Våra lagar ger personer med funktionshinder bra stöd

Sverige har alldeles utmärkta lagar till stöd för människor med funktionsnedsättningar. Rätt tolkade kan dessa ge alla ett gott liv d.v.s.ett liv som alla andras.

Bekymret är att verkligheten sällan stämmer överens med konventionerna och lagarnas bestämmelser.

Brist på resurser – både personella och pengar är återkommande skäl till varför man inte följer konventionerna och lagarna. FUB påstår dock att det snarare är brist på kunskap, planering och prioritering – vi vill inte tro att det handlar om illvilja.

I ganska många år har staten och de flesta kommuner haft en god ekonomi, även om de försökt få oss att tro något annat. Ekonomiska argument får oss att acceptera neddragningar även för de mest utsatta sjuka och funktionsnedsatta människorna.

Regering har dessutom i drygt fyra år hävdat ”arbetslinjen” för att försämra villkoren för de ”tärande” bidragstagarna bl.a. ”förtidspensionärer”. Moroten för de som jobbar och piskan på de som inte jobbar skall enligt ”arbetslinjen” leda till att fler skaffar sig jobb. Ett sådant resonemang leder till problem för gruppen med svårare funktionshinder. En grupp som med stor sannolikhet inte kan få/ta jobb i dagens samhälle. Inte ens offentliga arbetsplatser anställer dessa personer (trots Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning). Vem tror egentligen på ytterligare ”piska” för denna redan utsatta grupp?

Samhället är i ständig förändring liksom våra attityder till exempelvis ”bidrag”. Just nu befinner vi oss mycket långt från 1970-talets solidaritets tankar. Vi är i ett klimat där tanken snarare är ”Vad ger det mig?” och där pengar och kostnader är viktigare än människor. En allmän brist på empati gör att vi hamnat i ett vad man kan kalla ”ego-samhället”. Att tillhöra de svagaste som t.ex. personer med omfattande funktionshinder är då inte lätt – trots alla lagar.

Djupare analyser och att lära av historien är dessutom generellt omodernt.

Jag vägrar dock att vara pessimist då skulle jag ju inte jobba ideellt med det jag gör! Jag tror på Svenska rättssamhället och på att människor i Sverige vill stödja personer som oförskyllt har drabbats av allvarliga svårigheter för sin livsföring. Jag tror att det är möjligt att skapa ett gott liv – ett liv som alla andra också för den som omfattas av t.ex. LSS-lagen.

Här följer till sist några av de konventioner och lagar samt principer som gäller idag:

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som kom redan 1948.

Den säger bl.a.
– Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 som bl.a. säger
– Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder från 2007 som säger:
Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde.

Hälso- och sjukvårdslagen som bl.a. i 2§ från 1997 talar om följande principer:

– Människovärdesprincipen ”Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället”.

– Behovs- och solidaritetsprincipen “Resurserna bör satsas på de områden och individer där behoven är störst”.

 Lagstiftningen eftersträvar allmänt att förverkliga bl.a. följande centrala begrepp:
– Normaliseringsprincipen: Alla personer med funktionsnedsättning skall få tillgång till levnadsvillkor och vardagsmönster som ligger så nära samhällets gängse som möjligt.

-Kompensationsprincipen: Funktionshinder skall kompenseras genom tekniska, pedagogiska och personella insatser utan att det skall medföra några merkostnader för individen.

Socialtjänstlagen, SoL från 1982 och senast från 2001 skriver om följande begrepp:

– Solidaritetsprincipen

– Ekonomisk och social trygghet

– Jämlikhet i levnadsvillkor

– Aktivt deltagande i samhällslivet

– Respekt självbestämmanderätt och integritet

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS från 1993 är en rättighetslag med ett starkt stöd till de grupper som specificeras i 1§. Målet med lagen kan sammanfattas:

– Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.

– Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Harald Strand

Ordförande länsförbundet FUB i Stockholms län

Social tagging:

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: