Chefers frånvaro ett problem i kommunal verksamhet.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om vikten av kompetensutveckling inom LSS. Ett annat problem som tas upp i Socialstyrelsens rapport är frånvarande chefer. När Socialstyrelsen gjorde sin tillsyn visade det sig att föreståndaren endast är närvarande 25% eller mindre vid hälften av boendena. Det är en tydlig skillnad på chefens närvaro i privat verksamhet, där är cheferna oftare i verksamheten.

Källa: Tillsynsrapport 2011, sida 35

Socialstyrelsen drar slutsatsen att detta påverkar kvaliteten och säkerheten i verksamheten. Personalen får inte tillräckligt med stöd och handledning. Ett annat problem är att det är svårt att ta ett övergripande ansvar för vad som händer i verksamheten om man inte är där. Jag tänkte på det när jag såg Uppdrag gransknings reportage om övergreppen på ett äldreboende i Luleå. Det var ett antal chefer och ansvariga som figurerade i programmet, enhetschef, verksamhetschef, socialchef och MAS. Det är vanligt att kommunerna har en djungel av chefer, man ska exempelvis kontakta chefernas chef om det uppstår problem osv. Det är knappast någon transparent eller tydlig ansvarsfördelning.

I vardagen måste denna ansvarsfördelning skapa problem. Med många olika chefer och dessutom chefer som inte är närvarande i verksamheten kan det vara lätt att mena att det är någon annans ansvar. I verksamheter som LSS är en bra chef en person med mycket kunskap och som är lättillgänglig för personal som har frågor, en chef som känner de boende och som kan ta snabba beslut. En chef som är närvarande.

Att chefen har ansvar för ett flertal boenden är inte bra, det är inte heller ovanligt så är fallet. Konsekvensens blir sämre överblick och mindre närvaro. Det är inte bra för kommunen och det är inte bra för de enskilda. Det är bättre att ha en chef med ett tydligt ansvar, tydliga befogenheter och stor kunskap om sin verksamhet.

Emanuel Mörk

Social tagging:

Kommentera

Följ oss

Få alla nya inlägg direkt på din e-post

Skriv in din e-post: