag står den för drygt 40 %.

 

Slutsatsen måste bli att SKL och kommunerna överdriver när de påstår att LSS blivit för dyrt. Däremot kan jag möjligen förstå at FK oroar sig för sina ökande kostnader för personlig assistans. Hur FK hanterar detta med sina nya riktlinjer kan vi dock med rätta ha stora orsaker att kritisera, då den enskilda brukaren igen blir den som oftast oförskylt drabbas. Analysen om varför kostnaderna ökar borde göras mer grundligt och systemet med två huvudmän för just personlig assistans, som strider inbördes om vem som skall ta notan, ger bara en verklig förlorare – brukaren. Dvs. den person som med hjälp av LSS skulle få goda levnadsvillkor och ett liv som alla andra!

Social tagging: >

8 Responses to Kostar LSS för mycket?

  1. Mai skriver:

    Vad är alternativet? På min dotters boende har fyra av fem allvarliga funktionsnedsättningar p g a vaccin eller sjukdom. De är alltså födda friska.
    Hur ska man lösa ett mänskligt omhändertagande utan tillräckliga medel? I kostnaderna räknas aldrig in de mycket stora kostnader som föräldrar har i form av förlorad arbetsförtjänst(deltidsarbete), minskade karriärförutsättningar (vilken arbetsgivare satsar på den som ständig måste åka i från, vabba t o m långt efter det att dottern/sonen nått vuxen ålder, dålig pension efter år av omhändertagande. Tillkommer att de ofta får biträda med pengar för att livet ska bli drägligt. Kanske dags att räkna på det.

  2. Emanuel Mörk skriver:

    Bra inlägg, viktigt att få denna statistik. Jag har ju tidigare sagt att LSS ska betraktas som en kärnverksamhet för kommunen. Att din kommuns kostnader för LSS bara är 6% av totalen visar på att LSS går att driva för en kommun, dessutom så har ju din kommun gått med plus.

    Håller med om att SKL ska sluta fokusera på huvudmannaskapet och förflytta fokus till kvalitet. Men jag anser också att staten ska ta ett större ansvar för att utveckla LSS. Inte minst på kompetensområdet och bidra med stimulansmedel.

    Lite oroande att DV har minskat i kostnad per/person. Det har varit så under en lång period. Frågan är vad det beror på, svårt att säga så här, är det kvalitetsförsämringar eller är det att deltagarna inte har lika stora behov?

  3. Mai Eriksson skriver:

    Kan minskningen på DV handla om att fler faktiskt kommer ut i arbete med bidrag eller lön?

  4. Britt-Inger Halvorsen skriver:

    LSS måste kosta, vi är alla medborgare i landet Sverige, vi vill alla få bo, arbeta, gå på bio, resa bort och till och med flytta eller byta arbete utan att alltid göra en ansökan som ofta måste överklagas – vi är alla lika mycket värda och vill ”leva som alla andra” i landet Sverige.

  5. Harald skriver:

    Man kan undra varför det är ok att jaga kostnader för personlig assistans och inte andra stora skatteutgifter?
    T.ex. är kostnaden för läkemedelssubventioner i samma storlek per år! Och då är inte inräknat andra kostnader för sjukvården som beror på biverkningar och överkonsumtion (och här är det rätt att tala om detta).
    Är det lättare att ifrågasätta vår grupp än alla de ”vanliga” personer som äter piller?

  6. Emanuel skriver:

    Kanske är det lättare. Hur som helst är det oetiskt. Att angripa kostnaderna för en minoritet, de som har behov av LSS, är oetiskt. Man måste ha fog för att göra detta, men som jag ser det är kostnaden för LSS försvarbar. Det visar inte minst ditt inlägg.

    Kanske anser de som angriper LSS-kostnaderna att stödnivån är för hög och inte vill att stödet ska ske i den omfattning vi ser idag.

    Samtidigt har vi en lag som ska ge goda levnadsvillkor, då är stödet som vi ser idag till personer med funktionsnedsättning inte i överkant, snarare tvärtom.

  7. Harald skriver:

    Kanske något för DO?
    Det ligger säkert attityder bakom. Många tycker nog att LSS är en ”för bra lag”.
    Du ser det ju också i avslagen av kontaktperson. ”Det räcker ju att träffa personal och anhörig.” Knappast ett liv som alla andra.

  8. Lennart Tehage skriver:

    Och alla utredningar påvisar att ex. vår målgrupp ALDRIG begär för många eller för omfattande insatser. En ansökan uttrycker alltid ett verkligt behov av insatsen!

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: