Får jag LOV?

Visst är det så att rubriken ovan väcker glada minnen för de flesta. Du är på dans och bjuder upp en tjusig tjej eller kille.

Våra ansvariga politiker har således valt en positiv rubrik för sin ”baby” lagen om valfrihet, LOV.

I min historia ovan vet vi oftast inte så mycket om den vi bjuder upp, men det gör inget. Det blir ju kanske bara en dans.

I fallet LOV vill ju regeringen tvinga motsräviga dansare upp på dansgolvet. Där vill man inte ha någon valfrihet. När det inte räckte med bonus hotar man nu med en lag.

Här försvann mina positiva minnen och alla problem med LOV för vård och omsorg av äldre och funktionshindrade dök upp. Att tvinga på en valfrihet som dessutom är begränsad. Och till skillnad på dansen ovan skall jag välja för betydligt mer tid en några minuters svängom.

LOV är lovvärt men behöver mer analys än att bara avfärda kritiker som bakåtsträvare. Att t.ex. påstå sig ha valfrihet i särskilt boende för äldre och funktionshindrade när man samtidigt måste utredas av kommunens bedömmarenhet om man har rätt till denna typ av bostad.  När man äntligen får det är det akut och brist på bostäder. Så det blir istället ”första bästa lediga”. Då känns det extra utmanande att säga att man har LOV.

Andra problem är kvalitéten både på upphandlingsunderlaget (dvs. upphandlaren) och på informationen till de som skall välja. Det funkade bra med friskolor som var först ut. Beroende på att de som skall välja är medelålders föräldrar med god kunskap och ett aktivt nätverk. Det funkade sämre med nästa val av husläkare. Dels beroende på brist och dels att de med mest behov var äldre som hade svårt att välja och svårt att resa. Sedan blev det många husläkare i vissa stadsdelar men jättebrist i andra delar. Och det följde knappast behoven.

När det gäller vård och omsorg av äldre och funktionshindrade gäller ju att de med mest behov också är de med mest svårigheter att välja. Och att i praktiken ha något att välja på. Vissa tjänster fungerar bra då de är enkla och de som skall välja har fortfarande den kunskapen eller får hjälp av anhöriga.

De mest drabbade i de vårdskandaler vi sett är de med grava funktionshinder och demens. De blir helt utelämnade till kommunernas godtycke. I teorin skulle det inte behöva vara så, men då krävs stora förbättringar i upphandlingarna och att alla kommuner skaffar sig en kompetent tillsynsavdelning med muskler att stänga av dåliga utförare inkluderande sina egna.

Jag tror att LOV kommer att bli kvar då det i grunden är positivt – men det krävs mycket stora kompensförstärkningar i ansvariga kommuner både i upphandling (kanske skall man ha LOV och köpa extern specialistkompetens) samt i tillsyn och uppföljning.

Social tagging:

6 Responses to Får jag LOV?

  1. Harald skriver:

    Jag har fått flera kommentarer på min mail, vilket i sig är trevligt. Men för att alla andra skall kunna läsa så kommentera gärna direkt här!

  2. Emanuel Mörk skriver:

    Intressant inlägg. En viktig fråga för att valfriheten ska fungera är att det finns ett utbud. Som du skriver så är det ju begränsat när det gäller insatsen boende. Där det råder brist kan ingen valfrihet råda. När det gäller andra insatser som exempelvis ledsagning borde dock LOV kunna fungera bra. Men det gäller ju också som du säger att det offentliga gör bra upphandlingar. Och som med all privat verksamhet som man har upphandlat är ju uppföljningen avgörande för att se om det man köper håller den kvalitet som man har skrivit i avtalen.

  3. Harald skriver:

    Nja, det var inte menat att vara begränsat till boende. Precis som du säger finns det insatser som är enklare och där brist inte gäller. Jag ser, att förutom där brist råder och valet i praktiken inte är möjligt som jag skriver i inlägget, att också många funktionshindrade liksom äldre har svårt att bedömma kvaliten även i enkla val. Alla har inte tillgång till anhöriga eller aktiva gode män.

  4. Lennart skriver:

    Smaka på ordet LOV – som barn stod detta ord för något positivt, något att se fram emot. Sportlov, påsklov och så det bästa av allt sommarlov!

    Fortfarande är det väl så att våra barn och ungdomar ser fram mot sina lov men för oss som valt att engagera oss för personer med den livslånga funktionsnedsättningen utvecklings-störning så betyder LOV något helt annat. Själva grundtanken med LOV är säkert god; att ge den enskilde en lagstadgad rätt till valfrihet när det gäller valet av aktör/utförare, men som ni nämner i era kommentarer ovan, så förutsätter valfrihet att man erbjuds flera alternativ för aktuell insats och att man har anhöriga, god man etc. som rådgivare när man ska bedöma insatsens omfattning och innehåll men framför allt behövs det goda metoder vid kvalitetsbedömning; att den enskilde faktiskt får det man utlovats.

  5. Harald skriver:

    Att själv få välja stämmer bra med länsförbundets ledord för 2012, självbestämmande och delaktighet. Dessa goda ord är hämtade direkt från LSS lagens 5 och 6 paragrafer.

    Att de flesta av oss människor som kan vill kunna välja och på så sätt få vara med och bestämma över våra liv är ju en självklarhet. Det är en del av att bli mer självständig och delaktig. Detta borde vara alla vuxna personer i Sverige förunnat. Vi vet att detta inte är enkelt, men hinder är till för att övervinnas.

    Vi har valt att i senaste nummer av Länet Runt ha LOV, Lagen om valfrihet, som tema utifrån ovanstående synsätt.

  6. henrik skriver:

    hejfub bara

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: